”Vi går nu vidare ut i hangaren”. Sorlet stiger i gruppen bestående av ungefär femton personer. Alltifrån rena turister till folk som angjort museet för att konkretisera den uppgörelse de har i sig själva. ”Detta plan var ett av de bägge tvillingplanen. Det fördes hit till det som då var en armébas och tömdes på passagerare under förevändning att planet hade allvarliga tekniska svårigheter. Resenärerna leddes att vänta i ett väntrum. De serverades mat och dryck och dörrarna låstes. Några timmar senare när förgiftningen tagit livet av de flesta närvarande gick soldater in och avlivade de få som ännu visade livstecken.”
After att vi gjort oss kvitt lögnens påverkan kommer vi att ges möjligheter att studera den i detalj. Lögnen är på något sätt hänförande och vacker i sin komplexitet. Och vad beskriver sanningens kvaliteter bättre än dess motsats? Välkommen till framtidens alla muséer - alldeles strax i vad som då varit en myndlighetslokal, försvarsanläggning, sjukhus, fångvårdsanstalt eller integritetsdatainsamlande datorhall.
Visar inlägg med etikett Terror. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Terror. Visa alla inlägg
fredag 13 januari 2012
söndag 11 december 2011
Om åsiktsregistrering
Det kanske är en självklarhet, men jag har inte reflekterat över det förrän idag. Det pratas ju om åsiktsregistrering – sådan vi sett här i vår signalstarkt konstaterat priviligierade del av världen, men naturligtvis bara förr. Eller för allas bästa. Eller för rikets säkerhet. Eller för att hålla marknaden lugn – ja. Av omtanke och hänsyn, givetvis. Vems eller vilkas är ju bara en tolkningsfråga.
Annat var det förr. Då registrerades åsikter av politiska skäl – inte för allas bästa, utan enbart av hänsyn för de som för tillfället åtnjöt folkets parlamentariska så kallade förtroende. Och så är det ju naturligtvis också annorstädes. På sådana där signalstarkt konstaterade mindre priviligierade platser. Där regeringar går under benämningen regim och ledarna tituleras diktator.
Den ryska ledningen går - om man talar ur skägget - i fråga om omnämnande från Regering till Regim, något som givetvis har sin förklaring i för vilkas bästa man anser den bästa åsikten ska vara. (SvD.se).
Nu vet de flesta läsare av denna blogg naturligtvis redan dessa saker, annars hade de nog för länge sedan lagt ner läsandet av omsorg för den egna världsbilden – en världsbild vi alla sliter mycket med att hålla ihop eftersom den helt enkelt inte stämmer. Till dess vi tar oss samman och börjar tänka ut en egen vill säga. Konspiratoriskt tjafs – vilket slöseri med tid. Skaffa ett jobb för fan. Och så vidare. Nej sådan är inte du, och det är jag väldigt glad för. Tack.
Min tanke uppkom då jag kontemplerade den mycket modesta sponsring av bloggare som jag på privat basis ibland hänger mig åt. Täcka kostnader, och så vidare. De åsikter som de bloggar jag skulle kunna reflektera över att stödja är ju knappast de man i vardagligt tal skulle kunna kalla politiskt korrekta. Men eftersom politiskt korrekt är en synonym för inkorrekt så anser jag att de som lägger tid på att belysa verkligheten ur ett lite mer människovänligt perspektiv ska få chansen att göra det.
Och där någonstans slog det mig att mina betalningar givetvis registreras, precis som allt annat jag gör, skriver eller tittar på. Mina handlingar blir till uttryck för något som skulle kunna kallas en åsikt. En åsikt som kanske via lite klurig dataminig och andra halvsekelgamla algoritmer kan utvinnas ur min flod av data.
Då börjar vi till slut närma oss pudelns kärna, den om åsikter och dess registrerbarhet. Det är klart – det har aldrig varit så enkelt som nu att statistiskt ta reda på vart människor står åsiktsmässigt. Jag är helt övertygad att dessa kvantitativa observationer resulterar i en detaljerad plan för hur opinionen ska fås att ha de mest fördelaktiga åsikterna. Sett ur det sedvanligt omtänkande och hänsynstagande perspektivet, givetvis. Och för rikets säkerhet. Och för att hålla marknaden lugn. Och så vidare.
Men vad är egentligen en åsikt? Det hörs ju faktiskt på själva ordet att det är vad man anser sig se, vad man åser. Inte själva aspekten utan hur man uppfattar det man ser ur sin synvinkel. Om man identifierar vad en individ ser så kan man med ett slags intellektuell bildigenkänning se vad det är denne tittar på. Matchar man vyerna så ser man också var personen befinner sig.
Vem blir då värt att registrera? Innan vårt kommunikationssamhälle tog sig den form det har idag var det kanske av logistiska skäl relativt svårt att registrera de som inte flagrant utmanade den fastlagt fördelaktiga åsiktspunkten. Man registrerade dem, bevakade dem och sökte på de sätt man kunde störa ut deras verksamhet och trovärdighet. I dag samlas information om allt och alla överallt och alltid. Då blir det en annan femma.
I fjärran länder... (SvD.se).
Åsikterna samlas en masse för att bemötas likaledes via massmedia. De svårare fallen av insikt, de som är bortom räddning för medias totalpåverkan lämnas helt enkelt där de är och beskjuts istället via korrigering av den generella opinionens åsikt om foliehatterier som konspirationsteorier, religiöst flum och förvillartekniker. Man är fri att ha vilken åsikt som helst. Men man får inte tro på vad som helst.
Tyck vad du vill - men stå bara för rätt åsikt. (SvD.se).
Det håller kanske en liten stund till, men kritisk massa ansamlar sig fort och det enda vår högt ärade skara kärlekslösa teaterregissörer har att ta till är olika nivåer av diversion av allmänhetens uppmärksamhet, samt idogt repriserande av de ansträngningar man gjort för att leda nämnda uppmärksamhet ur spår mot den kaotiskt kokande nyhetskittelns sinnesvridande gaser.
Koka soppa på en gammal, nu nästan sönderrostad spik. Det vi inte fick in på smällarna tar vi igen på repriserna. (SvD.se).
Det riktigt stora problemet med den lösningen är att människor trubbas av, tystnar inombords för den signalstarka masspåverkan som äter tid och uppmärksamhet och leds tids nog helt av egen vilja och övertygelse att upptäcka att vad som är verkligt är vad man själv helt och hållet utan undantag väljer att tro på.
Till en början finns mycket litet av den varan men det växer till sig och med tiden upptäcker man kanske den sensationella möjligheten att helt enkelt tro på varandra.
Annat var det förr. Då registrerades åsikter av politiska skäl – inte för allas bästa, utan enbart av hänsyn för de som för tillfället åtnjöt folkets parlamentariska så kallade förtroende. Och så är det ju naturligtvis också annorstädes. På sådana där signalstarkt konstaterade mindre priviligierade platser. Där regeringar går under benämningen regim och ledarna tituleras diktator.
Den ryska ledningen går - om man talar ur skägget - i fråga om omnämnande från Regering till Regim, något som givetvis har sin förklaring i för vilkas bästa man anser den bästa åsikten ska vara. (SvD.se).
Nu vet de flesta läsare av denna blogg naturligtvis redan dessa saker, annars hade de nog för länge sedan lagt ner läsandet av omsorg för den egna världsbilden – en världsbild vi alla sliter mycket med att hålla ihop eftersom den helt enkelt inte stämmer. Till dess vi tar oss samman och börjar tänka ut en egen vill säga. Konspiratoriskt tjafs – vilket slöseri med tid. Skaffa ett jobb för fan. Och så vidare. Nej sådan är inte du, och det är jag väldigt glad för. Tack.
Min tanke uppkom då jag kontemplerade den mycket modesta sponsring av bloggare som jag på privat basis ibland hänger mig åt. Täcka kostnader, och så vidare. De åsikter som de bloggar jag skulle kunna reflektera över att stödja är ju knappast de man i vardagligt tal skulle kunna kalla politiskt korrekta. Men eftersom politiskt korrekt är en synonym för inkorrekt så anser jag att de som lägger tid på att belysa verkligheten ur ett lite mer människovänligt perspektiv ska få chansen att göra det.
Och där någonstans slog det mig att mina betalningar givetvis registreras, precis som allt annat jag gör, skriver eller tittar på. Mina handlingar blir till uttryck för något som skulle kunna kallas en åsikt. En åsikt som kanske via lite klurig dataminig och andra halvsekelgamla algoritmer kan utvinnas ur min flod av data.
Då börjar vi till slut närma oss pudelns kärna, den om åsikter och dess registrerbarhet. Det är klart – det har aldrig varit så enkelt som nu att statistiskt ta reda på vart människor står åsiktsmässigt. Jag är helt övertygad att dessa kvantitativa observationer resulterar i en detaljerad plan för hur opinionen ska fås att ha de mest fördelaktiga åsikterna. Sett ur det sedvanligt omtänkande och hänsynstagande perspektivet, givetvis. Och för rikets säkerhet. Och för att hålla marknaden lugn. Och så vidare.
Men vad är egentligen en åsikt? Det hörs ju faktiskt på själva ordet att det är vad man anser sig se, vad man åser. Inte själva aspekten utan hur man uppfattar det man ser ur sin synvinkel. Om man identifierar vad en individ ser så kan man med ett slags intellektuell bildigenkänning se vad det är denne tittar på. Matchar man vyerna så ser man också var personen befinner sig.
Vem blir då värt att registrera? Innan vårt kommunikationssamhälle tog sig den form det har idag var det kanske av logistiska skäl relativt svårt att registrera de som inte flagrant utmanade den fastlagt fördelaktiga åsiktspunkten. Man registrerade dem, bevakade dem och sökte på de sätt man kunde störa ut deras verksamhet och trovärdighet. I dag samlas information om allt och alla överallt och alltid. Då blir det en annan femma.
I fjärran länder... (SvD.se).
Åsikterna samlas en masse för att bemötas likaledes via massmedia. De svårare fallen av insikt, de som är bortom räddning för medias totalpåverkan lämnas helt enkelt där de är och beskjuts istället via korrigering av den generella opinionens åsikt om foliehatterier som konspirationsteorier, religiöst flum och förvillartekniker. Man är fri att ha vilken åsikt som helst. Men man får inte tro på vad som helst.
Tyck vad du vill - men stå bara för rätt åsikt. (SvD.se).
Det håller kanske en liten stund till, men kritisk massa ansamlar sig fort och det enda vår högt ärade skara kärlekslösa teaterregissörer har att ta till är olika nivåer av diversion av allmänhetens uppmärksamhet, samt idogt repriserande av de ansträngningar man gjort för att leda nämnda uppmärksamhet ur spår mot den kaotiskt kokande nyhetskittelns sinnesvridande gaser.
Koka soppa på en gammal, nu nästan sönderrostad spik. Det vi inte fick in på smällarna tar vi igen på repriserna. (SvD.se).
Det riktigt stora problemet med den lösningen är att människor trubbas av, tystnar inombords för den signalstarka masspåverkan som äter tid och uppmärksamhet och leds tids nog helt av egen vilja och övertygelse att upptäcka att vad som är verkligt är vad man själv helt och hållet utan undantag väljer att tro på.
Till en början finns mycket litet av den varan men det växer till sig och med tiden upptäcker man kanske den sensationella möjligheten att helt enkelt tro på varandra.
söndag 11 september 2011
11-09-11
Symmetriskt datum idag igen. Och som alltid när det handlar om repetitioner av 11, 22, 33 så bor där ett slags tyst signifikans – åtminstone för mig. Insignifikanserna försöker mer än någonsin belägra just den här dagen vilket ju inte annat än understryker dess signifikans.
Om man funderar lite över vad som ändå hände för tio år sedan. Psykosen. Bilderna. Lidandets vittnesbörd. Frihetsberövandets eskalation. Om man tar den dagens känslor och ventiler för den västerländska populationen – var det inte så att vi fick stanna upp och vrida ur oss själva lite? Ge uttryck för hur vi mådde och låta alla döda och tornens kollaps manifestera våra inre känslomässiga krumbukter?
Precis som när Liv dör. En för de flesta helt okänd sportsman men allas hjälte. En händelse så anonym och fjärran att man utan risk kan projicera sin sorgliga energi in dess givetvis något mildare psykotiska pool tillsammans med alla andra i samma situation. Vi hör ihop – allesammans. En utpräglad individualist och i det närmaste rigid fritänkare som jag kräks nästan inför denna massprojicering av de egna obalanserna in i tryggt avlägset negativa händelser.
Men inte desto mindre indikerar ju dessa mekanismer att vi är en och samma och att vi på något sätt kan hjälpa varandra att utjämna de mest smärtsamma potentialskillnader vi bär på. Att istället för att idissla bilder och känslor från en tveksamt orkestrerad rivning av tre byggnader omfamna den egna frustrationen och börja vandra ut ur det egna slaveriet. Och istället för att sörja en tryggt avlägsen hockeylegend skåda sorgen i de band man själv brutit och de nära som försvunnit. För att ta några exempel.
Om man funderar lite över vad som ändå hände för tio år sedan. Psykosen. Bilderna. Lidandets vittnesbörd. Frihetsberövandets eskalation. Om man tar den dagens känslor och ventiler för den västerländska populationen – var det inte så att vi fick stanna upp och vrida ur oss själva lite? Ge uttryck för hur vi mådde och låta alla döda och tornens kollaps manifestera våra inre känslomässiga krumbukter?
Precis som när Liv dör. En för de flesta helt okänd sportsman men allas hjälte. En händelse så anonym och fjärran att man utan risk kan projicera sin sorgliga energi in dess givetvis något mildare psykotiska pool tillsammans med alla andra i samma situation. Vi hör ihop – allesammans. En utpräglad individualist och i det närmaste rigid fritänkare som jag kräks nästan inför denna massprojicering av de egna obalanserna in i tryggt avlägset negativa händelser.
Men inte desto mindre indikerar ju dessa mekanismer att vi är en och samma och att vi på något sätt kan hjälpa varandra att utjämna de mest smärtsamma potentialskillnader vi bär på. Att istället för att idissla bilder och känslor från en tveksamt orkestrerad rivning av tre byggnader omfamna den egna frustrationen och börja vandra ut ur det egna slaveriet. Och istället för att sörja en tryggt avlägsen hockeylegend skåda sorgen i de band man själv brutit och de nära som försvunnit. För att ta några exempel.
fredag 9 september 2011
Knips, knaps - bara
Oväsendet från lögnerna, vapnen och de fräcka sinnenas logiska inmutning hörs allt mer avlägset. Mönstret omger oss förvisso men det håller enbart de som erkänner det i sitt grepp och i takt med att man släpper taget om erkännandet och vänder motvinden ryggen skenar dess manifestation likt en snabbgenomgång av bedrägeriets highlights.
Minns! Minns hur du för snart tio år sedan såg de tre tornen falla! Minns hur rädd och bestört du var! Eller – vänta ett spadtag. Känn efter istället. Visst kände du i djupet sanningen redan där och då? Vad som såg ofattbart och obegripligt ut till tonerna av lögnen var givetvis också osant. Fräckheten – det är skillnaden. Den förklarar teaterns framgångar.
Att samvetslöst kliva upp i ljuset och ta emot den förledda massans jubel för att man räddar dem från den smärta, den rädsla och den lögn man utsatt dem för fast man i själva verket fångar dem i sin lilla logiska inmutning och förslavar dem under sin egen bländande överlägsenhet. Dessa människor är inte som de goda, välmenande kärleksfulla varelserna de förleder.
De är desperata, givetvis. Men i det lite längre loppet kan de inget göra. Vi håller – allihopa – till tonerna av vårt eget uppvaknande på att förinta deras blotta existens. Det smärtar dem att se att vi slutar erkänna deras verklighet. Ty allt de drömmer om skapas med kraften ur våra tankar. Knips, knaps – bara. Borta!
Minns! Minns hur du för snart tio år sedan såg de tre tornen falla! Minns hur rädd och bestört du var! Eller – vänta ett spadtag. Känn efter istället. Visst kände du i djupet sanningen redan där och då? Vad som såg ofattbart och obegripligt ut till tonerna av lögnen var givetvis också osant. Fräckheten – det är skillnaden. Den förklarar teaterns framgångar.
Att samvetslöst kliva upp i ljuset och ta emot den förledda massans jubel för att man räddar dem från den smärta, den rädsla och den lögn man utsatt dem för fast man i själva verket fångar dem i sin lilla logiska inmutning och förslavar dem under sin egen bländande överlägsenhet. Dessa människor är inte som de goda, välmenande kärleksfulla varelserna de förleder.
De är desperata, givetvis. Men i det lite längre loppet kan de inget göra. Vi håller – allihopa – till tonerna av vårt eget uppvaknande på att förinta deras blotta existens. Det smärtar dem att se att vi slutar erkänna deras verklighet. Ty allt de drömmer om skapas med kraften ur våra tankar. Knips, knaps – bara. Borta!
onsdag 10 augusti 2011
”Läget är allvarligt”
”Jo, anledningen till att jag dragit ihop denna telefonkonferens är – som jag skrev i inbjudan – att läget börjar bli lite allvarligt. Vi har fått rätt besvärande propåer från amerikanarna de senaste veckorna om att surret tilltar på ett oroväckande vis.”
”Men surret – är det inte ganska godtyckligt. Jag menar, det kan ju betyda vad som helst.”
”Inte enligt amrisarna. De verkar uppriktigt oroade, men i vanlig ordning blir oron till, ja du vet – sådan där bredarslad aggression och hotande ton. Tonen är i och för sig inget att oroa sig för, de har ju kört den där stilen i tjugo år snart och alla här på kansliet har väl vant sig vid det här laget”.
”Ja, men surret. Vad menar de med surret? Jag har bara förstått att surret är de kommunikationstrådar man inte automatiskt kan väva ihop. Har inte det att göra med att deras jävla algoritmer inte är byggda för svenska språket?”
”Mja, de säger att de slipat bort språkberoendet helt och att surret är allt där kontakten delvis varit icke-digital. Det är därför de är så jävla oroade. De säger att svenskarna är så jävla nära varandra geografiskt så att de inte kan mäta skiten. Det är därför de haft så svårt att mäta för över där flyttar de ju runt och så vidare. Här stannar surbönderna på samma fläck de fötts på och då blir det vad de kallar disruptioner”.
”Disruptioner?”
”Ja, avbrott i de spårbara konversationerna. De kan inte följa samtalet helt och hållet. Folk träffas på fester, sitter på någon jävla sylta och dricker kaffe eller fan vet jag. Hela jävla sverige är väl ett förbannat kafferep från början till slut och det tog amrisarna flera år att klura ut det. Nu skäller de på oss för det. Jävligt komiskt, faktiskt.”
”Å fan. Nu hajjar jag. Och vad fan ska vi göra åt saken?”
”Det är därför jag kallat till det här mötet. Jag tror i sak inte att vi kan göra så mycket om jag ska vara helt ärlig, men vi måste leverera. Något måste vi leverera. De säger att det är kritiskt just nu. Och – ja – det har de ju också sagt hela tiden. De låter nästan desperata och vårt jobb är att hålla de lugna så att de inte kommer hit och tar över skiten direkt. Några uppslag?”
”Menvaffan, har de helt tappat greppet? Eller, skit i det. Som vanligt, alltså. Vi får nog fundera på saken. Samtalslistor och vägkameror, då?”
”De gillar verkligen vägkamerorna. De nya, digitala. Ansiktsigenkänningen hjälper dem avsevärt. Men det är när folk inte rör sig utefter de stora pulsådrorna som det blir bekymmer. När de inte pratar i telefon. När de inte åker på motorvägen. När de inte kletar runt på facebook eller vart fan de håller hus. När de dricker kaffe och har sig. Super till. Svennebananar sig.”
”Men vad är det som är så jävla farligt med det? Nu får de fan ta och ge sig snart. Räcker väl att de ser vad skit de köper via ICA-kortet. Skicka en spaningspatrull när det köps kräfthattar eller papperstallrikar. Vad fan vet jag. Tycker den här skiten börjar gå överstyr.”
”Jo. Grejen är den – men det här får jag egentligen inte prata om – OK?”
”OK.”
”Grejen är den att de kör analyser på trådarna. Kvantitativa analyser där de försöker para ihop trådarna med varandra för att få sammanhang i vad det sladdras om över lång tid. Trending, kallar de det för. Och när de kör trending för svennarna så tar det bara slut rätt som det är. Så dyker det upp någon helt annan stans. De kan inte automatiskt koppla ihop det utan måste manuellt sitta och klistra ihop skiten. Gör dem vansinniga för hur många svenskar tror du de har där borta egentligen?”
”Manuellt? Låter ju helt jävla rubbat. Men vad kan vi göra åt det? Att folk snackar? Ska vi åka runt och silvertejpa truten på dem eller vad fan tror de vi ska göra?”
”Lugn nu. Jag säger ju att vi inte behöver lösa problemet. Jag säger bara att vi måste leverera något så att de håller sig lugna en stund. Något, vadfansomhelst. Annars brakar helvetet lös här. De snackar om att öka konformiteten. Fan vet vad de menar men jag tror de har någon slags besprutningsprogram. Glömde de där pillren du vet när jag åkte ut till stugan i midsomrars. Fan, jag kände mig bra jävla mesig efter en vecka. Men det hörde du inte från mig.”
”OK. Vi får ta en attack till. Någonstans lite ut i landet – så att vi kommer åt de där jävla kaffedrickande hembrända hilbillysarna för det är väl dem de är rädda för. Dra av en salva ute i bushen någonstans och sätta fart på den gamla vanliga folkrörelsen.”
”Nu börjar du snacka. Ha ett förslag klart till på måndag så kör vi.”
”För att folk börjar snacka med varandra? Med kakhålet? Sjukt. Men OK. Vi hörs på måndag.”
"Trevlig helg."
"Jo, tack du. Detsamma. Hej"
”Men surret – är det inte ganska godtyckligt. Jag menar, det kan ju betyda vad som helst.”
”Inte enligt amrisarna. De verkar uppriktigt oroade, men i vanlig ordning blir oron till, ja du vet – sådan där bredarslad aggression och hotande ton. Tonen är i och för sig inget att oroa sig för, de har ju kört den där stilen i tjugo år snart och alla här på kansliet har väl vant sig vid det här laget”.
”Ja, men surret. Vad menar de med surret? Jag har bara förstått att surret är de kommunikationstrådar man inte automatiskt kan väva ihop. Har inte det att göra med att deras jävla algoritmer inte är byggda för svenska språket?”
”Mja, de säger att de slipat bort språkberoendet helt och att surret är allt där kontakten delvis varit icke-digital. Det är därför de är så jävla oroade. De säger att svenskarna är så jävla nära varandra geografiskt så att de inte kan mäta skiten. Det är därför de haft så svårt att mäta för över där flyttar de ju runt och så vidare. Här stannar surbönderna på samma fläck de fötts på och då blir det vad de kallar disruptioner”.
”Disruptioner?”
”Ja, avbrott i de spårbara konversationerna. De kan inte följa samtalet helt och hållet. Folk träffas på fester, sitter på någon jävla sylta och dricker kaffe eller fan vet jag. Hela jävla sverige är väl ett förbannat kafferep från början till slut och det tog amrisarna flera år att klura ut det. Nu skäller de på oss för det. Jävligt komiskt, faktiskt.”
”Å fan. Nu hajjar jag. Och vad fan ska vi göra åt saken?”
”Det är därför jag kallat till det här mötet. Jag tror i sak inte att vi kan göra så mycket om jag ska vara helt ärlig, men vi måste leverera. Något måste vi leverera. De säger att det är kritiskt just nu. Och – ja – det har de ju också sagt hela tiden. De låter nästan desperata och vårt jobb är att hålla de lugna så att de inte kommer hit och tar över skiten direkt. Några uppslag?”
”Menvaffan, har de helt tappat greppet? Eller, skit i det. Som vanligt, alltså. Vi får nog fundera på saken. Samtalslistor och vägkameror, då?”
”De gillar verkligen vägkamerorna. De nya, digitala. Ansiktsigenkänningen hjälper dem avsevärt. Men det är när folk inte rör sig utefter de stora pulsådrorna som det blir bekymmer. När de inte pratar i telefon. När de inte åker på motorvägen. När de inte kletar runt på facebook eller vart fan de håller hus. När de dricker kaffe och har sig. Super till. Svennebananar sig.”
”Men vad är det som är så jävla farligt med det? Nu får de fan ta och ge sig snart. Räcker väl att de ser vad skit de köper via ICA-kortet. Skicka en spaningspatrull när det köps kräfthattar eller papperstallrikar. Vad fan vet jag. Tycker den här skiten börjar gå överstyr.”
”Jo. Grejen är den – men det här får jag egentligen inte prata om – OK?”
”OK.”
”Grejen är den att de kör analyser på trådarna. Kvantitativa analyser där de försöker para ihop trådarna med varandra för att få sammanhang i vad det sladdras om över lång tid. Trending, kallar de det för. Och när de kör trending för svennarna så tar det bara slut rätt som det är. Så dyker det upp någon helt annan stans. De kan inte automatiskt koppla ihop det utan måste manuellt sitta och klistra ihop skiten. Gör dem vansinniga för hur många svenskar tror du de har där borta egentligen?”
”Manuellt? Låter ju helt jävla rubbat. Men vad kan vi göra åt det? Att folk snackar? Ska vi åka runt och silvertejpa truten på dem eller vad fan tror de vi ska göra?”
”Lugn nu. Jag säger ju att vi inte behöver lösa problemet. Jag säger bara att vi måste leverera något så att de håller sig lugna en stund. Något, vadfansomhelst. Annars brakar helvetet lös här. De snackar om att öka konformiteten. Fan vet vad de menar men jag tror de har någon slags besprutningsprogram. Glömde de där pillren du vet när jag åkte ut till stugan i midsomrars. Fan, jag kände mig bra jävla mesig efter en vecka. Men det hörde du inte från mig.”
”OK. Vi får ta en attack till. Någonstans lite ut i landet – så att vi kommer åt de där jävla kaffedrickande hembrända hilbillysarna för det är väl dem de är rädda för. Dra av en salva ute i bushen någonstans och sätta fart på den gamla vanliga folkrörelsen.”
”Nu börjar du snacka. Ha ett förslag klart till på måndag så kör vi.”
”För att folk börjar snacka med varandra? Med kakhålet? Sjukt. Men OK. Vi hörs på måndag.”
"Trevlig helg."
"Jo, tack du. Detsamma. Hej"
tisdag 26 juli 2011
Avbrutna dykningar
Om man kastar sig i vattnet från hög höjd med fast beslutsamhet att dyka till botten upprepade gånger och varje gång avbryter försöket efter fem meter. Slår man huvudet i en och samma sten varje gång? Har man ett rep om vristen? Eller är det öronen som smärtar så att man måste vända varje gång på exakt samma djup?
Efter ytterst snabb genomgång av det ökända materialet är mönstret dessvärre alltför tydligt. Andra, tredje och fjärde gradens bedrägeri har trängts igenom. Därefter tar det konsekvent tvärstopp. Det kan ha att göra med att sinnet bak analysen varit så fast övertygad att få till sin på förhand beslutade syntes, men å andra sidan – med det omfånget; nästan hopplöst att hålla sig på exakt samma djup under så lång tid.
Vad som inte finns omnämnt i en halv viskning är det som rör sig från fem till sju meter i sambandens bassäng. Sambanden bakom de verkliga skuggridåerna. Parat med den konkreta uppmaningen till ridderlig blodsspillan och revolutionärt fjantande bär det från min något envetna ståndpunkt precis alla de kännetecken fenomenet borde göra för att vara ett förtjänstfullt steg i det omsorgsfullt frammanade kaos Europa har på schemat.
Ett kaos med det tydliga syftet att efter några verkligt turbulenta år infånga hela mänskligheten i den lufttäta säck som spunnits inför de lite mer genomgripande förändringar ingen rår på men kring vilket ändå den lilla skaran på sju meters djup bibehållet entusiasmen att faktiskt övervinna för egen vinning. Bland de barnsligaste tilltagen hittills, faktiskt. Skärpning alla badgesamlare.
Efter ytterst snabb genomgång av det ökända materialet är mönstret dessvärre alltför tydligt. Andra, tredje och fjärde gradens bedrägeri har trängts igenom. Därefter tar det konsekvent tvärstopp. Det kan ha att göra med att sinnet bak analysen varit så fast övertygad att få till sin på förhand beslutade syntes, men å andra sidan – med det omfånget; nästan hopplöst att hålla sig på exakt samma djup under så lång tid.
Vad som inte finns omnämnt i en halv viskning är det som rör sig från fem till sju meter i sambandens bassäng. Sambanden bakom de verkliga skuggridåerna. Parat med den konkreta uppmaningen till ridderlig blodsspillan och revolutionärt fjantande bär det från min något envetna ståndpunkt precis alla de kännetecken fenomenet borde göra för att vara ett förtjänstfullt steg i det omsorgsfullt frammanade kaos Europa har på schemat.
Ett kaos med det tydliga syftet att efter några verkligt turbulenta år infånga hela mänskligheten i den lufttäta säck som spunnits inför de lite mer genomgripande förändringar ingen rår på men kring vilket ändå den lilla skaran på sju meters djup bibehållet entusiasmen att faktiskt övervinna för egen vinning. Bland de barnsligaste tilltagen hittills, faktiskt. Skärpning alla badgesamlare.
onsdag 13 juli 2011
Underhållningstankar
Vad som skulle vara riktigt underhållande vore om det för en gångs skull kunde pekas på upprorsmännens verkliga incitament, huvudmän och syften. Om det ur den sedvanliga preludierande likriktningsmediala tongången skulle skutta fram vad var och en faktiskt vetat sedan länge men som så genomfjantingt undantryckts på av medias ägare. Det – om något – skulle kunna bli underhållande. Och underhållning är ju just medias favoritgren i sitt paralyserande uppdrag.
lördag 18 juni 2011
Baktivisten
Världen är full av aktivister. Människor som engagerar sig i en eller ett par frågor av hela sin hjärna och ägnar så gott som all energi åt att hata de som begår en viss sorts övergrepp, bedriver en viss sorts näringsverksamhet, har en viss sorts sexuell läggning, håller på ett visst fotbollslag, har en viss hudfärg, talar ett visst språk, är av en viss politisk inriktning eller bekänner sig till en viss religion. Nobla tankebärare som lägger alla andra möjligheter i livet åt sidan för att engagera sig i den stora saken. Man kanske kan kalla det kallet. Kanske.
Den mest utbredda av denna art i vårt sekulariserade Sverige är nog de så kallade klimatkämparna. Jag förstår precis hur de tänker; hur de känner att allt är fel och att de genom noggrann, lydig och enligt skolboken alldeles korrekt informationsinhämtning kommit till insikt om vad det är vi människor måste ändra på för att höra upp med vår våldtäkt av moder jord. Var och en begriper ju att gifter, radioaktivitet knappast kan vara sunt för någon och att hamstra mat för att sedan slänga den känns knappast heller så begåvat.
Men den verkligt upplysta och välinformerade klimatkämpen har gått ett steg längre. Denne kämpar för att mänskligheten - mer än något annat – ska dämpa sitt så kallade koldioxidfotavtryck. Klimatkämpen kan här tillåtas fortsätta sitt kognitiva briljerande genom att likt vilken börsnoterad finanschef som helst hänryckas av komparativa beräkningar i fråga om olika föremåls, beteendens och befolkningars i utförarens indoktrinerade ögons belastande avtryck på planeten i form av utsöndrad koldioxid.
Nu är det väl bara den lilla småsaken att koldioxid istället kanske är den naturligaste av alla gaser och att de så kallade skräckscenarier i fråga om den alldeles häpnadsväckande stupida växthuseffekten och en rad godtyckligt hoprafsade naturkatastrofaliteter inte har ett skit med vårt utsöndrande av koldioxid att göra. Det förefaller snarare som om det militära komplexet fått i uppgift att under stor värpnöd leverera den temperaturhöjning och de så lösligen härledda jordliga skakningar som krävs för att upprätthålla diversionen - men det är en annan historia. Men varför får man då – som renhjärtad och väl påläst miljökämpe lära sig att koldioxidfotavtrycket är det yttersta nyckeltalet?
Eftersom man blivit lurad. Riktigt djävla prakgrundlurad så enda inihelvete för att vara lite mer specifik. Grundlurad av ett litet gäng knäppgökar som spelar det gamla vanliga skuldtricket. Det religioner gjort så länge vi har dem dokumenterade genom att framhärda att vår egen syndfyllda existens är en följd av vår egen syndfullhet och att vi knappast kan förvänta oss bättre så länge vi inte kastar oss till backen och äter den store gud allsmäktiges (och därmed, märkväl) dennes jorderliga företrädares smutsiga shorts.
Det faktum att de som levererat nämnda syndfulla skuldbeläggning till de troende råkar vara samma känslomässigt ramsneda stackare som åtnjuter lättjefulla förmåner i få sina shorts uppätna (när de fortfarande sitter på, antar jag) har naturligtvis inte någonting med saken att göra. Nejnej. Inte ett dugg, naturligtvis. Bara en fallen, förtappad och ytterst syndfull människa långt bortom den härskande religionens ofrivilliga kovärmes bås kan påpeka en sådan sak. Kättare! Antikrist! Förvillare!
I lite mer modern tid har skuldsättningen via det system vi kallar det ekonomiska varit en annan variant på samma gamla vedertagna tema. Pengar finns inte, har aldrig funnits, men på ett mycket taktfast sätt har det genom historien inarbetats i varje fiber av våra huvudsakligen västliga samhällen och vare sig man vill det eller inte kan man idag knappast leva utan att ge penningen något slags litet erkännande. Inte kan det väl ha att göra med Mammons lärjungar, de generationer och åter generationer av så kallade ”bankirer”.
De där som ser till att dina pengar sover gott om natten. Vakar över dina tillgångar och ger dig möjligheter i livet genom att erbjuda dig att låna av pengar de generöst och skrupelfritt skapar exakt när du behöver dem i utbyte mot något så obetydligt som din (ekonomiska) frihet. Ett fullkomligt klockrent bedrägeri kallat samhällsekonomi baserat på tagandet av hyra för ingenting och på illusionen av att det värsta som kan hända är av ekonomisk art, tvingandes ner pantsatta objekt i fruktan när det egentligen borde vara precis tvärtom. Vik hädan du ekonomiske tvivlarmustafal och giv plats för en ny centralbank. Terrorist! Kättare! Antikrist! Förvillare!
Så anländer vi då till klimatologernas hemvist. När kontrollen över mänskligheten baserat på den ekonomiska villfarelsens dödsgrepp börjar glida den samma gamla självutnämnda överhet ur handen likt en oljad kofot i handen på en tjuv var det dags för nästa illusoriskt fängslande etapp. Även denna gång med avstamp i livets nödtorft och förutsättningar. Den så välbyggda industrialismens baksida. Den naturliga känslan av att det kanske inte är sådär helt rätt att spruta gift ut i floder och vattendrag. Den om att det kanske inte är helt korrekt att slänga tonvis av mat bara för att bibehålla Afrikas folk fattigt visavi den givetvis mycket högre stående västerlänningen (även om det där sista inte riktigt kanske... Hm... Belyses...).
Med fotavtrycket i den känslan odlades myten om koldioxidens fara fram efter testskott med mer påtagliga gifter. En fantastisk godtycklighet och något som fick de uppväxande miljövännerna att skutta ombord på tåget i rasande fart. Touche! Vi måste minska våra koldioxidavtryck! Lägg ner det där med att andas, äta kossor och fjärta. ”Klimatsvart”, ”Använd ditt hjärta och sluta fjärta”. ”Earth hour”, ”Vartannat andetag var” - den kollektiva förledenheten har ingen intellektuell skam och redovisar inget inför själens revisor. Allt baserat på det väl inlärda och fastlagda mönstret kring inhämtande och användande av kunskap. Tvivlar du? Jävla SUV-ägare! Terrorist! Kättare! Antikrist! Förvillare!
Men om man tillåter sig att se genom strukturen en stund så känns den ju igen. Samma gamla visa om och om igen. Ner på knä, syndfulla mänsklighet (utom de vi dessvärre inte lyckats lura, de ska vi kriga ner istället – ehrm; jag menar – de är ett hot mot vårt sätt att leva…)! Tänk inte på att oljebolagen äger alla patent i världen kring fri eller förnyelsebar energi! Tänk inte på att batterier och energigeneratorer långt bortom den nästan löjeväckande tekniska nivå vi säger oss befinna oss på omsorgsfullt patenterats bort från marknaden för att inte hota det befintliga monopolet och de maktstrukturer det möjliggör.
Tänk inte på att allihop jobbar tillsammans – politiker, bankirer, kyrkor, militär, media och de inledningsvis tongivande klimatkämparna. Att de samlas i slutna sällskap, totar ihop sina agendor och målsättningar. Att en stor del av dem på fullaste allvar tycker att väldens befolkning ska decimeras till en bråkdel, för deras bibehållna shortsätande slavskaras styrbarhet och egna lättjefulla jordelivs bibehållenhet, huvudsakligen. En liten klick stackars människor, förledda av sina egna framgångar och utan någon egentlig erfarenhet av kärlek och positiva tankar annat än som ett fjärran hot mot deras egen framgång. Det uppochnervända folket, utkämpnandes de mest ohyggliga strider för att bibehålla jorden uppochner för sin egen komforts skull. Man kan inte annat än beundra deras målmedvetenhet. Stackars missförstådda individer. De är ju bara rädda för stora stygga kärleken. Tulle lille.
För om man känner efter lite och släpper det paniska greppet om den enda sak man tillåter sig tycka vara viktig. Om man låter den spärrande magkänslan ge vika och släpper fram hela bilden. Låter den sjunka in och bli till insikt. Då framstår klimathysterins ivrare som den yttersta gradens bärare av den nyttiga idiotin. I skuggan av en totalt snedvriden ekonomi, berg av kasserade livsmedel på marknadsekonomins offeraltare, historiens envist repetitiva blindgångar och den bedrägliga kunskapsfällan ser de rätt löjliga ut. Stackars grundlurade människor. Inte dömda som grundlurade, för vem har inte blivit grundlurad? Men att - tills de vaknar - kanske lyssna lite mindre på.
För egentligen är det ju så vanvettigt enkelt. Det handlar om hur vi tänker. Om de mönster våra tankar och känslor målar. Om de vibrationer vi därigenom sänder ut. Vi får det precis som vi vill ha det, bara vi tillåter oss att önska det utan förbehåll och utan tvivel. Utifrån och in; inifrån och ut. Och dessa saker vi lurats in i är inget annat än kidnappandet av det som formar våra vibrationer. Bra jobbat, alla verkliga förvillare. Var och en sin egen aktivist. Och det är tanken som räknas. "Vad gör du för att skapa en bättre värld?" frågar kanske den dömande gammelvärldens pekfinger. "Tyst, jag tänker". Så tänker i alla fall jag göra.
Den mest utbredda av denna art i vårt sekulariserade Sverige är nog de så kallade klimatkämparna. Jag förstår precis hur de tänker; hur de känner att allt är fel och att de genom noggrann, lydig och enligt skolboken alldeles korrekt informationsinhämtning kommit till insikt om vad det är vi människor måste ändra på för att höra upp med vår våldtäkt av moder jord. Var och en begriper ju att gifter, radioaktivitet knappast kan vara sunt för någon och att hamstra mat för att sedan slänga den känns knappast heller så begåvat.
Men den verkligt upplysta och välinformerade klimatkämpen har gått ett steg längre. Denne kämpar för att mänskligheten - mer än något annat – ska dämpa sitt så kallade koldioxidfotavtryck. Klimatkämpen kan här tillåtas fortsätta sitt kognitiva briljerande genom att likt vilken börsnoterad finanschef som helst hänryckas av komparativa beräkningar i fråga om olika föremåls, beteendens och befolkningars i utförarens indoktrinerade ögons belastande avtryck på planeten i form av utsöndrad koldioxid.
Nu är det väl bara den lilla småsaken att koldioxid istället kanske är den naturligaste av alla gaser och att de så kallade skräckscenarier i fråga om den alldeles häpnadsväckande stupida växthuseffekten och en rad godtyckligt hoprafsade naturkatastrofaliteter inte har ett skit med vårt utsöndrande av koldioxid att göra. Det förefaller snarare som om det militära komplexet fått i uppgift att under stor värpnöd leverera den temperaturhöjning och de så lösligen härledda jordliga skakningar som krävs för att upprätthålla diversionen - men det är en annan historia. Men varför får man då – som renhjärtad och väl påläst miljökämpe lära sig att koldioxidfotavtrycket är det yttersta nyckeltalet?
Eftersom man blivit lurad. Riktigt djävla prakgrundlurad så enda inihelvete för att vara lite mer specifik. Grundlurad av ett litet gäng knäppgökar som spelar det gamla vanliga skuldtricket. Det religioner gjort så länge vi har dem dokumenterade genom att framhärda att vår egen syndfyllda existens är en följd av vår egen syndfullhet och att vi knappast kan förvänta oss bättre så länge vi inte kastar oss till backen och äter den store gud allsmäktiges (och därmed, märkväl) dennes jorderliga företrädares smutsiga shorts.
Det faktum att de som levererat nämnda syndfulla skuldbeläggning till de troende råkar vara samma känslomässigt ramsneda stackare som åtnjuter lättjefulla förmåner i få sina shorts uppätna (när de fortfarande sitter på, antar jag) har naturligtvis inte någonting med saken att göra. Nejnej. Inte ett dugg, naturligtvis. Bara en fallen, förtappad och ytterst syndfull människa långt bortom den härskande religionens ofrivilliga kovärmes bås kan påpeka en sådan sak. Kättare! Antikrist! Förvillare!
I lite mer modern tid har skuldsättningen via det system vi kallar det ekonomiska varit en annan variant på samma gamla vedertagna tema. Pengar finns inte, har aldrig funnits, men på ett mycket taktfast sätt har det genom historien inarbetats i varje fiber av våra huvudsakligen västliga samhällen och vare sig man vill det eller inte kan man idag knappast leva utan att ge penningen något slags litet erkännande. Inte kan det väl ha att göra med Mammons lärjungar, de generationer och åter generationer av så kallade ”bankirer”.
De där som ser till att dina pengar sover gott om natten. Vakar över dina tillgångar och ger dig möjligheter i livet genom att erbjuda dig att låna av pengar de generöst och skrupelfritt skapar exakt när du behöver dem i utbyte mot något så obetydligt som din (ekonomiska) frihet. Ett fullkomligt klockrent bedrägeri kallat samhällsekonomi baserat på tagandet av hyra för ingenting och på illusionen av att det värsta som kan hända är av ekonomisk art, tvingandes ner pantsatta objekt i fruktan när det egentligen borde vara precis tvärtom. Vik hädan du ekonomiske tvivlarmustafal och giv plats för en ny centralbank. Terrorist! Kättare! Antikrist! Förvillare!
Så anländer vi då till klimatologernas hemvist. När kontrollen över mänskligheten baserat på den ekonomiska villfarelsens dödsgrepp börjar glida den samma gamla självutnämnda överhet ur handen likt en oljad kofot i handen på en tjuv var det dags för nästa illusoriskt fängslande etapp. Även denna gång med avstamp i livets nödtorft och förutsättningar. Den så välbyggda industrialismens baksida. Den naturliga känslan av att det kanske inte är sådär helt rätt att spruta gift ut i floder och vattendrag. Den om att det kanske inte är helt korrekt att slänga tonvis av mat bara för att bibehålla Afrikas folk fattigt visavi den givetvis mycket högre stående västerlänningen (även om det där sista inte riktigt kanske... Hm... Belyses...).
Med fotavtrycket i den känslan odlades myten om koldioxidens fara fram efter testskott med mer påtagliga gifter. En fantastisk godtycklighet och något som fick de uppväxande miljövännerna att skutta ombord på tåget i rasande fart. Touche! Vi måste minska våra koldioxidavtryck! Lägg ner det där med att andas, äta kossor och fjärta. ”Klimatsvart”, ”Använd ditt hjärta och sluta fjärta”. ”Earth hour”, ”Vartannat andetag var” - den kollektiva förledenheten har ingen intellektuell skam och redovisar inget inför själens revisor. Allt baserat på det väl inlärda och fastlagda mönstret kring inhämtande och användande av kunskap. Tvivlar du? Jävla SUV-ägare! Terrorist! Kättare! Antikrist! Förvillare!
Men om man tillåter sig att se genom strukturen en stund så känns den ju igen. Samma gamla visa om och om igen. Ner på knä, syndfulla mänsklighet (utom de vi dessvärre inte lyckats lura, de ska vi kriga ner istället – ehrm; jag menar – de är ett hot mot vårt sätt att leva…)! Tänk inte på att oljebolagen äger alla patent i världen kring fri eller förnyelsebar energi! Tänk inte på att batterier och energigeneratorer långt bortom den nästan löjeväckande tekniska nivå vi säger oss befinna oss på omsorgsfullt patenterats bort från marknaden för att inte hota det befintliga monopolet och de maktstrukturer det möjliggör.
Tänk inte på att allihop jobbar tillsammans – politiker, bankirer, kyrkor, militär, media och de inledningsvis tongivande klimatkämparna. Att de samlas i slutna sällskap, totar ihop sina agendor och målsättningar. Att en stor del av dem på fullaste allvar tycker att väldens befolkning ska decimeras till en bråkdel, för deras bibehållna shortsätande slavskaras styrbarhet och egna lättjefulla jordelivs bibehållenhet, huvudsakligen. En liten klick stackars människor, förledda av sina egna framgångar och utan någon egentlig erfarenhet av kärlek och positiva tankar annat än som ett fjärran hot mot deras egen framgång. Det uppochnervända folket, utkämpnandes de mest ohyggliga strider för att bibehålla jorden uppochner för sin egen komforts skull. Man kan inte annat än beundra deras målmedvetenhet. Stackars missförstådda individer. De är ju bara rädda för stora stygga kärleken. Tulle lille.
För om man känner efter lite och släpper det paniska greppet om den enda sak man tillåter sig tycka vara viktig. Om man låter den spärrande magkänslan ge vika och släpper fram hela bilden. Låter den sjunka in och bli till insikt. Då framstår klimathysterins ivrare som den yttersta gradens bärare av den nyttiga idiotin. I skuggan av en totalt snedvriden ekonomi, berg av kasserade livsmedel på marknadsekonomins offeraltare, historiens envist repetitiva blindgångar och den bedrägliga kunskapsfällan ser de rätt löjliga ut. Stackars grundlurade människor. Inte dömda som grundlurade, för vem har inte blivit grundlurad? Men att - tills de vaknar - kanske lyssna lite mindre på.
För egentligen är det ju så vanvettigt enkelt. Det handlar om hur vi tänker. Om de mönster våra tankar och känslor målar. Om de vibrationer vi därigenom sänder ut. Vi får det precis som vi vill ha det, bara vi tillåter oss att önska det utan förbehåll och utan tvivel. Utifrån och in; inifrån och ut. Och dessa saker vi lurats in i är inget annat än kidnappandet av det som formar våra vibrationer. Bra jobbat, alla verkliga förvillare. Var och en sin egen aktivist. Och det är tanken som räknas. "Vad gör du för att skapa en bättre värld?" frågar kanske den dömande gammelvärldens pekfinger. "Tyst, jag tänker". Så tänker i alla fall jag göra.
fredag 17 juni 2011
Det surrar...
...om att nästa stora event hos teater terror är planlagt till den 26/6 vid invigningen av damfotbollsmästerskapen i Berlin. En ohygglig energi som samlas i sökandet efter ledtrådar kring detta förmodat planerade spektakel. Ja, vad säger man när teorin om den styrande lilla elitens angrepp på sin så kallade fårskock förefaller rimligare än vilken random mainstreamrapporterad nyhet som helst. Det finns tydligt inkodat i alla händelser, men koden innehåller så många luckor att ett noggrant utplacerat blindskott för att knuffa alla befängda konspirationsteoretiker med kraft att tänka själva av banan inför den verkligt stora föreställningen även det förefaller som en direkt rimlighet.
Krig, som vanligt! Men ett stillsamt, lättkommunicerat och lätthanterligt litet krig som får plats i en enda tom liten hjärncell att rådbråka sig själv.
Krig, som vanligt! Men ett stillsamt, lättkommunicerat och lätthanterligt litet krig som får plats i en enda tom liten hjärncell att rådbråka sig själv.
torsdag 16 juni 2011
Frustanden
Det bor ett muller under marken. En turbulens i var och en. En samtidig otålighet, frustration och förväntan. Vare sig vi tillåter oss att veta vad som händer eller inte så händer det likväl. Den här dagen var det mer påtagligt än någonsin. Den förberedande frustrationen. Den undermedvetna obalansen. Vi frustar och beter oss. Gör upp med saker som inte har något som helst med dagens innehåll att göra men som ändå hamnar där. Eftersom det är där vi tycker oss vara.
Själv har jag varit fast i logikens grepp några dagar. Jag kan inte säga att det är speciellt kul – inte så länge; men å andra sidan är det inte utan sina fördelar. Man måste nog ibland. Pressa ner sinnets frihet, låta det ligga och kippa efter andan under logikens och strukturernas tryck. Att forma dess uppfinningsrikedom och inspiration ur bristen på uttryck och på så sätt utvinna de mest bärkraftiga, starka och obevekliga idéerna.
För är det inte just så det alltid fungerar – det vi kallar skapandet och de andra verkligt stora känslorna? De som vi ibland misstar för att ha varit tankar men som blivit stora just eftersom de inte uppstått ur tänkandet utan ur kännandet. Kärlek, innovation, konst och infall. Lika vidunderligt i stort som i smått bara det fått krypa fram ur stenens svarta mörker av egen obeveklighet för att yrvaket visa upp sig i det bländande ljuset.
Men frustar gör det. Spretigt, yrvaket och ofta kanske mot sin invanda vilja utkastat i det påträngande ljuset där den som stuckit huvudet djupt i sanden inte längre kan blunda för det man sannolikt vetat med sig länge. Att allt det man som vuxen betraktat som sanning. Alla de där tankarna, kunskaperna, erfarenheterna och med all sannolikhet också en stor del av den identitet man tycker sig äga i själva verket är bärande delar i en enda mycket skadlig lögn.
Och för de som ännu inte är vuxna, men som är på väg att bli det. De som trampas som druvor i utbildningssystemets vinfabrik att bli produktiva samhällsmyror utan eget värde. Ganska logiskt att de känner kontrastverkan då terminens inlandsis på bara några dagar försvinner och jaget får fjädra upp. Troligen är de små känsligare för energiväxling, strömningar och den undermedvetna oron. De har ju, om inte annat till följd av sin lägre ålder, ett större uppdrag här än oss vuxna. Och de börjar kanske ana dess massa.
Förståelsen bland den vuxna befolkningen når de mest oväntade hörn.
Att lyssna på en nyhetssändning, läsa en tidning, se på något slags redaktionellt TV-program eller följa mainstreammedias sajter ger en distinkt känsla av matthet. Jag trodde det var min egen trötthet på de tonvis med lögner (som den om de 21 herculesplanen med försvunna pengar, till exempel) som sägs vara sanning, men jag börjar förstå nu att det är tröttheten hos de som fortfarande kämpar för att vidmakthålla lögnen jag får mig en dos av.
Den elfte september 2001 hade fasaden spruckit om det inte den djärva vanvettigheten hade fått sätta tänderna i världsordningen. Sista racet för de som ville sopa igen sina egna spår. Låta bevis och vett försvinna i en enda stor smäll och från den punkten fanns inget annat att göra än att med vad som just kallas en dåres envishet hålla sig till en på förhand lika konsekvent som vettvillig historia. Sådant sliter. Kolossalt. Därav tröttheten.
”Tänk om alla skulle få sitta… I ett badkar… Med ett glas vin… Och ett spel… Och en ansiktsinpackning… Vad bra alla skulle ha det!” kvittrar min kära hustru från badkaret. Hon är den klokaste människa jag någonsin känt.
Själv har jag varit fast i logikens grepp några dagar. Jag kan inte säga att det är speciellt kul – inte så länge; men å andra sidan är det inte utan sina fördelar. Man måste nog ibland. Pressa ner sinnets frihet, låta det ligga och kippa efter andan under logikens och strukturernas tryck. Att forma dess uppfinningsrikedom och inspiration ur bristen på uttryck och på så sätt utvinna de mest bärkraftiga, starka och obevekliga idéerna.
För är det inte just så det alltid fungerar – det vi kallar skapandet och de andra verkligt stora känslorna? De som vi ibland misstar för att ha varit tankar men som blivit stora just eftersom de inte uppstått ur tänkandet utan ur kännandet. Kärlek, innovation, konst och infall. Lika vidunderligt i stort som i smått bara det fått krypa fram ur stenens svarta mörker av egen obeveklighet för att yrvaket visa upp sig i det bländande ljuset.
Men frustar gör det. Spretigt, yrvaket och ofta kanske mot sin invanda vilja utkastat i det påträngande ljuset där den som stuckit huvudet djupt i sanden inte längre kan blunda för det man sannolikt vetat med sig länge. Att allt det man som vuxen betraktat som sanning. Alla de där tankarna, kunskaperna, erfarenheterna och med all sannolikhet också en stor del av den identitet man tycker sig äga i själva verket är bärande delar i en enda mycket skadlig lögn.
Och för de som ännu inte är vuxna, men som är på väg att bli det. De som trampas som druvor i utbildningssystemets vinfabrik att bli produktiva samhällsmyror utan eget värde. Ganska logiskt att de känner kontrastverkan då terminens inlandsis på bara några dagar försvinner och jaget får fjädra upp. Troligen är de små känsligare för energiväxling, strömningar och den undermedvetna oron. De har ju, om inte annat till följd av sin lägre ålder, ett större uppdrag här än oss vuxna. Och de börjar kanske ana dess massa.
Förståelsen bland den vuxna befolkningen når de mest oväntade hörn.
Att lyssna på en nyhetssändning, läsa en tidning, se på något slags redaktionellt TV-program eller följa mainstreammedias sajter ger en distinkt känsla av matthet. Jag trodde det var min egen trötthet på de tonvis med lögner (som den om de 21 herculesplanen med försvunna pengar, till exempel) som sägs vara sanning, men jag börjar förstå nu att det är tröttheten hos de som fortfarande kämpar för att vidmakthålla lögnen jag får mig en dos av.
Den elfte september 2001 hade fasaden spruckit om det inte den djärva vanvettigheten hade fått sätta tänderna i världsordningen. Sista racet för de som ville sopa igen sina egna spår. Låta bevis och vett försvinna i en enda stor smäll och från den punkten fanns inget annat att göra än att med vad som just kallas en dåres envishet hålla sig till en på förhand lika konsekvent som vettvillig historia. Sådant sliter. Kolossalt. Därav tröttheten.
”Tänk om alla skulle få sitta… I ett badkar… Med ett glas vin… Och ett spel… Och en ansiktsinpackning… Vad bra alla skulle ha det!” kvittrar min kära hustru från badkaret. Hon är den klokaste människa jag någonsin känt.
lördag 14 maj 2011
Förolämpad
Jo, jag känner mig lite mentalt förolämpad, faktiskt. Tomtefar i cirkus terror är inte bara stygg och hemsk och stygg och har fult skägg och stygg och har arabiskt namn och är stygg och tränar terrornisster till sin terrortomteskara fastän han kanske var död, nej vänta han levde, nej död förrresten, nej levande och så jo - nu faktiskt. Död. Befrielse! Nej, vänta - uppföljaren kommer att bli ännu värre (Naughty Laden - by the producers of the Bin Laden Show)
Hurosmhelst. Det är rent chockande att erfara att denna demon, denna den fria världens yttersta fiende faktiskt ägnat sig åt något långt värre. Något som nästan ingen i den hotade västvärlden gör och som inte på något sätt är en del av den "way of life" lillponken Bush uttryckte sig såsom försvarandes när kriget mot terrorismen inleddes för knappa tio år sedan.
DN.se
Seriöst - av alla dåliga små gruskorn i floden av desinformation. Detta var bara patetiskt. Jag tar det personligt. Jag uppskattar en god lögn mellan varven och i det här fallet är ju själva omfattningen av lögnen det som ursäktar det ohyggliga slarvet i detaljerna. Men detta var långt utanför ramarna. Kanske är det någon som försöker visa på absurditeten. Kanske är det någon inom lögnen som jobbar för uppvaknandet. Det förefaller ju långt mer rimligt än att detta lilla skämt är ett seriöst försök till lögn, eller jo jag menar nyhetsrapportering.
Hurosmhelst. Det är rent chockande att erfara att denna demon, denna den fria världens yttersta fiende faktiskt ägnat sig åt något långt värre. Något som nästan ingen i den hotade västvärlden gör och som inte på något sätt är en del av den "way of life" lillponken Bush uttryckte sig såsom försvarandes när kriget mot terrorismen inleddes för knappa tio år sedan.
DN.se
Seriöst - av alla dåliga små gruskorn i floden av desinformation. Detta var bara patetiskt. Jag tar det personligt. Jag uppskattar en god lögn mellan varven och i det här fallet är ju själva omfattningen av lögnen det som ursäktar det ohyggliga slarvet i detaljerna. Men detta var långt utanför ramarna. Kanske är det någon som försöker visa på absurditeten. Kanske är det någon inom lögnen som jobbar för uppvaknandet. Det förefaller ju långt mer rimligt än att detta lilla skämt är ett seriöst försök till lögn, eller jo jag menar nyhetsrapportering.
måndag 28 februari 2011
Obskyritetsjubileum
För 25 år sedan var det här en konstig dag i en elvaårings liv. Alla vuxna var så där lite chockat omtöcknade och visste inte riktigt hur de skulle bete sig. Man såg att de var känslomässigt berörda och att de kämpade med något men själv fick man kämpa från andra hållet för att logiskt försöka begripa vad det känslomässigt kluvna berodde på.
Det var inte förrän den elfte september 2001 som jag begrep hur de kände det den dagen. För visst – människor dog. Offrades, kanske man kan säga. Palme var bara en men i det stora äpplet handlade det om tusentals (och talades inledningsvis om tiotusentals). Omständigheterna kring dödsfallet/dödsfallen presenterades med den grumliga kristallklarhet som kännetecknar just denna sorts händelser.
Det känslomässiga för de vuxna svenskar som för 25 år sedan gick med en grop i halsen berodde nog inte huvudsakligen på den döde. Det handlade kanske mer om den rädsla som kommer ur att något ohyggligt ur det samhälleliga perspektivet just inträffat under den egna näsan. Och att den egna näsan rent instinktivt vet att skeendet är en del i en större kontext.
För egen del var det palmemordet och de efterföljande valserna i media som kanske mer än något annat fick mig att begripa att det är teater alltihop. Naturligtvis begrep jag det inte där och då, men då hela mitt konsumtionsmönster för prefabricerad perception formades i dess kölvatten blev effekten att det instinktiva sökandet efter alternativa vinklar fick osunda mängder näring.
Jag fick - som alla andra - se hur man suddade till saker under näsan på varenda åhörare. Hur det grumlades ut från ett antal tydliga punkter till en tunn, tunn film av ointressanthet. Ett mönster som återkommit gång på gång - främst här hemma men på senare år även transatlantiskt. Den svenska modellen, så att säga.
Människan känner – mer eller mindre sublimt – när något är fullständigt på tok. Känslan som blev ohyggligt påtaglig 2001 bottnar i en själslig frustration som via teaterns försorg deformerats till individuell rädsla istället för en frigörande insiktsfullhet.
Vi står på det sista trappsteget. Oavsett från vilket håll vi kom hit så har resterande trappa försvunnit. Vi kan gå uppåt eller neråt. Men alldeles oavsett måste vi lita blint till oss själva och varandra när vi tar nästa steg.
Det var inte förrän den elfte september 2001 som jag begrep hur de kände det den dagen. För visst – människor dog. Offrades, kanske man kan säga. Palme var bara en men i det stora äpplet handlade det om tusentals (och talades inledningsvis om tiotusentals). Omständigheterna kring dödsfallet/dödsfallen presenterades med den grumliga kristallklarhet som kännetecknar just denna sorts händelser.
Det känslomässiga för de vuxna svenskar som för 25 år sedan gick med en grop i halsen berodde nog inte huvudsakligen på den döde. Det handlade kanske mer om den rädsla som kommer ur att något ohyggligt ur det samhälleliga perspektivet just inträffat under den egna näsan. Och att den egna näsan rent instinktivt vet att skeendet är en del i en större kontext.
För egen del var det palmemordet och de efterföljande valserna i media som kanske mer än något annat fick mig att begripa att det är teater alltihop. Naturligtvis begrep jag det inte där och då, men då hela mitt konsumtionsmönster för prefabricerad perception formades i dess kölvatten blev effekten att det instinktiva sökandet efter alternativa vinklar fick osunda mängder näring.
Jag fick - som alla andra - se hur man suddade till saker under näsan på varenda åhörare. Hur det grumlades ut från ett antal tydliga punkter till en tunn, tunn film av ointressanthet. Ett mönster som återkommit gång på gång - främst här hemma men på senare år även transatlantiskt. Den svenska modellen, så att säga.
Människan känner – mer eller mindre sublimt – när något är fullständigt på tok. Känslan som blev ohyggligt påtaglig 2001 bottnar i en själslig frustration som via teaterns försorg deformerats till individuell rädsla istället för en frigörande insiktsfullhet.
Vi står på det sista trappsteget. Oavsett från vilket håll vi kom hit så har resterande trappa försvunnit. Vi kan gå uppåt eller neråt. Men alldeles oavsett måste vi lita blint till oss själva och varandra när vi tar nästa steg.
fredag 18 februari 2011
Samlarbild
Det verkar inte riktigt som de har något val, stackarna. Kan inte vara särskilt kul alls. Att veta att man måste driva igenom ett program för kontroll av medborgarna och leva med den där stora, gnagande klumpen i maggropen.
Jag tror inte att det jobbigaste är rädslan för att en hämdlysten mobb ska komma och utkräva hämd som är det jobbigaste att bära. Då snarare den där tunga, släpande och sugande känslan av att man gör något som är rakt igenom fel.
Frihet börjar med att göra sig kvitt den känslan. Hur kul kan det vara att ha skrivit dessa artiklar? Det undermåliga iscensättandet av lögnen kompenseras på intet sätt av dess enorma proportioner. Det förstår nog var och en vid det här laget. Då måste det ju kännas extra tungt att vara satt att bevaka lögnens intressen och sprida dess budskap enligt nedan.
Samlarbild nummer 42351, från propagandans sista sprattlande dagar i fjärrstyrningsdumokratin Sverige.
Jag tror inte att det jobbigaste är rädslan för att en hämdlysten mobb ska komma och utkräva hämd som är det jobbigaste att bära. Då snarare den där tunga, släpande och sugande känslan av att man gör något som är rakt igenom fel.
Frihet börjar med att göra sig kvitt den känslan. Hur kul kan det vara att ha skrivit dessa artiklar? Det undermåliga iscensättandet av lögnen kompenseras på intet sätt av dess enorma proportioner. Det förstår nog var och en vid det här laget. Då måste det ju kännas extra tungt att vara satt att bevaka lögnens intressen och sprida dess budskap enligt nedan.
Samlarbild nummer 42351, från propagandans sista sprattlande dagar i fjärrstyrningsdumokratin Sverige.
söndag 2 januari 2011
Baklängesgenomgång
En liten baklängesgenomgång i all enkelhet och i synnerligen selektivt anda.
Hur ser det ut, egentligen?
| Tidpunkt | Alternativ ett | Alternativ två |
| Nu | Skandinavien är en trolig terrormåltavla, därom råder ingen tvekan. Kampen mot det blinda våldet kräver att var och en med rent mjöl i påsen offrar lite frihet. | En tilltagande grad av uppvaknande i skandinavien i kombination med ett tveksamt parlamentariskt läge i Sverige hotar sedan länge fastslagna agendor och överenskommelser. |
| Mellandagarna | Danska PET och svenska SÄPO berättar att de avstyrt en islamistisk terrorattack mot Jyllandspostens Köpenhamnskontor. | Representanter från dansk och svensk säkerhetstjänst matar allmänheten med vad som beslutats nödvändigt för att stärka lögnens trovärdighet. |
| Lördagen den 11/12 | En självmordsbombare med kopplingar till muslimska extremister misslyckas med att skapa förödelse i ett julhandlande Stockholm. | Ett lämpligt offer av utländskt ursprung drogas, förses med fjärrstyrd bomb och ställs av i centrala Stockholm vid shoppingdagens slut. |
| Oktober | Bombhot har framförts mot centrala Göteborg i samband med julhandelns uppstart. Polisen genomför bevakning och gripanden baserat på en verklig hotbild. | Svensken är inte tillräckligt rädd för terror. En plan för psykologisk instabilisering av svenskarna mjukstartas genom fejkade insatser i Göteborg. |
| Mars 2005 | Jyllandsposten hyllar yttrandefriheten genom att publicera ett antal karikatyrer av profeten under rubriken ”Muhammeds många ansikten”. | Jyllandsposten tar på sig rollen som provokatör för att bereda vägen för terrorskräckbaserad integritetskränkande lagstiftning i Skandinavien de kommande åren. |
| Sent 1980-tal | Järnridån faller och västvärldens alla regeringar jublar över att deras fiende nu verkar förlorat kraft och att man därigenom kan dra ner på försvar och maktmaskinerier. | Det kalla krigets teater gick inte att upprätthålla längre eftersom Sovjet fick ett styre som inte var insatt i den större planen. Nu var det bråttom att få till en ny fiende och lotten föll på den Muslimska världen. |
| Vår tidsålder | Världen är en farlig plats. Därför väljer befolkningar via sina parlament representanter att vaka över folket, bevara deras suveränitet och skydda dess intressen. | Världens befolkningar hålls rädda och hunsade av mörka makter i ett ytterst långvarigt bedrägeri (vi talar sannolikt tusentals år) som inför sitt ofrånkomliga avslöjande skyddas med alla makters medel. |
Hur ser det ut, egentligen?
fredag 17 december 2010
Rekursivt Terror Error?
Nu när ett tjockt snötäcke lagt sig över rapporteringen om den så kallade terrorattacken i Stockholm kan det vara läge att tänka efter lite. Bara en liten, liten bit. SÄPO höll i går en presskonferens och talade om att man lyckats identifiera vilket sprängämne som använts för att avlägsna terrormagen. Eller. Nej, förresten - det var FBI som identifierade sprängämnet. FBI som var så snälla och på stubinen skickade bombexperter för att hjälpa Säpo med detta i en kartläggning av bombmannens sista tid i livet och vidare till att nysta upp "terrornätverk". Radikala islamister hela högen har jag hört.
Det ställs oerhört mycket politiskt korrekta frågor om hur man kan få någon att gå över gränsen och bli självmordsbombare. Det pratas med höjda ögonbryn, sluttande andhämtning och sakta vaggande pekfingrar en hel del om radikaliseringen inom islam. Samt om de fasansfulla konsekvenser detta kan få på den västerländska shoppingfri... sorry, jag menar julfriden. Förstås.
Just frågan om vad som driver radikaliseringen inom den islamska världen är ju en springande punkt i hela terrordiskussionen. Och från min obskyra synvinkel belyses de möjliga faktorerna för denna utveckling enbart med politiskt skuggat och för ändamålen riktat ljus. Tendenser till radikalisering förekommer ju i varje sammanslutning av människor och kan med lätthet inflekteras via mer eller mindre aktiva agenter för att få labila individer att tippa över gränsen till handlingar i stil med självmordsbomber. Jag har svårt att tro att den med geopolitiska ambitioner inte skulle använda sig av dessa mycket effektiva sätt att enkelt driva upp händelser som med tiden kommer att klara av punkt för punkt på den egna tillsynes dolda agendan.
Låt oss leka med tanken att det finns någon eller några som vill ha stabil och pålitlig instabilitet i världen. Som vill att vi västerlänningar ska ha något att frukta i vår vardag. Många hävdar att det är mycket svårt att leda ett folk som inte har en gemensam fiende. Och för det fallet måste en stor saknad ha infunnit sig när det kalla kriget slutligen kom till en ände. Dessa fiktiva några hade sannolikt med sin ansvarsfulla läggning och för allas bästa i god tid tillsett att en värdig arvtagare till titeln "Very, Very Bad Buy of the West" fanns till hands i god tid.
Då infinner sig naturligtvis frågan vem eller vilka dessa fiktiva några som kan tänkas hålla i trådarna till våra västerländska ekonomier och demokratier. Som mången periodisk läsare av svadan å denna blogg säkerligen redan begripit tycker sig undertecknad finna ganska tydliga trådar från våra samhälleligt synliga ledare via ekonomins egentliga arkitektur till de som faktiskt i uttryckets rätta bemärkelse äger världen och via skuldmedel också så gott som varje stat och medborgare i länder med vad som kallas moderna ekonomier. Ekonomier som bygger på att nämnda bankelit äger rätten att själva skapa pengar ur tomma luften mot skuld, det vill säga makt.
Jag har på fullaste allvar hört sägas att denna insikt (då kallad åsikt) - alltså den om bankernas skapande av pengar ur – skulle vara uttryck för antisemitism. Nu kan ju detta verka en smula långsökt - vad kan insikter i bankernas sätt att skapa pengar/makt ha med religion att göra? Jo, det framhärdas att några av de familjer som står bak världens bankimperium är av judisk härkomst och detta tveksamma samband tillåts då motivera avfärdandet av diskussioner kring vårt ekonomiska paradigm som antisemitism. Vad kunde vara mera fel? De ekonomiska skevheter som vårt centralbankssystem baserat på pengar-ur-ingenting tar inga religiösa hänsyn. Det är byggt för att skapa pengar mot makt för kontroll av befolkningar oavsett vad livsåskådning de än må ha.
Men det finns en rot i allt det här som gör att rysningar kryper längst ryggraden och det är när man börjar kika närmare på varför just den islamska fundamentalismen så behändigt seglat upp som västerlandets fiende nummer ett. Varför är det inte fotbollshuliganer, maoister, nazister, nykommunister, sydamerikaner, skoputsare, hundägare eller fildelare som ytterst hotar vår fragila trygghet? Kan det månne ha att göra med att islam å det bestämdaste motsätter sig användandet av ränta och att islamska stater därmed inte kan inrangeras i de västerländska centralbankssystemen. System som bygger på makt genom skuld.
Och är det inte behändigt - så säg - att om man pekar på kopplingen finanselit visavi vad som eventuellt kan spekuleras underblåsa formandet av islamsk radikalisering till ett hot för hela västerlandet så kan det raskt avfärdas såsom varandes det i sammanhanget nästan onämnbart politiskt inkorrekta uttrycket för antisemitism.
Det ställs oerhört mycket politiskt korrekta frågor om hur man kan få någon att gå över gränsen och bli självmordsbombare. Det pratas med höjda ögonbryn, sluttande andhämtning och sakta vaggande pekfingrar en hel del om radikaliseringen inom islam. Samt om de fasansfulla konsekvenser detta kan få på den västerländska shoppingfri... sorry, jag menar julfriden. Förstås.
Just frågan om vad som driver radikaliseringen inom den islamska världen är ju en springande punkt i hela terrordiskussionen. Och från min obskyra synvinkel belyses de möjliga faktorerna för denna utveckling enbart med politiskt skuggat och för ändamålen riktat ljus. Tendenser till radikalisering förekommer ju i varje sammanslutning av människor och kan med lätthet inflekteras via mer eller mindre aktiva agenter för att få labila individer att tippa över gränsen till handlingar i stil med självmordsbomber. Jag har svårt att tro att den med geopolitiska ambitioner inte skulle använda sig av dessa mycket effektiva sätt att enkelt driva upp händelser som med tiden kommer att klara av punkt för punkt på den egna tillsynes dolda agendan.
Låt oss leka med tanken att det finns någon eller några som vill ha stabil och pålitlig instabilitet i världen. Som vill att vi västerlänningar ska ha något att frukta i vår vardag. Många hävdar att det är mycket svårt att leda ett folk som inte har en gemensam fiende. Och för det fallet måste en stor saknad ha infunnit sig när det kalla kriget slutligen kom till en ände. Dessa fiktiva några hade sannolikt med sin ansvarsfulla läggning och för allas bästa i god tid tillsett att en värdig arvtagare till titeln "Very, Very Bad Buy of the West" fanns till hands i god tid.
Då infinner sig naturligtvis frågan vem eller vilka dessa fiktiva några som kan tänkas hålla i trådarna till våra västerländska ekonomier och demokratier. Som mången periodisk läsare av svadan å denna blogg säkerligen redan begripit tycker sig undertecknad finna ganska tydliga trådar från våra samhälleligt synliga ledare via ekonomins egentliga arkitektur till de som faktiskt i uttryckets rätta bemärkelse äger världen och via skuldmedel också så gott som varje stat och medborgare i länder med vad som kallas moderna ekonomier. Ekonomier som bygger på att nämnda bankelit äger rätten att själva skapa pengar ur tomma luften mot skuld, det vill säga makt.
Jag har på fullaste allvar hört sägas att denna insikt (då kallad åsikt) - alltså den om bankernas skapande av pengar ur – skulle vara uttryck för antisemitism. Nu kan ju detta verka en smula långsökt - vad kan insikter i bankernas sätt att skapa pengar/makt ha med religion att göra? Jo, det framhärdas att några av de familjer som står bak världens bankimperium är av judisk härkomst och detta tveksamma samband tillåts då motivera avfärdandet av diskussioner kring vårt ekonomiska paradigm som antisemitism. Vad kunde vara mera fel? De ekonomiska skevheter som vårt centralbankssystem baserat på pengar-ur-ingenting tar inga religiösa hänsyn. Det är byggt för att skapa pengar mot makt för kontroll av befolkningar oavsett vad livsåskådning de än må ha.
Men det finns en rot i allt det här som gör att rysningar kryper längst ryggraden och det är när man börjar kika närmare på varför just den islamska fundamentalismen så behändigt seglat upp som västerlandets fiende nummer ett. Varför är det inte fotbollshuliganer, maoister, nazister, nykommunister, sydamerikaner, skoputsare, hundägare eller fildelare som ytterst hotar vår fragila trygghet? Kan det månne ha att göra med att islam å det bestämdaste motsätter sig användandet av ränta och att islamska stater därmed inte kan inrangeras i de västerländska centralbankssystemen. System som bygger på makt genom skuld.
Och är det inte behändigt - så säg - att om man pekar på kopplingen finanselit visavi vad som eventuellt kan spekuleras underblåsa formandet av islamsk radikalisering till ett hot för hela västerlandet så kan det raskt avfärdas såsom varandes det i sammanhanget nästan onämnbart politiskt inkorrekta uttrycket för antisemitism.
tisdag 14 december 2010
Vanmakt inför påstådd sanning
Det påstås vara som det påstås. Det koncentrerade ägandets intresseförenings drev av självupprepande propagandakvarnar maler dessa korn, skördade efter den teatraliska demokratins utsäde på terrorns åker.
Mönstret är detsamma nu som i New York, Madrid och London. Teater terror belägrar Stockholm i ett försök att vinna greppet om dess befolkning och sannolikt i en uppgörelse om ägarskapet över det Svenska folket.
Det är inte vad det kanske ser ut att vara. Gå för fan inte på det. Vi befinner oss i slutskedet av den skendemokratiska processen. Snart vaknar vi upp och inser att vi är legalt och ekonomiskt bakbundna, helt i demokratisk ordning.
Bit för bit kommer det att gå upp vad det är vi blivit matade med genom åren. Hur fullkomligt grundlurade vi blivit och hur absurt alltihopa egentligen varit. De regerande försöker göra processen så långsam som möjligt eftersom vi annars riskerar att vakna. En tröghet som blir allt svårare att bibehålla.
När vi finner att vi söker svaren kommer vi att finna att källorna som tidigare varit öppna är stängda och allt som återstår är de malande kvarnarna. När vi finner det kommer vi också att finna svaren hos varandra.
Tids nog får vi bygga en annan sorts fortsättning, betydligt enklare och mer robust än man kanske kan ana idag. Men att spekulera eller teoretisera om den är dessvärre på grund av volymnöst implementerade mentalblockeringsmekanismer ännu inte genomförbart. Allt har sin tid.
Hos SvD utgör Nationalmuseums annonskampanj ett mycket passande ironiskt inslag i den uttömmande rapporteringen från teater terror.
Mönstret är detsamma nu som i New York, Madrid och London. Teater terror belägrar Stockholm i ett försök att vinna greppet om dess befolkning och sannolikt i en uppgörelse om ägarskapet över det Svenska folket.
Det är inte vad det kanske ser ut att vara. Gå för fan inte på det. Vi befinner oss i slutskedet av den skendemokratiska processen. Snart vaknar vi upp och inser att vi är legalt och ekonomiskt bakbundna, helt i demokratisk ordning.
Bit för bit kommer det att gå upp vad det är vi blivit matade med genom åren. Hur fullkomligt grundlurade vi blivit och hur absurt alltihopa egentligen varit. De regerande försöker göra processen så långsam som möjligt eftersom vi annars riskerar att vakna. En tröghet som blir allt svårare att bibehålla.
När vi finner att vi söker svaren kommer vi att finna att källorna som tidigare varit öppna är stängda och allt som återstår är de malande kvarnarna. När vi finner det kommer vi också att finna svaren hos varandra.
Tids nog får vi bygga en annan sorts fortsättning, betydligt enklare och mer robust än man kanske kan ana idag. Men att spekulera eller teoretisera om den är dessvärre på grund av volymnöst implementerade mentalblockeringsmekanismer ännu inte genomförbart. Allt har sin tid.
Hos SvD utgör Nationalmuseums annonskampanj ett mycket passande ironiskt inslag i den uttömmande rapporteringen från teater terror.
lördag 11 december 2010
Smällkaramell
Hm, man vet ju aldrig. Men det är ju knappast raketvetenskap.
Göteborg fick nöja sig med lite verkningslös teater med lite telefonhot, massor av synliga poliser och lite häktning av slumpvis utvalda muslimer. Så verkningslös att man nu via e-mail kastat sig direkt över specialeffekterna för konungsliga huvudstaden. Nudå - är ni rädda nu? Va? Ska vi ta och lagstifta om allt det vi redan håller på med nu för att dekapitera de sista små spåren av integritet? Va? Hallå! Du kan vara nästa offer - kom i håg det. Var rädd förihelvete och ägna dig åt just det så tar vi hand om "din säkerhet" under tiden.
Därom är de makter som du och jag frivilligt varje dag upplåter makt och suveränitet åt rörande överens med de så kallade terrorister som omsorgsfullt fostrats och pressats till absolut vansinne, helt enligt planen precis. Allt för att du och jag inte ska vara så ostyrigt tänkande eller insiktsfulla.
Sverige har en nyckelroll att spela i detta patetiska försök till världsherravälde från de emotionellt störda individer som föresatt sig att inte bara äga världen utan också härska över den in i minsta detalj. Vi svenskar har doppats i de djupaste tunnor av indoktrinationsvätska och det var sannolikt inte en del av planen att en så pass stor andel av det blågula folket skulle börja begripa vad som händer så här mot slutet av den näst sista akten.
Ganska störande, Faktiskt. Rent taktiskt. Sverige har sannolikt befunnit sig i händelsernas centrum längre än vi kan föreställa sig vilket sannolikt togs som garant för att vi skulle förbli sovande. Men det kan nog visa sig att detta med att ha gott om skog och natur runt knuten, vårt avvikande språk samt illusionerna av ekonomiskt och militärt oberoende i kombination med en från bondetiden folkligt kvarboende gör-det-själv-mentalitet kommer att utgöra tungan på vågen till ett ganska raskt uppvaknande. Med lite senare start men snabbare förlopp visavi grannlandet Norge.
Sannolikt dras de ekonomiska tumskruvarna åt under det kommande året. Gradvis men märkbart. Något som i vårt avlånga och påbjudet fossilbränslehatande land med största lätthet åstadkoms genom diverse ökningar av priset på el och eldistribution. Infrastrukturen ska fungera - annars får vi ofrivillig tid offline från desinformationsmekanismerna - men den ska fungera tillräckligt dåligt för att vi ska störas och acceptera diverse nödåtgärder och värnmekanismer.
Koka groda, som det ju kallas. Att grad för grad höja temperaturen tills dess att den stackars levnadsglada grodan som inte kastats i kokande vatten utan själv tackade ja till erbjudandet om plats i den behagligt varma poolen faktiskt finner sig själv liggandes i kokande vatten.
Göteborg fick nöja sig med lite verkningslös teater med lite telefonhot, massor av synliga poliser och lite häktning av slumpvis utvalda muslimer. Så verkningslös att man nu via e-mail kastat sig direkt över specialeffekterna för konungsliga huvudstaden. Nudå - är ni rädda nu? Va? Ska vi ta och lagstifta om allt det vi redan håller på med nu för att dekapitera de sista små spåren av integritet? Va? Hallå! Du kan vara nästa offer - kom i håg det. Var rädd förihelvete och ägna dig åt just det så tar vi hand om "din säkerhet" under tiden.
Därom är de makter som du och jag frivilligt varje dag upplåter makt och suveränitet åt rörande överens med de så kallade terrorister som omsorgsfullt fostrats och pressats till absolut vansinne, helt enligt planen precis. Allt för att du och jag inte ska vara så ostyrigt tänkande eller insiktsfulla.
Sverige har en nyckelroll att spela i detta patetiska försök till världsherravälde från de emotionellt störda individer som föresatt sig att inte bara äga världen utan också härska över den in i minsta detalj. Vi svenskar har doppats i de djupaste tunnor av indoktrinationsvätska och det var sannolikt inte en del av planen att en så pass stor andel av det blågula folket skulle börja begripa vad som händer så här mot slutet av den näst sista akten.
Ganska störande, Faktiskt. Rent taktiskt. Sverige har sannolikt befunnit sig i händelsernas centrum längre än vi kan föreställa sig vilket sannolikt togs som garant för att vi skulle förbli sovande. Men det kan nog visa sig att detta med att ha gott om skog och natur runt knuten, vårt avvikande språk samt illusionerna av ekonomiskt och militärt oberoende i kombination med en från bondetiden folkligt kvarboende gör-det-själv-mentalitet kommer att utgöra tungan på vågen till ett ganska raskt uppvaknande. Med lite senare start men snabbare förlopp visavi grannlandet Norge.
Sannolikt dras de ekonomiska tumskruvarna åt under det kommande året. Gradvis men märkbart. Något som i vårt avlånga och påbjudet fossilbränslehatande land med största lätthet åstadkoms genom diverse ökningar av priset på el och eldistribution. Infrastrukturen ska fungera - annars får vi ofrivillig tid offline från desinformationsmekanismerna - men den ska fungera tillräckligt dåligt för att vi ska störas och acceptera diverse nödåtgärder och värnmekanismer.
Koka groda, som det ju kallas. Att grad för grad höja temperaturen tills dess att den stackars levnadsglada grodan som inte kastats i kokande vatten utan själv tackade ja till erbjudandet om plats i den behagligt varma poolen faktiskt finner sig själv liggandes i kokande vatten.
fredag 10 december 2010
Mången botten med finansiell censur
Sajten som gjort sig känd för avslöjanden lika revolutionerande som den mildaste mjukost ser ut att vara det inofficiellt officiellas offentliggörandemotor. Dess ledare ser ut att vara både ett slags martyr och skurk. Men han skulle kunna jobba åt i princip vem som helst.
En ganska stor skock har letts in i fållan av blind övertygelse och bland dem måhända att någon eller några individer med incitament att ”försvara” sajten kan gömma sig. Kanske. När kortföretag gör det omöjligt att lämna donationer till nämnda sajt ser det emellertid ut som en tanke. En milstolpe i spelet som designats att ge en anledning att begränsa Internet och göra ”terrorstämpling” till Internetvardag.
När samma företag blir "attackerade" som på beställning av en grupp precis lika "farlig" som Al Qaida. Mja - då blir det istället en uppenbar signal. DN rapporterade tidigare i höstats att bankerna fått på plats de nödvändiga systemlösningar för den finansiella censuren - då naturligtvis riktat mot barnporr. En manöver där integritet och censur kläs i en kostym som framhäver de mest obefintligt politiskt korrekta kurvor.
I media matas vi med bilden av att saker och ting har enkla svar. Snabba svar. Och att vi som menlöst folk äger rätt att förvänta oss snabba och enkla svar på våra frågor. I dessa frågor som rör de synliga tentakler på de svepande armar som formar och kontrollerar vår verklighet är det sällan så enkelt. Man måste gräva sig ner några lager. Det är var och ens förbannade skyldighet, faktiskt.
Men det behövs inga ytterligare källor eller information. Allt finns där ute. Det handlar bara om att titta lite längre. Tränga igenom dimridåerna och finna samband bland det som inte presenteras som relaterat. Jag märker att många begriper detta.
Och när majoriteten väl gör det blir inget sig likt. På gott. En liten grupp människor är med all rätt fanatiskt skräckslagna för just detta. Och eftersom de faktiskt äger världen gör de allt för att undvika detta uppvaknande. Men - de hann försent. Sorry. Bättre lycka nästa gång.
Det fria internet lägger sig att dö. Förtjänsten hittills i form av övervakning av de med insikter och deras härjningar börjar håller på att kosta mer i samordnat insiktsmotstånd än det smakar i makt. Från den punkten kommer det att ske lokalt igen, något som säkerligen uppfattas som begränsande men som faktiskt är en absolut nödvändighet. En katalysator.
Först skapas terrrorister som bombar och dödar - Al Qaida. Sedan cyberterroristerna som i uppsättningens manus lamt döpts till Anonymous. Därnäst har vi de mentala terroristerna. De som tänker och ser vad som håller på att hända. Snart i en tidning nära dig: "Regeringen har idag med stöd av den nya grundlag som träder i kraft vid årsskiftet att terrostämpla 'Tanketerrornätverket Mänskligheten' vilka med sin mänsklighet och sin närvaro i verkligheten utgör ett allvarligt hot mot vår ekonomi och vitala funktioner i vårt samhälle."
En ganska stor skock har letts in i fållan av blind övertygelse och bland dem måhända att någon eller några individer med incitament att ”försvara” sajten kan gömma sig. Kanske. När kortföretag gör det omöjligt att lämna donationer till nämnda sajt ser det emellertid ut som en tanke. En milstolpe i spelet som designats att ge en anledning att begränsa Internet och göra ”terrorstämpling” till Internetvardag.
När samma företag blir "attackerade" som på beställning av en grupp precis lika "farlig" som Al Qaida. Mja - då blir det istället en uppenbar signal. DN rapporterade tidigare i höstats att bankerna fått på plats de nödvändiga systemlösningar för den finansiella censuren - då naturligtvis riktat mot barnporr. En manöver där integritet och censur kläs i en kostym som framhäver de mest obefintligt politiskt korrekta kurvor.
I media matas vi med bilden av att saker och ting har enkla svar. Snabba svar. Och att vi som menlöst folk äger rätt att förvänta oss snabba och enkla svar på våra frågor. I dessa frågor som rör de synliga tentakler på de svepande armar som formar och kontrollerar vår verklighet är det sällan så enkelt. Man måste gräva sig ner några lager. Det är var och ens förbannade skyldighet, faktiskt.
Men det behövs inga ytterligare källor eller information. Allt finns där ute. Det handlar bara om att titta lite längre. Tränga igenom dimridåerna och finna samband bland det som inte presenteras som relaterat. Jag märker att många begriper detta.
Och när majoriteten väl gör det blir inget sig likt. På gott. En liten grupp människor är med all rätt fanatiskt skräckslagna för just detta. Och eftersom de faktiskt äger världen gör de allt för att undvika detta uppvaknande. Men - de hann försent. Sorry. Bättre lycka nästa gång.
Det fria internet lägger sig att dö. Förtjänsten hittills i form av övervakning av de med insikter och deras härjningar börjar håller på att kosta mer i samordnat insiktsmotstånd än det smakar i makt. Från den punkten kommer det att ske lokalt igen, något som säkerligen uppfattas som begränsande men som faktiskt är en absolut nödvändighet. En katalysator.
Först skapas terrrorister som bombar och dödar - Al Qaida. Sedan cyberterroristerna som i uppsättningens manus lamt döpts till Anonymous. Därnäst har vi de mentala terroristerna. De som tänker och ser vad som håller på att hända. Snart i en tidning nära dig: "Regeringen har idag med stöd av den nya grundlag som träder i kraft vid årsskiftet att terrostämpla 'Tanketerrornätverket Mänskligheten' vilka med sin mänsklighet och sin närvaro i verkligheten utgör ett allvarligt hot mot vår ekonomi och vitala funktioner i vårt samhälle."
söndag 31 oktober 2010
Att tänka på
Jag skulle tro att allt fler vaknar upp inför innebörden av elitens önskan om maximalt 500 miljoner människor på jorden. Det innebär att 6 miljarder av de nuvarande ungefär 6.5 miljarder jordborna måste dö eller åtminstone hindras från att fortplanta sig.
Visst, folk är sjuka, infertila, deprimerade, våldsbenägna och allmänt missanpassade till ett samhälle konstruerat för att åstadkomma just detta. Och vi står sannolikt inför att inte kunna dricka vårt vatten eller odla vår mat, helt enligt planen precis.
När hände detta? Medan vi sov, fördummade och hypnotiserade av arbete, konsumtion, media och olika konstruerade rädslor. Jag trodde att jag vaknade tidigt men inser att jag befinner mig i uppvaknandets mittfält någonstans och att media naturligtvis inte rapporterar om den tilltagande insiktsfullheten i samhället.
Tvärtemot allt annat jag skrivit kommer här en liten punktlista i klartext. Attackerna på människan blir allt tätare och i en enlighet med så gott som varje förutsägelse står vi inför slutstadiet av bedrägeriet och därmed sannolikt inför en planerat snabb minskning av befolkningsmängden.
Några klartextade iakttagelser/teorier:
Lite ovant i början och framförallt svårt att rationellt begripa då man matats med vanmäktighetsvälling sedan födseln. Men det fungerar. Och det är absolut nödvändigt. Ingen panik. Bara positiva tankar. Se för vad det egentligen är. Ett fantastiskt äventyr med livet som insats. Och vad annat skulle det kunna vara?
Visst, folk är sjuka, infertila, deprimerade, våldsbenägna och allmänt missanpassade till ett samhälle konstruerat för att åstadkomma just detta. Och vi står sannolikt inför att inte kunna dricka vårt vatten eller odla vår mat, helt enligt planen precis.
När hände detta? Medan vi sov, fördummade och hypnotiserade av arbete, konsumtion, media och olika konstruerade rädslor. Jag trodde att jag vaknade tidigt men inser att jag befinner mig i uppvaknandets mittfält någonstans och att media naturligtvis inte rapporterar om den tilltagande insiktsfullheten i samhället.
Tvärtemot allt annat jag skrivit kommer här en liten punktlista i klartext. Attackerna på människan blir allt tätare och i en enlighet med så gott som varje förutsägelse står vi inför slutstadiet av bedrägeriet och därmed sannolikt inför en planerat snabb minskning av befolkningsmängden.
Några klartextade iakttagelser/teorier:
- Tro och religion var lika självklart som att äta en gång i tiden. Själslig harmoni och relation till andra och naturen likaså. Detta togs från oss av en anledning – förpackades i förmenta religionsutövanden med makt som främsta mål och har fått oss att förlora denna harmoni.
- Magnetism påverkar det mänskliga psyket. Vi hålls magnetiskt antipatiska och våldsamma för att förhindras från att finna styrka i varandra. Magnetisk påverkan ”at large” åstadkoms med lätthet via olika nivåer av sladdlös elektronik.
- Avsikter bor i tankar och materia. Är man rädd kommer det man är rädd för till den rädde. Tänker man positiva tankar får man ett positivt liv.
- Den farmakologiska industrin är i själva verket en långt gående förgiftning av mänskligheten. Sjukdomar som cancer, alzheimer och liknande är befolkningskontroll rakt upp och ner.
- GMO och chemtrails är program för att vrida möjligheten att producera sin igen mat ur händerna på mänskligheten.
- Terrorism är en myt för att skapa rädsla samt ett effektivt redskap för godtyckligt frihetsberövande.
- Brister och kriser är som regel skapade företeelser för att samla makt och erövra egendom. Pengar skapas ur ingenting av banker varje dag och Nicolai Tesla skapade fri el redan på trettiotalet för att nämna några exempel.
- Klimathotet är just vad det låter som. Användandet av klimatet som hot för att snedvrida människors beteende, styra deras existens utifrån ett påhittat hot om hemska saker. Inget annat.
- Bankerna och dess ägare äger världen och alla på planeten tills vi gör oss kvitt det godtyckliga skapandet av skuld och slutar acceptera dess implikationer.
- Vad som presenteras i det ”offentliga rummet” stämmer ofta mycket bra om man sätter ett inte framför. Planer och överlevnadsstrategier kan erhållas genom att vända vad man är avsedd att anse/göra 180 grader.
Lite ovant i början och framförallt svårt att rationellt begripa då man matats med vanmäktighetsvälling sedan födseln. Men det fungerar. Och det är absolut nödvändigt. Ingen panik. Bara positiva tankar. Se för vad det egentligen är. Ett fantastiskt äventyr med livet som insats. Och vad annat skulle det kunna vara?
lördag 30 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
