Pengar

Det är måndag och jag har räknat pengar. Det är lätt att fastna i att räkna pengar. Märkligt med tanke på att de egentligen inte finns. Man blir manisk, vilket inte är så förvånande om man betänker ordets ursprung. Money. Mani. Givetvis.

Kanske är pengar det perfekta exemplet på att det man tänker faktiskt också blir till. Jag menar – så gott som alla pengar som är i omlopp i världen är varken sedlar, mynt eller guldtackor utan blott en notering i en databas någonstans. Av den anledningen är mängden pengar per definition oändlig och blott den mänskliga tanken sätter begränsningen.

Går vi på myten om att vi måste hushålla med pengarna och att man kan snåla sig till ekonomisk framgång så blir det ju inte direkt något överflöd. Öppnar vi slussarna och låter universum kasta den mängd tillgångar vi behöver för att leva i enlighet med våra syften så kommer det givetvis att bli på det sättet.

Om att bli någon annan

Gandalf grå föll i djupet, kämpande mot en Balrog – ett väsen från den gamla tiden. Men han dog inte. Han uppgraderades till Gandalf Vit. Slaget med den gamla (tanke-)formen var en förutsättning för hans växt. Hans uppgradering. Hans fortsättning. Att växa är givetvis en smärtsam process understundom. Kanske är det just därför smärtan finns. Att bli större än sig själv – det förstår ju var och en att det måste leda till växtverk och vissa sträcksmärtor i huden.

Många är de som står i begrepp att lämna tankens paradigm för känslans. Vi tror – i tankens värld – att förändringar blir påtagliga. Massiva. Synliga. Att jordskred, ljussken och naturkatastrofer ackompanjerar övergången från en värld till en annan. Men det är ju inte alls så. Vi går från en värld till en annan med ett litet ”vupp”. Byter fot och börjar känna oss fram istället för att tänka. Låter det bli som det blir. Slutar piska villkoren. En ny värld, från insidan och ut. Inte tvärtom.

Vupp.