Fokus

Känslan av rörelse har funnits där en god stund nu. Den bor i maggropen och bär vissa av orons tecken men också förväntningens. Ingen oro bor i hjärtat utan kanske är suget i magen en effekt av den ökande hastigheten. Det är den känslan som brukar väcka mig lite för tidigt på morgonen och det är den som gör att jag ligger vaken en timme innan jag lyckas somna om. När jag så igår använde dörrar som metafor för ett antal generella förändringar fick jag en tydlig indikation om vad det var som väcker mig om morgonen.

Denna morgon vaknade jag av inte mindre än tre dörrar som slog i vinden, ungefär vid den tid jag vanligtvis vaknar. Draget genom de tre myggfönsterförsedda fönstren fick kraft sedan vinden vänt. Efter ett kort övervägande klev jag ur sängen och stängde dörrarna. Därefter somnade jag osedvanligt djupt i ytterligare tre timmar för att vakna elva minuter över elva. Strömmarna är många och jag förstår att det är därifrån den flygande känslan har sitt upphov. Det händer av sig själv och vad jag behöver göra är att stänga lite dörrar och fokusera istället.

Dörrar

Dörrar som slår i vinden. Korridoren där vinden drar fram. Luften blandas, vänder, vrider sig och drömmer. Plötsligt står det helt still. Tiden väntar. Detta är tidens kopplingsplint. Det är här inne det bestäms och blir till. Strömmarna utanför har vackert att vänta på sin tur, oavsett hur väldoftande, skönsjungande eller initierade de är så kan de inte komma in om inte dörren öppnas inifrån. Regeln dras undan i låset och trycket tillåts släppa sin fördämda position. En blandning av ljud och dofter som spolar genom eonerna och skapar upplevelsen. Ger den ett virvlande förverkligande. Vindarna hade svurit sig samman och väntade på det samordnade ögonblicket. Det jämnt fördelade trycket födde rekylen och det påföljande vakuumet. Då allt sker samtidigt, samtidigt som inget sker.

Vindriktning

Vänd mot den kalla vinden med huvan uppdragen över huvudet. Vinden biter i ansiktet, luften är kall och kylan packas mot huden och tränger genom skelettet, in i organen, vidare via sinnet till själen, ut i universum och in i andra.

Vinden har hämtat sin kyla från de kalla landskap som den i rasande fart passerat på sin väg. Den kommer inte att stanna förrän den nått värmen och kan få den att stiga i enlighet med termodynamikens lagar.

Vänd från värmen med huvan uppdragen för att bevara kylan i kroppen av rädsla. Värmen smälter fram åkrar, träd, liv och drar till sig den nerkylda vinden för att få se den sakta in och börja stiga. Värmen är obevekligt närvarande.

Följ vinden. Vänd dig om.