Påbankning

Tjenare, grabbar! Och Annica. Allt bra? Härligt att höra, härligt att höra. Jo, jag sammankallade det här mötet på lite kort varsel – ber om ursäkt för det. Men – ja, ni har säkert redan gissat. Vi sparkar igång nu. Själv tycker jag faktiskt att det ska bli ganska kul. Jag vet att det kommer att kunna bli lite turbulent kanske även för oss men i det stora hela ska vi bara springa första sträckan, sedan tar andra över. Vi ska bara se till att få dem ut ur sina pantade lägenheter och kåkar och börja ”make some noise” så att säga. Så belys klyftan. Gör den absurd. Och dra åt tumskruvarna. Ungefär en bank i veckan blir det – samma som i alla andra länder. Ni får en blänkare någon dag i förväg. Det blir precis lagom för att skapa tankerörelse och frustration men inte tillräckligt för att åstadkomma några större kapitalrörelser. Tack för att ni kom – vi ses på onsdag igen!

Det är bara en provokation – alltihopa. Från folkomröstning av/på i Grekland till sparka-2000-pers-och-köp-takvåning-till-chefen-Nordea. Vi ska rasande flyta ur våra små hålor och kasta oss på det påhittade kapitalets hamstrar och genom vårt vårdslösa beteende motivera de restriktioner som ska läggas på oss själva för att vi ska hålla oss i skinnet och inte fortsätta att besinningslöst kasta oss över de som vi ser som syndabockar i vår relativa yrvakenhet.

Gå inte på det. Har du lån? Titta på lånehandlingarna. Där står att du lånat SEK, alltså svenska kronor, utgivna av den Svenska staten. Att det är dessa SEK du betalar ränta på och amorterar. Nu är det ju inte så eftersom vad du ”lånat” egentingen är bankens egen hittepåvaluta. De är bekymrade för att du ska inse just detta.

Bankväsendet och hittepåskuldpyramidspelet försvinner av sig själv om vi inte investerar vår energi i det. Just nu är tanken att vi ska bli så besinningslöst ilskna på alla missförhållanden så att vi av bara farten erkänner hittepåskulden såsom varandes av reellt värde. Gå inte på det, gött folk. Ta’t lugnt och tänk en glad tanke istället. Fungerar alltid!

Kon-tanter

Grannarna har lite kul åt mig. Jag som säger att pengar ju faktiskt inte finns. Men det verkar som om de förstår. Också. För den som anträder stigen av den imaginärekonomiska insiktens tankebana kan det kännas lite ovant att höra sig själv uttrycka sig i slika termer, än mindre att tillämpa dess innebörd i verkliga livet.

Nämnda granne skulle ta ut ett belopp kontanter i bank. Banken frågade då vad pengarna skulle användas till, samt följde i ingående frågor upp svaret tills dess att banktjänstemannen förnöjt den organisatoriska nyfikenheten och med alla detaljer på bordet kunde släppa ifrån sig de för ändamålet nödvändiga kontanterna. Bankerna har – helt på egen hand; utan någon som helst påtryckning från till exempel myndigheter eller folkvalda institutioner – bestämt sig för att införa en rad restriktioner på kontanthanteringen.

Man säger att man gör det för att förhindra att folk springer iväg och tar ut pengar för att finansiera terrorism. Eller svartjobb, som man tillade i en pressad passus. Klart som korvspad att första bästa svennebanan springer till banken och plockar ut cash till olika i buskarna groende separatiströrelser. Jodåförfan. Mest hela tiden.

Nej, så är det naturligtvis inte. Inte alls. Bankerna har helt enkelt jävligt ont om pengar. De stackarna är luspanka. De kontanter som finns i omlopp vill bankerna låsa in i sina valv – emellertid inte i kundernas fack för där kan de inte bokas i bankens böcker. De ska in i bankens reserv så att man om någon vanvettig spjuver med dödslängtan skulle önska granska bankens täckning för sin påhittekredit. Den har ju vuxit en hel del de senaste åren. Alldeles oerhört mycket.

Klart banken söker med ljus och lykta för att få in pengar av ”den äkta sorten” för att åtminstone en liten stund till kanske kunna hävda att de fordringar banken bygger på är någotsånär legitima. Vilket i sig är ett fullkomligt skämt. Ett skämt väldigt få skrattar åt men vars munterhet vi borde använda oss av kulna dagar för att på så sätt åderlåta bankernas skuldtyngdhet på munterhet och därigenom ge det åtminstone något syfte innan det just alldeles runt knuten ändå måste vika ner sig med ett rejält stön.