Surfkoppen

Den första kaffekoppen är också den verkliga surfstundens timglas. Alltsedan jag kapat diverse läslistor jag tidigare haft om morgnarna har vanan vuxit sig starkare och blivit till ett alltmer oundgängligt verktyg. De cirka tio minuternas tystnad om morgonen.

Med allt mindre tunga ögonlock och koppen fäst i bägge händerna surfar jag planlöst på det andra nätet – det som inte är digitalt utan som finns där i oss alla även om det inte talas sådär värst mycket om det.

Vi hänger ju ihop någonstans – alla som finns, funnits eller kommer att finnas. Javisst! På andra sidan den florstunna gardinen gör vi det. Det kallas olika saker i olika traditioner och inriktningar men i vår del av världen brukar ”higher self” vara benämningen.

Jag menar – vi har alla kopplingspunkten i oss. Gäller bara att konfigurera den egna organismen att koppla upp sig och använda sig själv som gateway ut i det omgivande oändliga nätet.

Väl där kan man kolla sin inbox. Vissa dagar är det många som vill prata, andra dagar är det tomt. ”Dagens visdom” har jag beslutat prenumerera på och om jag ger mig till tåls kommer det så gott som alltid någon slags liten insikt farandes.

I takt med att vanan växer sig fast börjar informationen som kommer denna väg att alltmer trumfa den digitalt tillhandahållna. Nyhetssajterna har jag lagt ner helt nu. Likaså sajter med motbudskap som vaken, infowars och liknande. Jag har lämnat spelet och har inget intresse av att investera energi i sådant som inte längre borde finnas. På det sättet säkerställer jag dess försvinnande.

Facebook och personliga bloggar är kvar. Jag vill veta vad som händer äkta människor. Se vad de uttrycker och blanda mina uttryck med deras. Det kallas livet. Det är på riktigt och händer i småskalighet. Sådan finns och är oundgänglig.

Nollpunktsenergi

Ingen kommer att säga dig sanningen. Aldrig, aldrig någonsin. Du måste finna den själv. Den bor mitt i din egen tystnad. Du måste sluta slåss för att fina tystnaden. Den som enbart kan uppstå när du får stopp på dina tankar, stopp på din kamp och har slutit fred med dig själv. Noll. Inget. Renaste antimateria. Fullständigt närvarande existens helt beroende och vägande på punkten där densamma definieras. Varför pekar just precis ingenting på det allra mest meningsfulla? Orden tar slut där det obeskrivliga börjar. Genom nålsögat. Nollpunkten.