Energi!

Den så kallade energifrågan. Ursprungligen den sortens energi vi driver den infrastrukturella nivån i våra liv med; värme, elektronik, transporter och belysning. Nuvarande oljeparadigm och det lock det placerat för varje form av friare energiform måste naturligtvis avlägsnas.

Det görs sannolikt effektivast genom att helt enkelt sätta igång och skapa energi på något annat sätt. Småskaligt, förstås. En småskalighet som växer i varje liten buske lämnar de storskaliga maktstrukturerna helt chanslösa.

Vad jag inte kan begripa är hur det skulle kunna vara någon skillnad mellan den energi som driver vår infrastruktur och den energi vi själva lever av. Då menar jag inte den försörjningsenergi som får vår organism att orka röra sig (maten) utan den energi som finns i våra känslor, drömmar och tankar.

Det är den energin vi kan driva alltihop med, nämligen. Återstår bara att klura ut hur. Jag har en distinkt känsla av att ju mindre man tänker på den saken desto tydligare kommer lösningarna att uppenbara sig.

Som idag, då. Samlandet av dessa vänner ger upphov till en riktigt enastående energiuppvisning för den parallella synen. Hur många sitter inte idag och förställer sig med människor de inte gillar – arma stackare, tär på sin energi för att fullfölja ett mönster de inte gillar. Här – emellertid – bland dessa som kommit till den punkt de gjort av vad jag nästan tippar är predestinerad determination rör det sig desto lättare. Fritt.

Att hämta energi ur nollpunkten är inte svårt. Det är vad det fossila konglomeratet gjort i alla tider för att bibehålla sin makt. Men nollpunkten finns där för och i alla. Har den alltid gjort. Det enda vi behöver göra är att vara uppriktiga med och mot oss själva och finna den. Hålla fast vid den och köra utav bara helvete. Sådetså.


Häromkvällen ringde en man och frågade om min CB. Han ämnade bygga en själv och hans egentliga fråga rörde plastmassans beskaffenhet men det blev ett långt och intressant samtal.

I fjol somras demonterade jag mitt byggprojekt eftersom jag någonstans kommit till insikt att jag inte behöver denna externa enhet längre till följd av djupare insikter om verklighetens beskaffenhet. Om jag har och med min energi driver en sak för att bekämpa otillbörlig påverkan av väder och klimat i Chemtrails-programmets regi så lägger jag ju tvivelsutan energi på själva företeelsen. Alltså hjälper jag den att finnas till.

Så jag demonterade mitt projekt och fokuserade på mina intentioner istället. Visst, sommaren som gick var bland de värre vi någonsin sett regnmässigt, men den tjänar sannolikt ett syfte. När nu snön smälter och allt det ansamlade vattnet kommer i rörelse igen kan det nog hända att just den sortens störningar som för människor närmare sig själva kommer. I strålande sol och allt. Enastående.

Men bygget var intressant och den effekt de hade likaså. Det fick mig att så att säga "tippa över" i fråga om hur verkligheten är konstruerad och hur jag som upplevare av verkligheten egentligen helt och hållet styr densamma.


Vad jag försöker säga är: jag byggde en CB. Den hade effekt. Inte enbart den avsedda utan andra, helt oväntade effekter. Varför? Eftersom jag var helt övertygad om att den fungerade och eftersom jag byggde in min energi i den. Att konstruera en lösning på energifrågan är sannolikt inte annorlunda i någon större utsträckning.


Nu ska här eldas i badtunnan. Kram på er!

Strategi

Små händelser i det stora hela, kanske. Någon som förändrat sin värld genom att känna efter och tänka själv. Står i begrepp att ta livet i besittning. Vilket läckert skede det är, att stå där med insikten av att jag bestämmer själv men ännu inte ha genomfört den motoriska förändringen som består i att sätta foten utanför de självpålagda begränsningarna och ta steget ut i den värld som är min egen.

Och ön är mitt i den förändringen. Givetvis!

Läckert!

Liksom den svårplacerade accenten som frågade om ett tidigare byggprojekt av klimatpåverkande art. En man som tänkt efter ordentligt och beslutat sig för att testa själv. Lämna teorierna därhän och laborera med den påverkan han själv kan ha på sin värld. Testa lite. Experimentera.

Läckert igen!

Så ohyggligt inspirerande.

Mailboxen är kroniskt överbelamrad. Vårfloden dånar fram i alla projekt och verksamheter. Allt händer samtidigt och det hänger säkerligen ihop. Men jag kan inte se sambanden. Jag ser bara en överfull mailbox och en ohygglig massa jobb.

För att avtäcka sambanden måste jag a) se människorna bakom trådarna och b) låta det ta den tid det tar. Efter gårdagens blick på en av de mest omfattande mindmaps jag varit i närheten av (låt vara av viss fobi) slog tanken ner som ett bombnedslag:

Istället för att förgripa sig på de framväxande sambanden,

istället för att försöka tänka sig in i en framtid som ändå kommer av sig själv,

istället för att pressa universum att jobba snabbare så kan man…

[trumvirvel]

…dricka vin!

Njuta i solen, lyssna på musik, gräva, snickra och få sågspån innanför kläderna, ha sex, skratta sig fördärvad...

...och vänta tills det händer alldeles av sig själv.

Jag tror vi provar den strategin ett tag, faktiskt.

Järngympa

Det lossnar järn. Som aldrig förr. Visst har det - sedan CB:n installation - kommit att framträda ett samband mellan besprutningens omfattning och graden av järnutfällning i vatten, men nu är det i det närmaste absurt. Kan inte förklara, bara iaktta. Reflektera. Teoretisera. Magnetiska förändringar. Energi som jordas här genom organit. Vad vet jag? Värt att korsrefereras med andra källor. Knappast något helt nytt påfund - detta med vatten som färgas rött.

Gott att dricka, inte särskilt snällt mot maskinerna, men ohyggligt intressant.

Chembusterluftning

I höstas byggde jag mig en CB – Chembuster. I korthet kan man säga att det är en tjofräs som gör absolut ingenting eller som hjälper vädret att vara sig själv, lite beroende på hur man väljer att se på saken. Om den fungerar som det är tänkt gör den också en massa andra saker – huvudsakligen genererar den positiv energi till förmån för människorna i dess omgivning. Om man är disponerad att tro på det givetvis. För den som vill ha koll på de underliggande teorierna kring vad detta är föreslås vidare förkovran utefter söktermerna ”Wilhelm Reich”, ”organite”, ”Don Croft” och ”Orgone Energy”.

Anledningen till att jag byggde en CB var huvudsakligen för att bota den intills dess växande vanmakt jag kommit att känna inför chemtrails-fenomenet. Sprayningarna blir så mycket tydligare när man bor bortom flygkorridorerna och umgås med den blå himlen den större delen av tiden. Att då se hur ett par flygplan i timmen placerar ut slöjor som framåt kvällskvisten helt skymmer solen tar sin tribut rent humörsmässigt. Då jag själv efter en lunginflammation och ett avlidet får inte helt kunde slå det ur hågen att dessa sprayningar verkligen påverkade allas vår hälsa började jag söka lösningar.

Det var inte så mycket sakernas fysiska verkan utan snarare den där ilsknande vanmakten som gjorde det nödvändigt att prova lösningar. Att vara fysiskt dämpad gör väl inte så där vansinnigt mycket men att gå omkring och vara arg är skadligt. Sökandet ledde mig i riktning mot Reichs teorier vilka testades av mot diverse reagenser. Byggandet av en Croft-chembuster var en impulshandling. Jag vet fortfarande inte hur den fungerar och alla har sina teorier. Vad jag däremot vet är:

• Min chembuster har föranlett åtskilliga ”avmätningar” per flyg och helikopter
  Området häromkring har som regel mer snö, mer sol och intensivare regn är omgivningarna
• Chemtrails löser som regel upp sig ytterst snabbt – ytterst sällan blir slöjorna kvar
• Människorna i närheten är mycket gladare än genomsnittet och grannsämjan har ökat exponentiellt sedan i höstas
• Blåmesen är numera överrepresenterad i den lokala fågelfaunan – innan CB-bygget fanns de knappt här
• Dagarna efter ibruktagandet släppte enorma mängder järn ur vattensystemet. Andra som tagit med organitklumpar hem verkar uppleva samma fenomen
• Dricksvattnet har blivit mycket bättre överlag

Jag blev milt uttryckt förvånad när jag bara någon timme efter färdigställandet av min CB blev överflugen av signalspaningsplan och helikopter. Det kändes nästan surrealistiskt och jag skulle ljuga om jag inte medgav att pulsen vid det tillfället var hög. Om jag till exempel flyttar CB:n eller någon organitklump låter ommätningen som regel inte dröja mer än några timmar. Någonstans finns alltså entiteter som håller koll på den sorts energifält som dessa föremål ger sig i kast med. Entiteter som förfogar över fysiska och verkliga ting.

Hur förklarar man det faktum att dessa föremål faktiskt ger något slags verkan över huvud taget i ett paradigm som inte rymmer mer än den självfullkomliga materialistiska världsbilden? I min värld är det vi kallar vetenskap en välbyggd skuggridå med syfte att förhindra den breda massan insikt i världens, materians och sinnets verkliga syfte och struktur. De verkligt kraftfulla strömmarna – obundna av materian – används av de som sedan urminnes tider beslutat att själva bibehålla kontrollen över världen genom detta kunskapsmässiga övertag.

Min teori är att dessa föremål fungerar som en förlängning av den egna intentionen. Om jag vill att mina organitpjäser ska rena luften, vattnet och sprida positiv energi – då gör de också det. Men jag måste vilja det. Reser jag bort så verkar deras verkan avta. Blir jag på dåligt humör och fastnar i negativa tankar likaså. Om man tar i beaktande kvantfysikens överväganden och teorierna kring mörk materia så är det kanske inte så konstigt. Om våra intentioner och tankar är vad som formar allt vi upplever som fysiskt borde kanske en ”fasförskjutning” mellan verklighetens lameller ge möjlighet att påverka skeenden lite bortom vad det rent holistiskt fysiska medger.

Men - som allt - en fråga om tro. Allting kan ju tolkas såsom varande precis vad som helst. Man väljer själv.

Ett par anomalier

Det sprejas som aldrig förr. Här och vad jag förstår också annorstädes. Jag ser ett nytt fenomen i vårsolen. Jag ser småstadsbor på vårpromenad. Det i sig är inget nytt om man ser det över en tolvmånadersperiod eller längre. Men denna dag såg jag inte mindre än fem småstadsbor som tittade mot himlen och pekade på de rutnät som just sprejats över deras huvuden. Rutnät som var i det välkända upplösningstillståndet.

Rutnät som några minuter senare skulle kunna vara borta, kanske på grund av en jordavtappning. Var och en som känner denna bygd och reguljärflygets förutsättningar vet att den reguljära trafiken är högst begränsad. Kanske diskuterade några av dessa små pekande församlingar detta faktum. Kanske funderade de över varför himlen vid varje given tidpunkt innehåller minst två fullstora jetplan utan att de enligt trafikflygets informationsdatabaser tillhör just detsamma. Vem vet.

Ett besök i videoaffären för inhyrning av underhållning till sjuk sexåring väckte de klockor som klämtar för katastroffilmer. De senaste åren har varit allt annat än katastrofala för den som hänger sig åt nämnda genre. Man kan filosofera lite över varför. Det tycks som om människans passivt inmundigande perceptions manusförfattare söker använda den naturliga uppfattning om något slags slut eller paradigmskifte som lever i de flesta. De kanske använder det för att forma bilden av ett skräckblandat inferno och inte ett kärleksfullt uppvaknande.

För det är ju så den ser ut – Hollywoodframtidsvisionen. Spinnandes på eller av det garn av teorier, observationer, desinformationsorgan, vetenskaper, fakta, sanningar och lögner där bland annat den om Niburu/ Planet X, mayakalendern, Terrance McKennas novely-analyser, diverse kanaliserade budskap och mycket, mycket mer utgör fiktionsjuicens baklängesvända fruktkött av trovärdighet. Fruktans kött. Jag påstår ingenting i fråga om nämnda eller onämnda teorier, observationer eller liknande. Jag är inte rätt person att bedöma sanningshalt. Sådant är ju dessutom alltid en diskussionsfråga.

Däremot tror jag mig vara ganska säker på att något händer i fibrerna av den verklighet vi vandrar omkring i. Att något sker med själva villkoren för materian och de osynliga storheter vi sekulariserade människor sliter skägget av oss för att slippa erkänna men som ändå obevekligen kontrollerar sakers tillstånd inuti vår välpolerade materiallåda. Det händer med materian, med oss människor, med djuren och med hur alltihopa hänger samman. Fan vet om det inte är så att vi ändrar frekvens. Det vore ju ganska logiskt.

Kanske är sprejandet vid sidan av otaliga andra komponenter och förevändningar till syvende och sist ett storskaligt försök att bromsa denna sannolikt genetiskt manifesterade förändring av allt som lever. Kanske är katastroffilmerna ett sätt att storskaligt påverka människans uppfattning av skeendena för att få livet att manifestera uppbromsandet av det pågående uppvaknandet. Att via det storskaliga med bas i gammal hederlig fruktan förhindra det enorma som bor i allt småskaligt.

Det spreJAS

Osedvanligt intensiv sprejaktivitet sedan i går eftermiddags. Svenska stridsplan är inte längre sällsynta ovan våra huvuden här, men de lämnar sällan spår med samma karaktär som de linjeflyg som annars passerar.

Till och med CB blev lite trött och behövde tömmas. Bra indikation. Tack i vanlig ordning.


Snabbstrimmor


Modellidentifikation. JASså, den var det.

Strax därpå kom denna gynnare. Har aldrig sett den förut.

Fram(t)vingad variant. Stigning?

Nya klumpar

Nya klumpar tillverkade. Avmätning per omärkt helikopter utförd inom 30 minuter. Vet inte riktigt vem jag ska tacka men i alla händelser - tack för otvetydig reagens.


Föremål för mätning (trallen är 125 mm ;-).

Gårdagen var den mest tydliga spraydagen på länge - kanske kopplat till omnämnandet om uppvaknanden ("oh no!") eller bara en vanlig dag på jobbet för någon. Tackar hursomhelst även för motivation och bränsle till eventuellt intuitiv design. Även om tacket i vanlig ordning är lite svårt att rikta.

Ovanlig iakttagelse

Uppväxt inom F16:s övningsområde norr om Uppsala så är jaktplan ingen ovanlighet. Och som läsare av denna blogg ju känner till är inte heller omärkta plan av typen ”linjeflyg” inte heller något som höjer ögonbrynen hos undertecknad.

Men när två exemplar av den förra typen förefaller ge sig efter ett par exemplar av den senare typen i vad som inte såg ut att vara något annat än en markering eller rentav ett bortmotande - ja då blev det hela lite märkbart i alla fall. Strax därpå var himlen tom på ”linjeflyg” och har så varit timmarna sedan dess.

Alls ingen säker iakttagelse – alltför många möjligheter till misstolkning. Men skulle det vara korrekt uppfattat så är det en alldeles synnerligt lovande indikation. En indikation på att vissa saker står långt bättre till än vad man haft anledning att tro samt att uppvaknandet nått försvarliga höjder.

Veckoutvärdering, CB

I dag fyllde min Chembuster en vecka. Jag byggde den dels eftersom jag tröttnat på det artificiella väder vi upplevt sedan slutet av juli och dels på skoj för att få se om en så märklig pryl verkligen kan fungera. Jag gjöt även en organitsten för inomhusbruk.

Efter en vecka med CB:n kan jag enkelt konstatera att himlen inte längre har linjära moln med tilltagande symmetri framåt kvällsvisten. Chemtrail-planen forstätter med uppehåll i början av veckan att frekventera området men sprayningarna ser ut att vara verkningslösa inom en varierande radie runtomkring.

Efter att det kommit rost och avlagringar ur rören några dagar har nu vattnet blivit betydligt klarare, med såväl mindre doft som smak av järn - en fullkomligt oväntad men välkommen bieffekt.

De spaningsplan och helikoptrar som frekventerade oss i början av veckan har nu dragit vidare till andra uppdrag. Jag har absolut inget fog för det och det kan mycket väl vara slumpens verkningar men jag upplever det som om vi fått en blåare himmel och ett mer omanipulerat väder. Till ett pris av ungefär 5 kSEK och cirka fem timmars arbete.

Klarare

Det tycks klarna kring frånvaron av den inrutade tillvaron. Strimmorna är försvinnande och molnen hopar sig inte såsom tidigare. Bra så.


Livet känns inte längre lika inrutat. Men man lär prova.

Helgprojekt med flyguppvisning

Helgprojektet klart. Byggde mig en CB. Mycket riktigt, efter cirka två timmar fick jag en egen privat flyguppvisning.


Helgprojektet. En alldeles egen CB.


Två timmar efter att sista röret sattes på plats kom det första planet och flyguppvisningen kunde börja. Då visste jag att den fungerade ;-)

Varför? Man lär väl.

Uttrycksmedel

Jan Guillou uttryckte i Ondskan iakttagelsen av att var och en söker utnyttja den makt som givits dem till det yttersta.

Låt oss expandera detta uttryck. Var och en med något att säga uttrycker sig till gränsen av sitt givna uttrycksområde. Jag har inte lyckats finna något bevis för att detta är en "desinformationsdesinformationsmanöver" (vilket i så fall är en synnerligen klyftig sådan) så det förefaller som om denna reklammakare har tagit ut svängarna rejält. Känsliga tittare med begrepp om Sambanden varnas.

Täta linjer

Idag var det bara någon kilometer mellan linjerna och ett mycket idogt sprayande. Det och det faktum att jag är relativt ensam om att se det stör mig. Men mest av allt stör det mig att det stör mig.

Jag som har för vana att njuta av naturen och ständigt haft ett öga mot himlen stör mig när det inte ens maskeras. Det stör mig för jag vill verkligen inte åka dit och falla i konspirationsfällan - försöka nysta reda på vad det är som sprejas långt från flygkorridorerna från omärkta flygplan. Nej, det är inte kondensstrimmor, sådana löses upp efter några minuter, de här växer till moln är jag rädd. Stora rackare - har sett det hela sommaren när jag legat ute och småslumrat på altanen.

Jag blir faktiskt lite förbannad. Chemtrails, kallas det visst om någon annan vill försöka fastna i konspirationsfällan och till äventyrs inser att moln inte skapas manuellt av människan utan är ett naturligt fenomen. Jag tror att det är en god startpunkt. Det och tjugotalet andra konspirationsteorier som kan äta upp hjärnan på vem som helst som inte köper vad skit som helst.

Nej, skit i det. Inte grotta ner sig för det leder definitivt ingenstans, särskilt inte med "samhällets" syn på just konspirationssökare. Per definition lite bakom, sådär.

Men för den stackare som har råkat grotta i skiten och av slumpen givits insikter, blir det lite knepigt vissa dagar. Då man anar vilken enorm kraft den passiva åskådaren egentligen besitter. Ajöss stress, långa dagar på jobbet, amorteringar och skit. Det är bara ett förbannat spel och även om det naturligtvis måste bli än mer absurt innan det kan komma till ett slut så händer det att jag blir otålig.

Jag känner faktiskt lite begynnande vanmakt för att så gott som varenda människa går omkring i en liten kokong av falsk trygghet inför artificiellt skapade hot. Att förhållanden blir dåliga på grund av bråk om pengar - pengar som är det mest konstgjorda som någonsin skapats.

Att vi fostras till att tro att vi är så inivassen högt stående när vi förtrycker varenda fiber av våra sinnen och systematiskt begränsar oss själva och varandra i olika former av förmenta sociala mönster. Hur vi matas med skiten, äter den, blir till sjuka papegojor som åker till stormarknaderna och shoppar lycka för konstgjorda pengar som vi pliktat med våra liv för. Att vi accepterar Eliten och låter dem hållas. Inte för att vi tycker om dem, utan för att vi är för goda för att ge dem vad de förtjänar (vilket idag när jag är på vrångan skulle vara ett finger i ansiktet eller så).

Hur vi är programerade att rusa genom vardagarna utan att ens andas luften, lyssna till fåglarna eller känna dofterna av det som växer omkring oss. Allt det vi kan hämta energi ur är bortkopplat från oss.

Vi är så ända in i baljan upptagna med att spela fårflock att vi inte ens tittar upp i den ljuvliga blå himlen. Och ser att den är full av streck. Symmetriska streck. Och när vi tittar upp igen en stund senare har strecken blivit till moln. Hur i helvete kan man missa en sådan sak? Och hurihelvete kan man inte kan undvika att fundera på varför.

Vi har den största och djupaste av potentialer. Vi kan må så fruktansvärt bra. Religionerna uppstod med vetskap om hur, men kidnappades och byggdes om till härskarmekanismer istället.

Tusentals författare, debattörer och whatever har försökt väcka sin omgivning. Jag tänker inte gå i den fällan. Men idag blev jag lite förbannad och detta är min ventil.


Över Sandviken


Över mitt ljuvliga Olsbo

Jaja, jag vet att det sitter någon stackars sate med max 500 kr per timme och läser den här skiten i övervakningssyfte. Men du är ju också människa, inte sant?

Planenligt väder

Molnigt till solnedgången - helt enligt planen