Vi skapar i denna värld med tanken men har tillgång till oändligheten i känslan. Om vi använder vår uppkoppling via känslan för att skapa med tanken så kan vi skapa saker bortom världsliga begränsningar – i dagligt tal kallat kreativitet. Vi kan också med den begränsade tanken skapa och vidmakthålla begränsningar - i vardagligt tal kallat intellektualitet.
Inför en upplösning av de tänkta begränsningarna kommer det mänskliga trotsets rekyleffekt till full användning. Vi är ju trotsiga – de allra flesta av oss. Visst, vi lär oss att vi ska stå i givakt, att vi ska lyssna tålmodigt och räcka upp handen om vi har frågor. Men därinne är vi alla otåliga.
Vi vill ju inte sätta oss på våra egna uttryck. Visst kan vi spela spelet och låssas som om i tror på vad vi hör, men vår tystnad är inte vårt samtycke. Det är det ingenting som hörs när vi fyller våra motivationers bägare. När vi ansamlar kraft i företagsamhetens tryckkärl.
I varje ord och tanke. I varje handling där icke-handlingen sannolikt är den mest signifikanta formar vi vår verklighet. Vi gör det som skuggan av vad vi kom ur och ska återvända till. Och i varje enskild knutpunkt bor ett avgörande. Ett avgörande som – oavsett om det redan är gjort eller inte – gör beslutet till var och ens. Tillsammans.
