Samtal med en kaffekopp

E: Ska vi leka?

K: Absolut!

E: OK, jag tänker förändra din form. Trycka här lite och göra dig lite oval i öppningen. Går det för sig.

K: Javisst, det är bara att trycka till, det. Kul att sticka ut lite i skåpet. Men kan du böja verkligen mig? Kan du påverka min form med bara din vilja och dina händer?

E: Jag vet att jag kan. Jag känner lite av den egentliga fysikens lagar – universums lagar och har ett hum om hur alltihop hänger samman, men jag har spärrar i min tanke som ännu så länge förhindrar mig från att bryta den inlärda konventionen om materian och dess natur.

K: Är det inte lite komiskt hur alla de saker du lärt dig – alla de saker du kan – hindrar dig från att handgripligen testa vad du vet? Att kunnandet ligger i vägen för vetandet.

E: Det är därför vi alla är i lådan. Och vi får lära oss att stanna där. Kraften att upphäva kunnandet är sannolikt densamma som åtgick till lärandet. Jag är glad att jag inte blev en universitetsinventarie, då hade jag kanske varit chanslös.

K: Prova igen när du slipat bort lite mer av kunnandet. Ta en klunk så länge.

E: Tack. Det ska jag göra.

Omåttligt smart / Måttet är rågat / En skopa ovett

Faschineras av en produkt – Moccamaster. Det är en helt vanlig kaffebryggare – tekniskt sett ekvivalent med en för 99 bagis på OK. Ok, ok – inte riktigt då. För den är handtillverkad, tillverkad för hand och dessutom handmade. Och så innehåller den visst kopparrör också.

Moccamaster kostar uppemot tvåtusen spänn. 2000 för en kaffebryggare. Och den sägs göra godare kaffe än andra bryggare. Dess innehavare brukar instämma. Även innehavarnas kaffegäster.

Men jag tror att hemligheten består av några gram plast.

När man köper sig en Moccamaster ingår nämligen ett mått. Måttet är måttet större än ett vanligt mått. Man har därför i lite mer pulver och vips har man starkt, det vill säga gott kaffe.

Måttet kostar alltså i storleksordningen en tusenlapp. Riktigt, riktigt smart produktutveckling, någon. Gratulerar!