Om revolution och demokrati

”Egyptens folk fick som de ville”. Vår stadsminister talar om en seger för demokratin. Ett uttalande som vid första anblicken låter helt absurt av flera anledningar men som när man grubblar på saken en stund är kylande sant.

Egyptens folk ville ha en förändring. Vilket man nu alltså meddelar att de fått. Klart. Nästa, tack!

Jag tror att det är extremt skadligt att önska sig ”en förändring”. En naturkatastof av gigantiska mått är då med råge uppfyllande av önskan. Min gissning – baserat på det fåtal observationer jag kunnat göra – är att de revolterande önskade sig kvitt den konstruerade stress på marginalen som världssamfundets ekonomiska trycktank omsorgsfullt pumpat in landet.

Detta var ett av många exempel på skapad social oro. En oro där de uppretade massorna sägs vilja ha ”en förändring”. Då ger man dem ”en förändring”. De festar lite, allt lugnar ner sig. Och saker och ting fortsätter ungefär som vanligt.

Vem låter sig luras?

Varje besjälad människa har en egen fri vilja. Att hålla denna vilja, den produktivitet och fantasi som emanerar därur i schack har varit en verklig sport för den egenhändigt utnämnda lilla skaran elitister sedan urminnes tider.

Att tillmötesgå kravet på ”en förändring” är milt uttryckt en klassiker i sammanhanget. Och därvidlag har ju vår stadsminister alldeles rätt. En framgång för demokratin. Allt kan åter rulla på enligt plan. Folket har fått känna att de är delaktiga och kan nu hålla sig lugna några år till.

Att avsätta ledaren för ett land är ungefär lika revolutionerande som att plocka ett äpple från ett äppelträd. Resterande struktur är helt intakt. Att fånga in människors önskningar och frustration mot villkoren för sin världsliga existens till att bli en äppelplockarövning är ju så lekande enkelt.

Uppvaknandet har många former. Revolutionen är sannolikt inte en av dem. Revolutioner är taktiskt formade saker med helt andra syften. Önskningar. På djupet, i detalj och utan tvivel däremot. Det må låta flummigt och omöjligt. Men jag tror att det är så det fungerar. Önskar det, till och med.

Tydligt värre

Min fru frågade mig vad det var de höll på med i Egypten egentligen. Denna bild och rubrik svarade omedelbart på frågan:
Klartext från SvD.se

Det är naturligtvis ingen slump. Inte där. Inte dessförinnan. Och inte när det kommer till ett kvarter nära dig. Börjar närma sig. Den generella insiktströskeln är snart inte längre ett hinder.

Man bytte höns mot potatis. Och sedan potatis mot fläsk. Och fläsk mot utsäde. När man sedan började handla med grannbyarna blev det lite ohanterligt och man kom på idén att slå mynt av metall istället. Mynten blev för tunga så man tryckte sedlar. Då kidmappades sedlarna av ett litet gäng med härskarambitioner. Deras efterträdare har nu fört bedrägeriet över absurditetens krön så många gånger att de nog inte riktigt vet vart de ska ta vägen med all sin framgång.

När vi skådar bortom bedrägeriet kommer det mesta av det vi lärt oss vara meningsfullt att kännas meningslöst. Det kommer att bli ett hårt slag. Att de saker och upplevelser vi lärt oss sträva efter är fullkomligt värdelösa och delar i ett omsorgsfullt riggat spel för att hindra oss från att inse vad som egentligen äger väsentlighet.

Det blir platt fall. Sedan blir det desto bättre.