Samlarbild

LCFH top of mind, minsann.

Duracell

Jag har varit på jobbläger med några kolhydratsknaprande kollegor ett par dagar och det är bara att lämna ödmjukheten därhän och kapitulera inför det faktum att den kost jag äter får mig att orka betydligt mer. Betydligt. Det blev på något sätt tydligt.

Det var allt för idag.

Intressant om mat

"Bäst är att inte äta några excitotoxiner alls. Med tanke på farligheten borde de inte vara tillåtna i livsmedel, men det är de. De finns t.o.m. i vacciner (i Tyskland är det förbjudet). Svenska Livsmedelsverket har ingen egen åsikt, utan förlitar sig på WHO. WHO har ingen egen åsikt, utan de följer Food and Drug Administration i USA. FDA styrs allt för mycket av mat och läkemedelsindustrin, så det har inte blivit något förbud."

Från vaken.se - "Smaken som dödar". Inte grotta ner sig. Men kanske reflektera över vad det kan vara som gör att vi beter oss som vi sägs göra. Ibland mer än lovligt tydligt.

Bäst för€…

Alltsedan jag flyttade ut på den här lerbaserade jordfläcken har tankarna i allt högre grad kommit att kretsa kring hur plätten ska kunna förmås göra innevånarna mer eller mindre självförsörjande. Som följd av detta roar sig min bråkiga hjärna med att simulera bortfallet av möjligheten till inköp av livsmedel. I takt med att denna tanke smugit sig in i de vardagliga övervägandena så kommer också den mer fullödiga insikten om hur rigoröst motarbetad varje form av försök till småskalig självförsörjning är från vårt så kallade samhälle. Exemplen är många, men dagen till ära får det bli detta med grismat.

Att ha grisar kan ju vara ganska bökigt. De är smarta, de små gynnarna och rymmer i en grisblink om de har lust. Men de är ur det småskaliga perspektivet synnerligen produktiva och svingoda att äta om man kan tänka sig att kliva över tröskeln från kelgris till smörstekt bacon utan att gå sönder i hjärtat. Vilket, om man betänker de tidigare levnadsvillkoren för det anonyma baconpaketet från affären, egentligen är en ren solskenshistoria.

Tio-tjugo grisar skulle man kunna ha bökandes för slakt en gång i året. Det hade vår föregångare på denna markplätt. Det ger dels kött så att det räcker till hushållet och ger överskott för utbyte med närliggande brukare. Byte. Ömsesidighet. Själva hjärtat i det småskaliga.

Men grisarna ska ju ha något att äta. I det helt självförsörjande scenariot skulle detta erhållits från åkerns grödor. Men i våra konsumtionsmönster bor ett stort bortfall av bäst-före-relaterad natur. Ett bortfall som tidigare utgjort själva bulken i grisutfordrandet. Ett slags inofficiellt och självhanterade kretslopp. Men där är det numera tvärstopp. Varför? Huvudsakligen på två grunder.

1. ”Djuren blir sjuka”
Djuren kan bli sjuka om de äter gammal människomat. Denna ”sanning” fastslås via hela den välvuxna snårskog av matsäkerhetsexperter och regleringar som är menat att utgöra den småskaliga människans byråkratiska mangroveträsk.

Men om man tänker på saken. Om nu mat till människor som passerat bäst-före-datum med några dagar är skadligt för djuren. Betyder inte det att maten i själva verket är farlig även för människor. Att maten faktiskt är förgiftad på ett eller annat sätt. Här finns mycket för den som vill utforska vidare. Med avstampet i livsmedelsindustrins högst koncentrerade ägande.

2. ”Rädsla för/och policies”
Det är så gott som omöjligt att driva en livsmedelsaffär utan att vara del i en större kedja idag (småskalighet verboten, remember?). Och de stora kedjorna är snabba med att sätta skräck i sina medarbetare för det fall de skulle följa sin intuition och ombesörja något slags nytta utifrån den kasserade maten.

Inom restaurangvärlden återfinns hotbilden snarare med olika former av krav på matsäkerhet och avfallshantering. Samhället har i sin hand åtskilliga vapen av tillståndsindragande art att tillämpa på den som har det förhatliga kuraget att iscensätta småskalighetsfrämjande komplotter.


Det finns till och med exempel på butiker som förgiftar sitt avfall så att inget ska kunna tas tillvara. En föregångare på området, helt klart. Rent generellt verkar förespeglingarna vara att man inte får återföra till exempel griskött till grisar. Det faktum att grisar i naturligt tillstånd äter upp sina avlidna medgrisar för att på det sättet tillgodogöra sig den näring som fortfarande finns där är ett bortglömt faktum.

Vi människor har förletts att istället för att nyttja den upparbetade biomassan omvandla den till ett kontaminerat giftberg med diverse ekonomiskt krävande hanteringskrav, i varje detalj dikterat utifrån datumstämpeln på plastförpackningens etikett. Skitsmart. Verkligen begåvat. Vi föder upp djur för slakt. Tar livet av dem. Och låter en icke försumbar del av köttet gå till spillo. Allt under de mest välstrukna fanor av konsumentsäkerhet. Men i själva verket för att säkerställa att ingen riskerar att ha möjlighet till självförsörjande eller småskaligt samarbete.

Omsorgsfullt skapas och vidmakthålls skräcken för dåliga livsmedel hos populationen – ombesörjt via ett tight samarbete mellan media och myndigheter. Detta bor i alla nivåer och numera i så gott som varje västland. De braskande avslöjandena om skitiga butiksinnehavare som helt sonika etiketterat om köttet följs av offentlig avrättning av nämnda butiksinnehavare på kedjans varumärkesskyddande PR-altare. Och ”folket rasar”, som det heter.

Så här ser det ju ut även på andra områden. Energi till exempel. Koldioxidtugget är en idealisk rökridå för att så småningom förbjuda den småskaliga vedeldningen vilket riskerar att låta miljoner svenskar värma sina bostäder direkt från naturen om vintern. Istället för en trygg, pålitlig och statligt ägd elleverantör med medborgarens bästa för ögonen i varje givet ögonblick.

Där, precis som i matfrågan finns makroversioner på samma tema. Som det faktum att vi i de så kallade industriländerna dumpar vårt överskott (som inte har passerat bäst-före-datum ännu) i utvecklingsländerna för att bekämpa deras möjligheter att själva få på plats former för livsmedelsproduktion utan hålls i kvar i beroende. Det moderna samhällets fiende nummer ett. Självförsörjande.

När det nu förefaller som om den större delen av den förledda mänskligheten faktiskt vaknar upp ur sitt bedrägligt nersövda tillstånd så är det sannolikt just tillgången på mat som kommer att bli den knepigaste frågan vid ett lite större skifte av paradigm. Energi kan man alstra på andra sätt än de i monopol fastlagda. Med vederbörligen nedmonterad respekt för patentväsendet och kommersiellt inlåsta energibolagens särintressen är jag övertygad om att saken är löst i en grisblink.

Men vad gäller mat är det ju lite svårare. Man alstrar inte ny mat från ingenting, så att säga. Man behöver återta kedjan ur det mänskliga perspektivet för överlevnad. De korsvisa beroenden och inkapslandet av transportbehovet för försörjningen kommer att kunna bli ett lite knepigare kapitel om uppvaknandet sker fläckvis och långsamt. Att helt sonika överge de i mitt tycke absolut vanvettiga regleringarna kring utgången mat skulle kunna vara ett mycket lämpligt område för inledande civil olydnad. Eller snarare då själsligt återställande.

Kemi och genetik

Mycket intressant på ämnena jordbrukskemi, genförändrade grödor, ägande av patent och marknadskrafter.

"Tre av världens största kemiindustriföretag dominerar utvecklingen av nya grödor genom sitt ägande. När BASF, Bayer och DuPont köpte upp växtförädlingsföretagen köpte de också patent och kunskap om hur de kan skapa nya grödor. Patent och genteknik är värdefulla investeringar för de som vill skapa en ökad efterfrågan av kemikalier. De nya växtförädlarna, kemiindustrin, utvecklar nya grödor som skräddarsys. De utformas så att odlarna blir beroende av att använda vissa kemiska preparat, som samma tillverkare tillhandahåller." Från SvD brännpunkt.

Bisak

Flera amerikanska forskargäng, däribland militära, har funnit att de svårförklarliga kollapserna av bisamhällen beror på en kombination av virus- och svampangrepp hävdar DN.

"Men arméns experter tillsammans med forskarlaget i Montana kunde dra nytta av en ny militär programvara, som utvecklats för att analysera proteiner. Och tack vare denna nya metod kunde forskarlagen gemensamt upptäcka en ny typ av DNA-baserade virus och etablerade en koppling till svampen som kallas Nosema ceranae."
Den springande punkten - ur DN:s artikel

En klurig man vid namn Len Horowitz har skrivit en del på ämnet. Det vill säga hur svamp (fungi) på plats i organismer utgör utgångspunkt för påverkan av hälsotillståndet till exempel via virus. Ett mer eller mindre ultimat vapen.

Hursomhelst kan man med rätta tala om biverkningar.

Man får tacka livet för döden

Maja fick kila vidare idag efter att ha kämpat men inte kommit på fötter. Det var raskt, ytterst barmhärtigt och jag tyckte mig se den välkomnade avslappningens glimt i det döende fårets ögon just i dödsögonblicket.

Jag har varit med och avlivat två hundar. Bedövning hos veterinär. Dagens övning kändes mycket mer barmhärtig och lätt. Och den påföljande efterprocessningen – hur ett tamt djur som man klappat, kliat bakom öronen, pratat med och haft i sin närhet förvandlas till mat. Det ger lite att fundera på.

Jag ville vara med. Se, känna och lukta. Kan inte förklara varför, men det kändes rätt och riktigt. Som för att reda ut knuten kring älskade djur, död och mat, en nästan filosofisk frågeställning i en värld där djur lever i människornas begreppsvärld, döden gjorts fruktat onaturlig och maten först möter oss när den nått kyldisken.

Om man tar i beaktande saker och tings vibration, deras inneboende submolekylära sammansättning. Och om man tänker sig att detta påverkas av känslor, avsikter och önskningar – vilket jag till min egen förvåning finner mer troligt än otroligt.

Då är det kanske inte sådär vansinnigt obegripligt att först älska djuret och när dess liv ofrånkomligen är till ända hedra detsamma genom att ta tillvara dess kött. Detta kött är kanske betydligt bättre för konsumenten än anonymt mass-slaktade oälskade djur från köttfabriken.

Stort tack för hjälp till grannar. Djurvänner med stora hjärtan, erfarenheter av djur och traktorer.


Döden har kommit nära i år och jag finner den dels oundviklig, dels naturlig och dels vid en exakt och given punkt varandes välkommen. ”Det handlar inte om längden, det är innehållet som räknas”. Farsan, med fem dagar kvar.


Maja och Bellas högtida ankomst

GMOrdkrig

Delar av den Akademiska Världen har satt ner foten gentemot ett familjeägt livsmedelsföretag - City Gross - angående deras anti-GMO-reklamsatsning [SvD Brännpunkt fredag]. De Lärde anför framförallt att City Gross a) spelar på demoniserad rädsla för GMO-föra och b) det omoraliska att angripa GMO som i sig kan var lösningen på en uppseglande matkris*.

City Gross och anhang pekar i en replik på den avstannade GMO-debatten och sneglar inför åhöraren mot kopplingen mellan forskarvärlden och de bjässar till företag som förespråkar GMO [SvD].

GMO inkuberas trotsallt i det dynamiska området mellan stora multinationals och den akademiska världen och drivs ekonomiskt av finansvärldens avkastningskrävande drivkraft vilken i sin tur också den har en drivkraft. Att City Gross är ett familjeägt företag vid sidan av det koncentrerande ägandet är sannolikt väsentligt i sammanhanget.


Vad gäller City Gross marknadsföring så är jag dessvärre lite luttrad efter ett par riktigt dåliga köttbitar i somras - inköpta efter infusion av köplust via Mat-Tinas bräkande utfästelser. Men marknadsföring är marknadsföring och om att spela på rädsla inte skulle vara en del av den vokabulären skulle 90% av all marknadsföring försvinna.

Kanske dags för De Lärde att anföra ett fälttåg gentemot Försäkringsbranschen och den försämring av livskvaliteten som deras "du är väl rädd för..."-reklam innebär för de stackars vettskrämda konsumenterna. Jag tror inte att De Lärde skulle ha kastat sig över t.ex. Nestle. Dels för att de pekar i samma riktning och dels för att de är för stora och starka att bråka med.

*) Matkris. Oljekris. Energikris. Finanskris. Visst bor det något symmetriskt intrikat i kriserna?

Prionitering

Prioner, någon som funderat över det på sista tiden? De där verkligt hårdkokta proteinerna som sägs orsaka diverse neurologiska och ologiska besvär. Vi får se vad som utkristalliserar sig. Vad som trillar ner från molnbanken.

Sov så gott.

Zzzvinfluenser

När filmen Zombieland skulle upp på biograferna och kampanjen kring influensavaccinet mullrade på som allra värst påpekade någon skojsig själ på P3:s morgonpasset (tror det var Kodjo Akolor) att det säkert skulle visa sig finnas ett samband. Att det fanns en diabolisk plan bakom vaccinationerna med syfte att kemiskt lobotomera befolkningen för att göra dem lättare att härska över. Den politiskt korrekta skruven blev till slut att det var lika bra att ta sprutan eftersom man sannolikt inte har så kul som ensam vaken bland zombies ändå. Ett resonemang inte så långt från mitt eget, faktiskt.

En skojfrisk profet kan det komma att visa sig då utbredd pömsighet - s.k. narkolepsi - verkar vinna mark i vaccinationens spår [SvD] [DN]. Vidare verkar det som om ett gäng finska forskare var för trötta för att berätta om sin upptäckt med för sammanhanget passande skyndsamhet [SvD].

För en lekman förefaller narkolepsi som en av de mest lättsimulerade, psykosomatiskt självgående och mest lättsuggegerade åkommorna. Jag tvivlar dock inte ett ögonblick på att rönen stämmer - de kittlar dessutom mitt lätt sjukligt tröttsamma intresse för konspirationsteorier.

För visst är den tröttsamma aktiveringen av insikten att tröttheten kan vara sjukligt betingad och inte resultat av återgång till fasta tider, höstklimat och liknande sjukt lätt att ta med sig i den dagliga bedömningen av tillvaron och det egna tillståndet?

Dags för en tupplur.

Matkrig

Sista bubblan för vårt ekonomiska paradigm är (trumvirvel...) - maten!

Detta är den sista fasen i det ekonomiska skådespelet och dess syfte är att frammana en akut ohållbar situation för den breda massan, även här på den s.k. västliga sidan. När den breda massan nu börjar begripa att man faktiskt klarar sig utan en fjärde LED-TV är detta den sista fasen i vad vi kallar konsumtionssamhället.

Hela mönstret är väl beprövat. EU har – om någon till äventyrs missat det – i årtionden fört ett matkrig mot Afrika genom att dumpa sitt överskott med syfte att förhindra inhemsk produktion.

Matkriget kommer att bli smutsigt. Precis som det koncentrerade ägandet tagit över musiken och snart sagt all form av skapande tänker man nu via GMO försöka komma över nycklarna till maten.

En prövning placerad här av de som lever av fruktan men med det av ödet fastlagda syftet att få oss att begripa vad som verkligen betyder något.

[DN]