Balansövning

En tids obalans och det rullade dit det lutat. Snuvad, så att säga. I manlighetens tecken tilltäppt ordentligt och därmed raskt avstannad. Det är som om det sätter sig på känslan och selektivt bibehåller tanken någorlunda intakt. Eller så är det så att själva obalansen manifesteras tydligt så att jag ska ta den i beaktande.

Balansen tappade jag efter vägen. Det har egentligen pågått ganska länge men blev tydligt den gångna veckan med irritation som iakttagbar reagens. Irritation över att hjälpa till. Precis så var det senast det begav sig – på sommarhalvan – emellertid mer överskruvat den gången.

Bilar som går sönder och kringflackande hundar som lurar döden. Barn som blir hemma och söker den värme jag inte hade att uppbåda. Och mest utbrett – ett jobbande som jag flagrant bjudit in till en magnifik avslutning på året utan sedvanlig restriktion. En inbjudan som antogs på grundval av den uppdämdhet det med åren ackumulerat från snart sagt varje tänkbart håll.

Jo, jag har varit med och skapat ett monster en gång i tiden. Det vässar sig mot sin framtid och där finns alltid, alltid, alltid saker som kan förbättras. Människor som gjuter sin kreativitet och sina önskningar i våra tankars gemensamma produkt. Jag var dess upphov och när jag i höstas sa ”ok, jag kör lite till”, så bad jag egentligen om det. Om att få smaka på intensiteten i det som tvingar mig att ta ställning. Att definierat mitt förhållningssätt.

Orden sögs ut samma väg. Och mest plågsamt – pulsen. Den kom av sig. Inte så att det slutade bulta utan snarare så att rytmen inte kunde skönjas bland alla de andra pulserna som jag låtit komma farande.

Så lösningen blev några dagars välförtjänt krasslighet att tvinga mig att se min egen obalans. Jag skulle kunna låta symtomen passera och återgå till produktivt arbete snarast möjligt. Då skulle jag också snart hamna precis här igen, fastän snäppet mer åtskruvat.

Men jag vet ju.

Från grunden och uppåt. Balans. Rytm. Lust. Värme. Inspiration. Och så vidare. Just så. Eftersom inte inte finns så tänker jag inte formulera det utifrån det sätt på vilket det visat sig att inte fungera eftersom inte försvinner på grund av sin egen uteblivna existens och lämnar orden till sin avskalade egentliga mining vilket då blir det motsatta mot den tillsynes avsedda.

Balans. Rytm. Värme. Inspiration. Infall. Inlevelse. Utveckling. Upplevelser. Insikter. Närhet. Ett liv som får mening efter mening. Nästa gång kanske jag ser obalansen ännu tidigare.

Det där med klartext tar vi en annan dag.