Trasiga helheter

Trasiga människor – vad är det som gör trasiga människor mer hela? Varför är de som fallit och gått sönder större än de som lyckats hålla ihop hela sitt liv? Oavsett om vi föds eller formas till de komplexa varelser vi blir så finns nog sprickbildningarna i oss alla. Allt enligt livet protokoll och natur.

De högljudda hörs kämpa för att rädda liv utan minsta tanke på vad livet är; varför vi finns, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Med att rädda liv avses att uppskjuta döden. Samt, inte sällan, att också sprida rädslan för döden. En rädsla som man ju inte kan säga är annat än obefogad eftersom ingen bland oss har upplevt döden på ett sätt vi kan berätta om.

Om vi är eller blir komplexa och fulla av spänningar - om våra liv bereder oss möjlighet att förändras för att bryta spänningarna – är det inte egentligen alldeles enastående vackert? Att vi likt icke-homogent formade kuber av glas i temperaturskiftningarna spricker och rätt som det är ger hela strukturen upp. Vi faller i bitar inför vår egen och andras åsyn och ligger där som splitter.

Trasiga människor, nedbrutna av vad livet gjort med oss. Skärvor i högar. Sopor? Nej, alls inte. För i högen av skärvor finns alla beståndsdelar för att återskapa sig själv med fri möjlighet att välja vilka av skärvorna som ska få vara med på nästa etapp. Det är först när vi fått gå sönder som vi kan bli hela. Om och om igen.

Det krävs mod för att gå sönder. Det krävs kärlek och tillit till såväl sig själv som sin omvärld. Och det krävs, mer än något annat, en i grunden positiv inställning till livet. Den som vägrar gå sönder gör det som regel eftersom han eller hon tror att någon ska komma och sno skärvor, förstöra sönderfallsmönstret eller håna den sönderfallna. En förväntan som kanske också införlivas för att nära ytterligare en prövning.

Det är nog därför som trasiga människor alltid är mer hela än de som alltid håller samman.

Sorgeprestige

Ordet förtjänar ett omnämnande. Sorgeprestige. Den finns i allra högsta grad. Och i vår bakvända värld trumfar den levnadsglädjen, de glada minnenas princip och sorglösheten i de sociala kodernas bok. Sorgeprestigen tar plats, luft och energi. Den förhindrar oss att lyssna till vårt sinnes avtryck från de betydelsefulla inom oss själva.

Det är så bakvänt att det måste ha ett syfte. Liksom att den som drabbas av en sjukdom belönas med ”ledighet” och den som mår psykiskt in-i-väggen-dåligt blir yrkeslivets uppskattade martyr. Smärtan, sorgen och tårarna blir undantaget från den mer eller mindre självpåtagna offerrollen. Att få ett ögonblicks rast från det man känner vanmakt inför. Det egna livet. De egna tankarna och känslorna. Projicera lite. Håva in lite sympatier och få näsan snuten. Bli ompysslad.

Jag säger inte att man inte får vara liten. Att man inte får vara ledsen. Att man inte får krascha. Tvärtom, det är säkert nyttigt och mänskligt och har många gånger provat själv. Det är nog bara så att jag själv inte begriper det riktigt just nu. Och att jag i min taktfasta levnadsglädje inte riktigt kan känna tårarna komma strömmande på det där sättet. Allt bra är ju ändå oändligt.

Om homeopati

Homeopatin står under de snusförnuftigas mest juvenila ehuru påstridiga angrepp. Sverige förefaller bli ett så kallat föregångsland att förbjuda sådant som fungerar utan att man vet varför. Och stämmer inte verkligheten med kartan så måste det ju vara verkligheten det är fel på, inte sant? Allrahelst då rådande ordning och struktur ("stabilitet") ju helt utgår från kartan. Dagens homeopati har en absolut strålande orientering kring av homeopatins något i juridisk mening prekära situation; citat:

Drottning Kristinas livläkare, grégoire Francois Du Rietz startade Collegium Medicum 1663, förlagan till vår tids socialstyrelse.

Syftet var att övervaka alla läkare så de höll sig till vetenskapen och inte använde sig av otillåtna naturmetoder samt att få bort den tidens alternativmedicinare, kloka gubbar och kloka gummor.

Fem år efter att Collegium Medicum startade började de största häxprocesserna i Sveriges historia. Över 300 häxor avrättades och många av dessa var den tidens alternativmedicinare.

Du Rietz favoritmedicin var opium och kvicksilver. Många blev opiummissbrukare och många blev kvicksilverförgiftade. "Kvicksilvermedicinen" kunde orsaka litervis med salivavsöndring, vilket ansågs vara nyttigt.

1937 håller generaldirektör Axel Gustav Höjer på Medicinalstyrelsen, som socialstyrelsen då hette, ett föredrag där han säger att kvacksalvare ska "avprogrammeras", sättas i upplysningshäkte och omskolas. Och om det inte hjälpte skulle de in på förvar och sinnesundersökning.

Sjuksköterska förlorade legitimationen och sjukgymnast fick disciplinpåtföljd 1998, bägge hade begått brottet att praktisera alternativmedicin.

2009 förlorar Einar Berg sin läkarlegitimation för att ha behandlat amalgamskadade patienter med icke vetenskaplig och beprövad metod. Trots att patienterna blivit bättre och många helt friska anser socialstyrelsen att dr Berg har gjort sig förtjänt av bestraffning.

Exemplen ovan är bara några exempel på personer som blivit illa tilltygade av socialstyrelsens flerhundraåriga orättfärdiga nit.

Mer om läget för homeopatin i Sverige idag i Dagens homeopati: Diktaturstaten Sverige. Börja nu för allt i världen inte att tänka på alla de släktingar och vänner som tagits av daga för att en liten hög klåpare inte vill erkänna att de faktiskt inte vet allt. Prestige dödar. Mer än något annat. För att inte tala om den beklagligt röda tråd som går igenom alltihopa. Prestigen är ju bara en täckmantel när allt kommer omkring.