Resonans [Wikipedia] knyter inte bara samman fysikens och religionens utlöpande fritänkare med varandra. Den har också sin verkan i sociala skeenden. Precis just nu ser detta ut att vara vad som sker.
Europeiska demonstrationer mot centralbankväldets absurda implikationer på människan [SvD]. Oro i Ecuador på samma grunder[SvD], [DN]. Penningpolitiska kollisioner i den större skalan [SvD].
Individers önskningar framverkas. Sätter vågor i rörelse. Får saker att hända. Resonans. Bärandes en våg av insikter i en värld som konstrueras för att undvika dem.
Systemet med Fractional Reserve Banking är emellertid på upphällningen och det är ganska logiskt eftersom detta system faktiskt är människofientligt. Jo, jag vet - alla pengar i världen bygger på det men det är ändå människofientligt.
torsdag 30 september 2010
Tröskel
Förändringen måste bibehålla sin överrumplande natur för att ge vederbörlig medryckande effekt hos den stora mängden nya nytänkare som ser det absurda i vad de kommer att ha kallat verkligheten. Därav trögheten i insikter. Därav den fortfarande stora skillnaden på respektive sida av insiktströskeln.
Det märks emellertid att det inom långt fler än man kan tro finns förberedda, varma inre kärnor. En liten, lättrubbad avtryckare mellan tankar och latenta själsliga angelägenheter är allt som återstår. Den söndermaterialserade massan kan komma att visa sig ha blivit långt mindre än väntat.
Jag påminns om en för egen del mycket genomgripande förändring när jag åker söderut. En förändring som ledde mig in i ett fullkomligt annorlunda liv fyllt av lycka, kärlek, skratt, underbara glada människor och en närvaro i en verklig verklighet som jag intills dess inte trodde fanns.
Likheterna är faktiskt slående.
Det märks emellertid att det inom långt fler än man kan tro finns förberedda, varma inre kärnor. En liten, lättrubbad avtryckare mellan tankar och latenta själsliga angelägenheter är allt som återstår. Den söndermaterialserade massan kan komma att visa sig ha blivit långt mindre än väntat.
Jag påminns om en för egen del mycket genomgripande förändring när jag åker söderut. En förändring som ledde mig in i ett fullkomligt annorlunda liv fyllt av lycka, kärlek, skratt, underbara glada människor och en närvaro i en verklig verklighet som jag intills dess inte trodde fanns.
Likheterna är faktiskt slående.
onsdag 29 september 2010
Om outsourcing
I näringslivet syftar outsourcing till att låta verksamheter fokusera på kärnverksamheten. Så heter det i alla fall. Men storskalig outsourcing har som regel andra motiv. När ett stort företag outsourcar en eller flera funktioner sker det ofta av kortsiktiga orsaker.
Outsourcingpartnern köper som regel stora delar av verksamheten, något som ger en synnerligen positiv resultatpåverkan. Detta kommer ledning och styrelse tillgodo eftersom dessa som regel erhåller ersättning baserat på verksamhetens resultat.
Lite längre ner längst vägen kommer andra, oundvikliga, effekter av outsourcingen. Som den att serviceorganisationen inte längre har kunskap eller incitament kring i linje med den ursprungliga verksamhetens. Man har byggt in sig i väl definierade intressekonflikter och de som behövde det positiva resultatet har i enlighet med deras professionella ståndpunkt att inte sitta för länge på en och samma post dragit vidare.
(Här kan man reflektera över det faktum att outscourcingpartners ofta ägs via riskkapitalbolag och hur detta koncentrerande av ägande av vanliga men oerhört viktiga delar av organisationerna påverkar de operativa möjligheterna för verksamheterna på lite längre sikt.)
Men är det inte likadant för individerna i samhället? Sysslar inte vi också med outsourcing dagarna i ända? Vi väljer att låta andra fatta våra beslut, lägger ansvar och befogenheter i andras händer för att själva kunna ägna oss åt vår ”kärnverksamhet”.
Vi lämnar barn på dagis och i skola. Låter politikerna fatta beslut som rör vårt samhälle, överlåter till det ekonomiska systemet att ansvara för allt av monetärt värde, överlåter på polisen och militären att garantera vår säkerhet och överlåter ansvaret för vad vi stoppar i oss till olika myndigheters rekommendationer. Många överlåter även själva tyckandet och tänkandet i olika intresseorganisationers, politiska partiers, religiösa samfunds eller andra kollektiva åsiktsgeneratorers förvaring.
Jag tror att så gott som all outsourcing bland företag leder till kortsiktig vinst och långsiktigt elände. Jag befarar att effekterna av våra individuella val att överlåta åt experter med särintressen att styra våra liv åt oss är en mer storskalig reflektion av samma bild.
Outsourcingpartnern köper som regel stora delar av verksamheten, något som ger en synnerligen positiv resultatpåverkan. Detta kommer ledning och styrelse tillgodo eftersom dessa som regel erhåller ersättning baserat på verksamhetens resultat.
Lite längre ner längst vägen kommer andra, oundvikliga, effekter av outsourcingen. Som den att serviceorganisationen inte längre har kunskap eller incitament kring i linje med den ursprungliga verksamhetens. Man har byggt in sig i väl definierade intressekonflikter och de som behövde det positiva resultatet har i enlighet med deras professionella ståndpunkt att inte sitta för länge på en och samma post dragit vidare.
(Här kan man reflektera över det faktum att outscourcingpartners ofta ägs via riskkapitalbolag och hur detta koncentrerande av ägande av vanliga men oerhört viktiga delar av organisationerna påverkar de operativa möjligheterna för verksamheterna på lite längre sikt.)
Men är det inte likadant för individerna i samhället? Sysslar inte vi också med outsourcing dagarna i ända? Vi väljer att låta andra fatta våra beslut, lägger ansvar och befogenheter i andras händer för att själva kunna ägna oss åt vår ”kärnverksamhet”.
Vi lämnar barn på dagis och i skola. Låter politikerna fatta beslut som rör vårt samhälle, överlåter till det ekonomiska systemet att ansvara för allt av monetärt värde, överlåter på polisen och militären att garantera vår säkerhet och överlåter ansvaret för vad vi stoppar i oss till olika myndigheters rekommendationer. Många överlåter även själva tyckandet och tänkandet i olika intresseorganisationers, politiska partiers, religiösa samfunds eller andra kollektiva åsiktsgeneratorers förvaring.
Jag tror att så gott som all outsourcing bland företag leder till kortsiktig vinst och långsiktigt elände. Jag befarar att effekterna av våra individuella val att överlåta åt experter med särintressen att styra våra liv åt oss är en mer storskalig reflektion av samma bild.
tisdag 28 september 2010
Insikt i stenåldersfamiljens fördelar
Min syster är och hälsar på ett par dagar. Hon och vår mor. Bland den dryga kubikmetern packning skymtas en liten bebis. Och efter att ha granskat packningen inser att packningens volym står i direkt omvänd proportion till resenärens ålder.
Systern uttryckte sin uppskattning över att "ha fler händer" när hon är här. Alltså att fler personer kan hålla i den pyttelille under dagens lopp, något som man jag förstår att man bör göra när den pyttelille inte sover utan testar sin nyvunna rörlighets gränser.
Enligt systern är den officiella rekommendationen att pyttesmå sover i sin egen säng i görligaste mån. Grunden till sades vara att föräldern behöver den rasten från det ihållande ihållandet under dagen. Något som enligt den pyttelilles moder inte varit något problem längre tillbaka i tiden då mindre moderna människor levde i större grupper och där det knappast var någon som helst brist på händer att hålla småttingar.
Och där alltså barnen sov hos sina föräldrar om de ville. Stackars omoderna satar, vad månde det bli av dem.
Liten fru med liten systerson. Ingen direkt plågad kombo.
Systern uttryckte sin uppskattning över att "ha fler händer" när hon är här. Alltså att fler personer kan hålla i den pyttelille under dagens lopp, något som man jag förstår att man bör göra när den pyttelille inte sover utan testar sin nyvunna rörlighets gränser.
Enligt systern är den officiella rekommendationen att pyttesmå sover i sin egen säng i görligaste mån. Grunden till sades vara att föräldern behöver den rasten från det ihållande ihållandet under dagen. Något som enligt den pyttelilles moder inte varit något problem längre tillbaka i tiden då mindre moderna människor levde i större grupper och där det knappast var någon som helst brist på händer att hålla småttingar.
Och där alltså barnen sov hos sina föräldrar om de ville. Stackars omoderna satar, vad månde det bli av dem.
Liten fru med liten systerson. Ingen direkt plågad kombo.
Klarare
Det tycks klarna kring frånvaron av den inrutade tillvaron. Strimmorna är försvinnande och molnen hopar sig inte såsom tidigare. Bra så.
Livet känns inte längre lika inrutat. Men man lär prova.
Livet känns inte längre lika inrutat. Men man lär prova.
måndag 27 september 2010
Stolt kunskap
”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” står det ovanför ingången till Uppsala Universitets aula. Det sammanfattar en mycket väl den frågeställning de flesta av oss ställs inför just precis nu.
Vi får lära oss att vi kan lära oss allt. Att skolan, den akademiska världen och arbetslivet kan lära oss allt som är värt att känna till. Att vetenskapen har alla svaren. Dina frågor kring de djupare sambanden är ovidkommande och din energi bör fokuseras på produktivt arbete istället. ”Get a job”.
Vi avancerar i samhället baserat på våra inlärda färdigheter och uppnår positioner, status och ryktbarhet baserat på dessa. Att ifrågasätta grunderna på vilket detta vilar är allt annat än enkelt. Den inlärda kunskapen är förseglad med ett lås av stolthet i den samhälleliga rangordningen.
Klart som fan man blir förbannad när det inte är som man lärt sig. När man under decennier kämpat med att undertycka de egna behoven och känslorna för att vara en ”god medborgare” och komma någonstans – när man investerat i en utbildning, offrat saker för ett arbete och har en vardag som inte ger en endaste minut över eftersom man ju är en ”lyckad människa”.
Då blir man förbannad när någon lite stillsamt visar att saker och ting inte är som man fått lära sig. Att vetenskapen är en kuliss bland många andra för att hålla var och en tillbaka och inte rota för djupt i själens vrår. Att ekonomi är något konstruerat, att framgång köps på bekostnad av mänsklig godhet och att lösningen på de outtalade frågorna vibrerar omkring oss och inte kan köpas på Media Markt.
Klart som fan man blir förbannad. För i den förenklade, inlärda världen har man rätt att ha rätt. Och om man har rätt har någon annan fel. Men mest fel av alla har naturligtvis de religiösa idioterna. De som tror på något slags Gudom. Att det finns en större kraft, bortom våra sociala och inlärda mönster. Att vi kanske inte vet allt. De där genomflummiga sökarna.
Det tar tid att vända på stenarna och vända kunskap till insikt. I allt vi lärt oss finns frön som placeras i nya kontexter och ger insikter. När sedan dessa länkats samman till sammanhang är intuitionen ett överlägset redskap. När intuitionen får leda och kunskapen blir ett stöd flyter det på bra. Men så länge som stolt kunskap får leda kommer vi absolut ingenstans.
Vi får lära oss att vi kan lära oss allt. Att skolan, den akademiska världen och arbetslivet kan lära oss allt som är värt att känna till. Att vetenskapen har alla svaren. Dina frågor kring de djupare sambanden är ovidkommande och din energi bör fokuseras på produktivt arbete istället. ”Get a job”.
Vi avancerar i samhället baserat på våra inlärda färdigheter och uppnår positioner, status och ryktbarhet baserat på dessa. Att ifrågasätta grunderna på vilket detta vilar är allt annat än enkelt. Den inlärda kunskapen är förseglad med ett lås av stolthet i den samhälleliga rangordningen.
Klart som fan man blir förbannad när det inte är som man lärt sig. När man under decennier kämpat med att undertycka de egna behoven och känslorna för att vara en ”god medborgare” och komma någonstans – när man investerat i en utbildning, offrat saker för ett arbete och har en vardag som inte ger en endaste minut över eftersom man ju är en ”lyckad människa”.
Då blir man förbannad när någon lite stillsamt visar att saker och ting inte är som man fått lära sig. Att vetenskapen är en kuliss bland många andra för att hålla var och en tillbaka och inte rota för djupt i själens vrår. Att ekonomi är något konstruerat, att framgång köps på bekostnad av mänsklig godhet och att lösningen på de outtalade frågorna vibrerar omkring oss och inte kan köpas på Media Markt.
Klart som fan man blir förbannad. För i den förenklade, inlärda världen har man rätt att ha rätt. Och om man har rätt har någon annan fel. Men mest fel av alla har naturligtvis de religiösa idioterna. De som tror på något slags Gudom. Att det finns en större kraft, bortom våra sociala och inlärda mönster. Att vi kanske inte vet allt. De där genomflummiga sökarna.
Det tar tid att vända på stenarna och vända kunskap till insikt. I allt vi lärt oss finns frön som placeras i nya kontexter och ger insikter. När sedan dessa länkats samman till sammanhang är intuitionen ett överlägset redskap. När intuitionen får leda och kunskapen blir ett stöd flyter det på bra. Men så länge som stolt kunskap får leda kommer vi absolut ingenstans.
söndag 26 september 2010
Helgprojekt med flyguppvisning
Helgprojektet klart. Byggde mig en CB. Mycket riktigt, efter cirka två timmar fick jag en egen privat flyguppvisning.
Helgprojektet. En alldeles egen CB.
Två timmar efter att sista röret sattes på plats kom det första planet och flyguppvisningen kunde börja. Då visste jag att den fungerade ;-)
Varför? Man lär väl.
Helgprojektet. En alldeles egen CB.
Två timmar efter att sista röret sattes på plats kom det första planet och flyguppvisningen kunde börja. Då visste jag att den fungerade ;-)
Varför? Man lär väl.
Man lär prova...
Man vet inte förrän man testat. De små "tussiga" är lättare, men de var så snabba idag. De högre och tätare är riktigt knepiga, men ett litet kan man ge sig på och få bort med lite jobb.
Man lär prova, som sagt. Det är inte så kul som man kanske tror, dock något beroendeframkallande. Framförallt tror ingen att man är riktigt slug och det är ju det som är själva vitsen.
Det är tanken som räknas.
Man lär prova, som sagt. Det är inte så kul som man kanske tror, dock något beroendeframkallande. Framförallt tror ingen att man är riktigt slug och det är ju det som är själva vitsen.
Det är tanken som räknas.
lördag 25 september 2010
Vi leker bank
OBS: Detta inlägg har uppdaterats för att ta hänsyn till kreditmultiplikatoreffekten. Se Vi leker bank 2.0.
Vi leker vederbörligen förenklat1 starta-bank-leken och kikar på banken inifrån för en bättre förståelse.
Första månaden:
Det börjar med att vi (banken, alltså) har en viss summa pengar. En reserv. I vårt exempel är reserven 50 000 kr – vårt startkapital.
Så kommer vår första kund in genom dörren. Det är någon som vill låna en miljon till att köpa en sommarstuga. Nu kan det tyckas se mörkt ut för oss som ju bara har 50 000 kr. Men eftersom vi är just en bank är det inga problem.
För lån till fastighet2 med pantbrev3 måste vi ha fyra procent av det utlånade beloppet, resterande får vi låna ut ändå. 4% av 1 000 000 kr = 40 000 kr så det går ju hur fint som helst det.
Vi skriver ut lånehandlingarna och sätter in 1 000 000 kr på kundens konto, varav 40 000 kr kommer från vårt startkapital.
Kunden lånade 1 000 000 kr med hjälp av 40 000 kr ur våra tillgångar
De resterande 960 000 kronorna? Eftersom vi är bank så ändrar vi saldot på kundens konto så att pengarna finns där. Vi skapar dem så att säga i det ögonblicket. Detta är kärnan i all bankverksamhet. Skapandet av pengar.
Men. Man kan väl inte bara skapa pengar? Jo, bankerna har den rättigheten så gott som hela världen - untantaget ett antal skurkstater.
Du kan sluta läsa här om du vill. Det är helt ok. Eller fortsätta nedan. Alternativt:
Läsa det här gamla inlägget som har några länkar på ämnet i sig, eller den här lite lätt konspiratoriska, kanske.
Mja, här följer fortsättningen på bankhistorien för den som orkar:
Första året
Kunden får betala 5% ränta amorteringsfritt på lånet, alltså 50 000 kr per år. Men redan efter ett halvår tittar nästa kund in genom dörren. Det är en kommun som har det lite kärvt. En skola håller på att förfalla och de behöver låna 12 miljoner för att renovera den. Det är inga problem för oss eftersom utlåning får ske till stat och kommun helt utan reservtäckning2. Vi skriver gladeligt ut lånehandlingar på 12 MSEK vilket vid 5% ränta ger oss 600 kSEK per år.
Vi gör vårt första bokslut. De 50 000 kr vi började med har nu genererat 360 000 kr i ränteintäkt utöver de 10 000 kr vi redan hade. 370 000 kr bokfört i reserven alltså. Sagt och gjort.
Andra året, bokslut och framtidsplaner
In kommer en mycket välklädd bilköpare. Han har just sett en extrautrustad Ferrari för fyra miljoner som han gärna vill köpa. Vi har ju 370 000 att skapa pengar ur och för denna typ av lån gäller en kapitaltäckningsgrad2 på 8%. 4 000 000 x 8 % = 320 000 kr. Saken är pannbiff. Även bilköparen får låna till 5% ränta. Kvar i reserven finns 50 000 kr.
Efter ytterligare ett år har vi fått in ränta som följer: Huslånet: 50 000 kr. Kommunlånet 600 000 kr. Billånet 5% x 4 000 000 = 200 000 kr. Alltså 850 000 kr. I reserven har vi nu 900 000 kr och ett positivt resultat som kan delas ut till aktieägare, återinvesteras eller användas för fortsatt utlåning med s.k. multiplikatoreffekt. Smartast är emellertid att låna ut pengar till en av oss själva eller till oss närstående nystartad bank. Vilket är precis vad som hänt och varför allt kapital i världen är koncentrerat till en liten, sammansvetsad elit. De äger helt enkelt världen. Ett ägande skapat ur ingenting men med ytterst verkliga implikationer.
Noter:
1) Startandet och drivandet av banker är (givetvis) omgärdat av de mest välväxta skogar av regelverk. Den samhälleliga bilden är att Finansinspektionen har översyn över finansmarknaden och ser till att dessa regelverk följs. Internationella valutafonden IMF är emellertid den verkliga makten inom detta system som kallas Fractional Reserve Banking. Om man vill vara lite vitsig kan man säga att IMF bestämmer och att finansinspektionen utövar överseende och inte översyn. Regelverkens ymnighet och vildvuxenhet till trots så är själva hjärtat i bankväsendet just skapandet av nya pengar vilket detta inlägg syftar till att illustrera.
2) Kapitaltäckningskrav – den del av det utlånade beloppet som måste finnas bokfört som reserv i banken. Fastställs enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, samt regelverken Basel I och II. En täckningsgrad om 8% är föreskriven men där finns regler om kapitaltäckningsgrad per riskgrupp också vilket för att de verkliga kraven i fråga om kapitaltäckning ser ut ungefär som följer:
För stat och kommun gäller 0% kapitalkrav av 8 %, vilket som bekant blir just 0%
För banker och bankgarantier gäller 20% kapitaltäckning av 8% vilket blir 1.6 %
För bostadslån med pantbrev gäller 50% kapitaltäckning av 8 % = 4%
För övriga lån gäller 100% kapitaltäckning av 8% = 8%
3) Pantbrev. Ett slags inregistrerad handling som krävs för bottenlån på fastigheter.
Vi leker vederbörligen förenklat1 starta-bank-leken och kikar på banken inifrån för en bättre förståelse.
Första månaden:
Det börjar med att vi (banken, alltså) har en viss summa pengar. En reserv. I vårt exempel är reserven 50 000 kr – vårt startkapital.
Så kommer vår första kund in genom dörren. Det är någon som vill låna en miljon till att köpa en sommarstuga. Nu kan det tyckas se mörkt ut för oss som ju bara har 50 000 kr. Men eftersom vi är just en bank är det inga problem.
För lån till fastighet2 med pantbrev3 måste vi ha fyra procent av det utlånade beloppet, resterande får vi låna ut ändå. 4% av 1 000 000 kr = 40 000 kr så det går ju hur fint som helst det.
Vi skriver ut lånehandlingarna och sätter in 1 000 000 kr på kundens konto, varav 40 000 kr kommer från vårt startkapital.
Kunden lånade 1 000 000 kr med hjälp av 40 000 kr ur våra tillgångar
De resterande 960 000 kronorna? Eftersom vi är bank så ändrar vi saldot på kundens konto så att pengarna finns där. Vi skapar dem så att säga i det ögonblicket. Detta är kärnan i all bankverksamhet. Skapandet av pengar.
Men. Man kan väl inte bara skapa pengar? Jo, bankerna har den rättigheten så gott som hela världen - untantaget ett antal skurkstater.
Du kan sluta läsa här om du vill. Det är helt ok. Eller fortsätta nedan. Alternativt:
Läsa det här gamla inlägget som har några länkar på ämnet i sig, eller den här lite lätt konspiratoriska, kanske.
Mja, här följer fortsättningen på bankhistorien för den som orkar:
Första året
Kunden får betala 5% ränta amorteringsfritt på lånet, alltså 50 000 kr per år. Men redan efter ett halvår tittar nästa kund in genom dörren. Det är en kommun som har det lite kärvt. En skola håller på att förfalla och de behöver låna 12 miljoner för att renovera den. Det är inga problem för oss eftersom utlåning får ske till stat och kommun helt utan reservtäckning2. Vi skriver gladeligt ut lånehandlingar på 12 MSEK vilket vid 5% ränta ger oss 600 kSEK per år.
Vi gör vårt första bokslut. De 50 000 kr vi började med har nu genererat 360 000 kr i ränteintäkt utöver de 10 000 kr vi redan hade. 370 000 kr bokfört i reserven alltså. Sagt och gjort.
Andra året, bokslut och framtidsplaner
In kommer en mycket välklädd bilköpare. Han har just sett en extrautrustad Ferrari för fyra miljoner som han gärna vill köpa. Vi har ju 370 000 att skapa pengar ur och för denna typ av lån gäller en kapitaltäckningsgrad2 på 8%. 4 000 000 x 8 % = 320 000 kr. Saken är pannbiff. Även bilköparen får låna till 5% ränta. Kvar i reserven finns 50 000 kr.
Efter ytterligare ett år har vi fått in ränta som följer: Huslånet: 50 000 kr. Kommunlånet 600 000 kr. Billånet 5% x 4 000 000 = 200 000 kr. Alltså 850 000 kr. I reserven har vi nu 900 000 kr och ett positivt resultat som kan delas ut till aktieägare, återinvesteras eller användas för fortsatt utlåning med s.k. multiplikatoreffekt. Smartast är emellertid att låna ut pengar till en av oss själva eller till oss närstående nystartad bank. Vilket är precis vad som hänt och varför allt kapital i världen är koncentrerat till en liten, sammansvetsad elit. De äger helt enkelt världen. Ett ägande skapat ur ingenting men med ytterst verkliga implikationer.
Noter:
1) Startandet och drivandet av banker är (givetvis) omgärdat av de mest välväxta skogar av regelverk. Den samhälleliga bilden är att Finansinspektionen har översyn över finansmarknaden och ser till att dessa regelverk följs. Internationella valutafonden IMF är emellertid den verkliga makten inom detta system som kallas Fractional Reserve Banking. Om man vill vara lite vitsig kan man säga att IMF bestämmer och att finansinspektionen utövar överseende och inte översyn. Regelverkens ymnighet och vildvuxenhet till trots så är själva hjärtat i bankväsendet just skapandet av nya pengar vilket detta inlägg syftar till att illustrera.
2) Kapitaltäckningskrav – den del av det utlånade beloppet som måste finnas bokfört som reserv i banken. Fastställs enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, samt regelverken Basel I och II. En täckningsgrad om 8% är föreskriven men där finns regler om kapitaltäckningsgrad per riskgrupp också vilket för att de verkliga kraven i fråga om kapitaltäckning ser ut ungefär som följer:
För stat och kommun gäller 0% kapitalkrav av 8 %, vilket som bekant blir just 0%
För banker och bankgarantier gäller 20% kapitaltäckning av 8% vilket blir 1.6 %
För bostadslån med pantbrev gäller 50% kapitaltäckning av 8 % = 4%
För övriga lån gäller 100% kapitaltäckning av 8% = 8%
3) Pantbrev. Ett slags inregistrerad handling som krävs för bottenlån på fastigheter.
Hellraiser
Kristoffer Hells reflektioner rekommenderas varmt som tankevrickare. Om Aboriginerna och om oljan..
torsdag 23 september 2010
Uttrycksmedel
Jan Guillou uttryckte i Ondskan iakttagelsen av att var och en söker utnyttja den makt som givits dem till det yttersta.
Låt oss expandera detta uttryck. Var och en med något att säga uttrycker sig till gränsen av sitt givna uttrycksområde. Jag har inte lyckats finna något bevis för att detta är en "desinformationsdesinformationsmanöver" (vilket i så fall är en synnerligen klyftig sådan) så det förefaller som om denna reklammakare har tagit ut svängarna rejält. Känsliga tittare med begrepp om Sambanden varnas.
Låt oss expandera detta uttryck. Var och en med något att säga uttrycker sig till gränsen av sitt givna uttrycksområde. Jag har inte lyckats finna något bevis för att detta är en "desinformationsdesinformationsmanöver" (vilket i så fall är en synnerligen klyftig sådan) så det förefaller som om denna reklammakare har tagit ut svängarna rejält. Känsliga tittare med begrepp om Sambanden varnas.
Tips från ljugarbänken
Ett par grundstrategier för dig som vill ljuga effektivt:
OSCE tycke inte att det behövdes några valobservatörer här i år [SvD]. Kanske har de en lucka i kalendern vid eventuellt omval?
Jag säger inte att något är galet. Jag säger att det mycket väl kan vara det. I god demokratisk ordning.
- Dränk lögnen i ett hav av hela och halva sanningar
- Ljug på tills frågeställaren av utmattning slutar fråga
- Skräm frågeställaren att sluta fråga
- Ge näring åt intrycket att den som tvivlar är en dålig människa
- Ge intrycket av att frågeställaren inte är insiktsfull nog att ställa frågan
- Charma eller muta frågeställaren
- Misskreditera frågeställaren
- Avled uppmärksamheten
OSCE tycke inte att det behövdes några valobservatörer här i år [SvD]. Kanske har de en lucka i kalendern vid eventuellt omval?
Jag säger inte att något är galet. Jag säger att det mycket väl kan vara det. I god demokratisk ordning.
Rörmokarna
Ben 10 - ett av Den Lilles favoritprogram. Det bygger på grundhistorien om pojke som kan förändra sitt DNA och använder detta för att hjälpa ett underjordiskt sällskap kallat rörmokarna som sammansvurit sig att beskydda mänskligheten från hotfulla utomjordiska intelligenser.
Är inte just mänsklighetens oberoende av/avskärmande från icke-mänsklig påverkan kärnan hos de fria murarna? Må det vara gudomar eller andra intelligenser.
Rörmokare, murare. Och jag som tänkte bli elektriker när jag blev stor. När jag var liten, alltså. Då kikade jag på Alfons Åberg och Rosa Pantern men fann inget anmärkningsvärt. Utom möjligtvis hur gärna man ville röra sågen. Anslagstavlan var desto mer underhållande.
Är inte just mänsklighetens oberoende av/avskärmande från icke-mänsklig påverkan kärnan hos de fria murarna? Må det vara gudomar eller andra intelligenser.
Rörmokare, murare. Och jag som tänkte bli elektriker när jag blev stor. När jag var liten, alltså. Då kikade jag på Alfons Åberg och Rosa Pantern men fann inget anmärkningsvärt. Utom möjligtvis hur gärna man ville röra sågen. Anslagstavlan var desto mer underhållande.
onsdag 22 september 2010
Ägande och makt
Ägande är en högre form av makt, men sannolikt också det som stjälper den som i vakuumet efter att ha uppnått makten avancerar till att genom sin makt också äga det man redan har makt över.
Strävandet att äga allt man har makt över gör det absurda synligt för subjekten. Vilket i sin tur gör att subjekten ovillkorligen återtar makten över sig själva.
Strävandet att äga allt man har makt över gör det absurda synligt för subjekten. Vilket i sin tur gör att subjekten ovillkorligen återtar makten över sig själva.
Om privatisering
För några år sedan var jag en av privatiseringens främsta förespråkare. Nu är bilden en helt annan. Det som fick mig att så fullkomligt byta ståndpunkt var innebörden av ordet ”privat”.
Kortfattat: Privatisering leder knappast till den småskaliga och nära styrning man kanske leds att tro.
Innan t.ex. apotek och sjukvård blev offentlig verksamhet ägdes de huvudsakligen av privatpersoner. Apotekaren, läkaren och så vidare. Detta medförde i mångt och mycket att service, kundkontakt och lokal närvaro var högre än dagens centraliserade offentliga stuktur.
Sedan gick trenden mot kollektivt ägande och verksamheterna blev mer anonyma institutioner med klara centraliseringsmål och sedemera hårdnackad ekonomisk styrning med fokus långt bort från ”brukaren” eller kunden.
Att privatisera för att komma åter till den kundnära och mer småskaliga typen av verksamheter är en god tanke. Men privatisering idag är något helt annat och detta bottnar i den finansiella struktur privatiseringen tar.
I och med att privata verksamheter behöver lån och inte sällan riskkapital återfinns makten över de privatiserade verksamheterna huvudsakligen bland bank- och finansvärlden och inte - som man leds att tro - bland de som står för själva verksamheten. De styrsätt och avkastningskrav detta genererar omöjliggör mer eller mindre det småskaliga tankesätt som fanns innan den offentliga centraliseringen.
Istället kan ett flertal nystartade privata aktörer efter vederbörligen frammanat ekonomiskt haveri konsolideras för att skapa en centralt ägd centraliserad organisation. Denna ägs då av bank- och finansvärlden som ju i dagsläget i princip äger allt av värde i världen. Och styrs efter agendor fullkomligt befriade från insyn.
Vilket sannolikt är vad privatiseringen syftar till. Vilka möjligheter detta öppnar för dem som sitter som ägare även till det som en gång varit offentligt överlåter jag till läsaren att pokulera kring.
Kortfattat: Privatisering leder knappast till den småskaliga och nära styrning man kanske leds att tro.
Innan t.ex. apotek och sjukvård blev offentlig verksamhet ägdes de huvudsakligen av privatpersoner. Apotekaren, läkaren och så vidare. Detta medförde i mångt och mycket att service, kundkontakt och lokal närvaro var högre än dagens centraliserade offentliga stuktur.
Sedan gick trenden mot kollektivt ägande och verksamheterna blev mer anonyma institutioner med klara centraliseringsmål och sedemera hårdnackad ekonomisk styrning med fokus långt bort från ”brukaren” eller kunden.
Att privatisera för att komma åter till den kundnära och mer småskaliga typen av verksamheter är en god tanke. Men privatisering idag är något helt annat och detta bottnar i den finansiella struktur privatiseringen tar.
I och med att privata verksamheter behöver lån och inte sällan riskkapital återfinns makten över de privatiserade verksamheterna huvudsakligen bland bank- och finansvärlden och inte - som man leds att tro - bland de som står för själva verksamheten. De styrsätt och avkastningskrav detta genererar omöjliggör mer eller mindre det småskaliga tankesätt som fanns innan den offentliga centraliseringen.
Istället kan ett flertal nystartade privata aktörer efter vederbörligen frammanat ekonomiskt haveri konsolideras för att skapa en centralt ägd centraliserad organisation. Denna ägs då av bank- och finansvärlden som ju i dagsläget i princip äger allt av värde i världen. Och styrs efter agendor fullkomligt befriade från insyn.
Vilket sannolikt är vad privatiseringen syftar till. Vilka möjligheter detta öppnar för dem som sitter som ägare även till det som en gång varit offentligt överlåter jag till läsaren att pokulera kring.
Nutidsorientering
För att kunna begripa vad som händer kan nog en exemplarisk blogg på ämnet ekonomi vara ett av de viktigaste verktygen i den förståndsmässiga verktygslådan: Carl Norberg.
Epoken av ekonomi som styrmedel för mänskligheten går mot sitt slut. För att kunna orientera sig i det som sker är det därför ovärderligt med löpande kommentarer samt historiska återkopplingar på ämnet. Något som Carl behärskar bättre än någon annan.
Epoken av ekonomi som styrmedel för mänskligheten går mot sitt slut. För att kunna orientera sig i det som sker är det därför ovärderligt med löpande kommentarer samt historiska återkopplingar på ämnet. Något som Carl behärskar bättre än någon annan.
tisdag 21 september 2010
Dumokrati?
Jag tycker nog att man kan kosta på sig att reflektera - är detta demokrati eller teater?
I september klubbas om det inte ifrågasätts en omfattande grundlagsförändring som bland annat för det möjligt att sätta in den svenska militären mot de egna medborgarna. Proposition 2009/10:80 - "En reformerad grundlag". Första beslutet fattades i juni under den mest fullkomliga mediatystnad. Nu återstår att godkänna detta i september så är saken klar i den goda demokratiska ordning som råder. Ådalen 1931 - någon som minns? För gammalt eller komplicerat, kanske. Osexigt.
Men att skutta runt och protestera mot att SD överhuvudtaget existerar går fint det. SD är ett utpräglat missnöjesparti. Just nu pågår alltså omfattande missnöjesyttringar kring missnöjesyttringen. Djälvligt produktivt och moget.
Skäll på den som skäller. Visa missnöje över den som visar missnöje. Rättning i leden. Var indoktrinerad. Tänk inte. Tyck rätt. Far på varandra, bara. Ju mer fientlighet människor emellan, desto mer lättstyrda är vi. Lättlurade, uppretade fånar är bra, lätthanterliga fånar.
Rasist. Det är ett enkelt, greppbart skällsord som är fullkomligt politiskt korrekt och oantastligt på alla sätt. För så har det beslutats. Ett åsiktsmässigt missfoster som offras på den skrikande mobbens altare.
Dags att kliva ur sandlådan och sluta bete sig som en panikslagen skock. Inse att var och en har ansvaret fullt ut och in till varje atom i sin egen och sin omgivnings tillvaro. Att många röstar på SD innebär att det är dags att tänka till. Inte gapa på och låta det bli så hysteriskt så att våra makthavare kan klubba igenom sin hett åtrådda grundlagsförändring och sedan sätta in militären mot hela den käbblande högen.
Gropen är grävd. Skopan är väl kamouflerad och de lugnande medlen doseras kontinuerligt. Återstår bara att lägga i en växel och putta hela högen över kanten. Ingen kommer att märka det för hela bunten spottar och svär åt varandra eller sitter och polerar sina skygglappar.
I efterhand kanske vi undrar vadfan det var som hände. Med en långt mycket jobbigare uppförsbacke ur den gropen som den från skuggorna styrande handen under tiden vi käbblat har förseglat med ett stabilt galler och riktigt sjyssta "duschar".
Det finns en anledning till att media rapporterar om SD-upploppen och inte om grundlagsförändringarna. Det är för att du ska tycka och agera på ett visst sätt. Media styr dina tankar om du inte tänker själv. "Bruset" tar över om du inte har en egen struktur. Och det är var och ens förbannade skyldighet som människa att använda cellerna uppe i skallen.
Så. Vad är farligast? De 5.7% av de röstberättigade som satte ett finger i luften eller den stora, stillatigande massan som låter hjärnan ligga i träda en stund och därigenom tillåter den intellektuella våldtäkten och dess implikationer fortsätta.
Men det är klart - visst är det skönt att få blåsa ur sig lite. Hata lite. Förakta och mys-tycka-illa-om en hög missnöjda människor (nu kallade jag de som röstade på SD människor - det var verkligen inte politiskt korrekt) och vara del i den samstämmiga koskocken som idisslar varandras unisona sång. För visst är det väl obeskrivligt föraktligt med människor som föraktar andra för deras förakt? Undrar jag föraktfullt.
Huvudet på spiken.
I september klubbas om det inte ifrågasätts en omfattande grundlagsförändring som bland annat för det möjligt att sätta in den svenska militären mot de egna medborgarna. Proposition 2009/10:80 - "En reformerad grundlag". Första beslutet fattades i juni under den mest fullkomliga mediatystnad. Nu återstår att godkänna detta i september så är saken klar i den goda demokratiska ordning som råder. Ådalen 1931 - någon som minns? För gammalt eller komplicerat, kanske. Osexigt.
Men att skutta runt och protestera mot att SD överhuvudtaget existerar går fint det. SD är ett utpräglat missnöjesparti. Just nu pågår alltså omfattande missnöjesyttringar kring missnöjesyttringen. Djälvligt produktivt och moget.
Skäll på den som skäller. Visa missnöje över den som visar missnöje. Rättning i leden. Var indoktrinerad. Tänk inte. Tyck rätt. Far på varandra, bara. Ju mer fientlighet människor emellan, desto mer lättstyrda är vi. Lättlurade, uppretade fånar är bra, lätthanterliga fånar.
Rasist. Det är ett enkelt, greppbart skällsord som är fullkomligt politiskt korrekt och oantastligt på alla sätt. För så har det beslutats. Ett åsiktsmässigt missfoster som offras på den skrikande mobbens altare.
Dags att kliva ur sandlådan och sluta bete sig som en panikslagen skock. Inse att var och en har ansvaret fullt ut och in till varje atom i sin egen och sin omgivnings tillvaro. Att många röstar på SD innebär att det är dags att tänka till. Inte gapa på och låta det bli så hysteriskt så att våra makthavare kan klubba igenom sin hett åtrådda grundlagsförändring och sedan sätta in militären mot hela den käbblande högen.
Gropen är grävd. Skopan är väl kamouflerad och de lugnande medlen doseras kontinuerligt. Återstår bara att lägga i en växel och putta hela högen över kanten. Ingen kommer att märka det för hela bunten spottar och svär åt varandra eller sitter och polerar sina skygglappar.
I efterhand kanske vi undrar vadfan det var som hände. Med en långt mycket jobbigare uppförsbacke ur den gropen som den från skuggorna styrande handen under tiden vi käbblat har förseglat med ett stabilt galler och riktigt sjyssta "duschar".
Det finns en anledning till att media rapporterar om SD-upploppen och inte om grundlagsförändringarna. Det är för att du ska tycka och agera på ett visst sätt. Media styr dina tankar om du inte tänker själv. "Bruset" tar över om du inte har en egen struktur. Och det är var och ens förbannade skyldighet som människa att använda cellerna uppe i skallen.
Så. Vad är farligast? De 5.7% av de röstberättigade som satte ett finger i luften eller den stora, stillatigande massan som låter hjärnan ligga i träda en stund och därigenom tillåter den intellektuella våldtäkten och dess implikationer fortsätta.
Men det är klart - visst är det skönt att få blåsa ur sig lite. Hata lite. Förakta och mys-tycka-illa-om en hög missnöjda människor (nu kallade jag de som röstade på SD människor - det var verkligen inte politiskt korrekt) och vara del i den samstämmiga koskocken som idisslar varandras unisona sång. För visst är det väl obeskrivligt föraktligt med människor som föraktar andra för deras förakt? Undrar jag föraktfullt.
Huvudet på spiken.
Uppvärmning
Det finns en grupp människor som förstått. Som med utgångspunkt i det som känns bra lever gott och tillsammans. Det kan verka anspråkslöst eller rentav provocerande.
Personer som inte fokuserar fullt på pengar, jobb, karriär och status. Som inte lever i klädsam skräck för att förlora pengar, jobb och heder. Som inte badar i försäkringar, vältrar sig inte i dolda sjukdomar och deras symptom, inte stressar för att hinna shoppa järnet på lördag medvallandes några kryssa-av-på-listan-ungar som inten orkar lyssna på. De spelar ju inte spelet. De fuskar!
Personer som bryter mot varje framfostrad mekanism i samhället och som lever utifrån vad som känns rätt här och nu. I värsta fall tänker och uttrycker de sig positivt - till förtret för det väloljade hamsterhjulets väldresserade besättning.
Dessa brottsligar. Dessa samhälleliga svartfötter. Dessa fördärvliga personer. Som inte finner tjusningen i social darwinism, som festar utan den sociala tumstocken och som säger vad de tycker och låter andra tycka vad de vill. Vad ska det bli av dem? Vilka konsekvenser ska deras eländiga (p)åverkan tillåtas få innan någon sätter stopp för dem?
Positivt tänkande. Sätter kedjor av positiva vibrationer i rörelse. Gruppen av positivt sociala brottslingar är på tillväxt. Obevekligen.
Personer som inte fokuserar fullt på pengar, jobb, karriär och status. Som inte lever i klädsam skräck för att förlora pengar, jobb och heder. Som inte badar i försäkringar, vältrar sig inte i dolda sjukdomar och deras symptom, inte stressar för att hinna shoppa järnet på lördag medvallandes några kryssa-av-på-listan-ungar som inten orkar lyssna på. De spelar ju inte spelet. De fuskar!
Personer som bryter mot varje framfostrad mekanism i samhället och som lever utifrån vad som känns rätt här och nu. I värsta fall tänker och uttrycker de sig positivt - till förtret för det väloljade hamsterhjulets väldresserade besättning.
Dessa brottsligar. Dessa samhälleliga svartfötter. Dessa fördärvliga personer. Som inte finner tjusningen i social darwinism, som festar utan den sociala tumstocken och som säger vad de tycker och låter andra tycka vad de vill. Vad ska det bli av dem? Vilka konsekvenser ska deras eländiga (p)åverkan tillåtas få innan någon sätter stopp för dem?
Positivt tänkande. Sätter kedjor av positiva vibrationer i rörelse. Gruppen av positivt sociala brottslingar är på tillväxt. Obevekligen.
måndag 20 september 2010
Förenkling
För en gångs skull ska jag förenkla med en liten snabbteori som följer:
Samhället bygger helt och hållet på pengar. Som skapas av bankerna. Och som inte har ett skit med verkliga värden att göra.
Varför finns då pengar?
För att hålla mänskligheten i schack.
Någon gång, kanske i början av eller strax innan romarriket - gjorde kanske en liten klick människor en kupp mot mänskligheten och dess naturliga hemvist i universum. De skar av oss från vår naturliga religion, vårt naturliga språk och våra naturliga sociala mönster. Skar av oss och förvandlade jorden till en isolerad ö med dessa bedragare som herrar.
Samhället bygger helt och hållet på pengar. Som skapas av bankerna. Och som inte har ett skit med verkliga värden att göra.
Varför finns då pengar?
För att hålla mänskligheten i schack.
Någon gång, kanske i början av eller strax innan romarriket - gjorde kanske en liten klick människor en kupp mot mänskligheten och dess naturliga hemvist i universum. De skar av oss från vår naturliga religion, vårt naturliga språk och våra naturliga sociala mönster. Skar av oss och förvandlade jorden till en isolerad ö med dessa bedragare som herrar.
Gjorde det naturliga onaturligt och vice versa. Komplicerade det som var enkelt av en anledning. Skapade konstlade akademier och skolor för att bryta ner våra instinkter och frikoppla oss från den undermedvetna storhet som bor i så gott som varje människa.
Vi kanske lever i slutet av en förslavad epok. En flora av konstgjorda sjukdomar parat och signalstark bestrålning med social nedbrytning av våra förmågor gör att vi idag är fördummade konsumtionszombier som knappt orkar läsa en text längre än ett A4, än mindre lyssna till någon som har något längre än en satirisk "one-liner" att leverera.
Vi ges kanske incitament att isoleras från varandra och att tycka illa om de som inte är likriktade zombies. Vi tillåter oss eventuellt att formas till sociala robotar med omfattande kompensationsmekanismer för att hantera en grundläggande otillräcklighetskänsla.
Det kan vara på precis just det sättet.
Det kan vara dags att ändra en smula. Och för att förändra behöver vi bara tänka. Det är så vansinnigt enkelt. Om vi till exempel slutar frukta pengar så förlorar de makten över oss. Om vi slutar tänka negativa tankar försvinner den negativa aspekten av tillvaron. Om vi väljer att upptäcka våra gemensamma styrkor så växer de.
Vi kanske lever i slutet av en förslavad epok. En flora av konstgjorda sjukdomar parat och signalstark bestrålning med social nedbrytning av våra förmågor gör att vi idag är fördummade konsumtionszombier som knappt orkar läsa en text längre än ett A4, än mindre lyssna till någon som har något längre än en satirisk "one-liner" att leverera.
Vi ges kanske incitament att isoleras från varandra och att tycka illa om de som inte är likriktade zombies. Vi tillåter oss eventuellt att formas till sociala robotar med omfattande kompensationsmekanismer för att hantera en grundläggande otillräcklighetskänsla.
Det kan vara på precis just det sättet.
Det kan vara dags att ändra en smula. Och för att förändra behöver vi bara tänka. Det är så vansinnigt enkelt. Om vi till exempel slutar frukta pengar så förlorar de makten över oss. Om vi slutar tänka negativa tankar försvinner den negativa aspekten av tillvaron. Om vi väljer att upptäcka våra gemensamma styrkor så växer de.
Men låter vi bli kommer den gemensamma valutan SDR att kröna den kontrollapparat som konstruerats över årtusenden.
Jag är optimist. Vi närmar oss en kritisk gräns. Dags att låta fisken simma vidare.
Valtankar
Bästa tänkbara valresultat. Jag menar allvar.
Sverigedemokraterna – som vi fostrats att hata och förakta, och vars agenda innehåller populistiskt skitsnack med bäring på invandrare i något större omfattning än vad folkpartiet laddat upp med inför förra valet. Måste kanske bör påpeka att jag föraktar invandrarförakt intensivt, även om läsare av denna blogg nog insett detta för längesedan.
Jag tror faktiskt att de flesta som "hyser invandrarförakt" inte gör det av förakt för invandrare utan 1) för att de föraktar de som säger att man inte ska förakta invandrare, 2) att de behöver någon att tycka illa om i största allmänhet - ett slags orsaksmässig slasktratt, 3) eftersom sprickan mellan "svenskar" och "invandrare" omsorgsfullt mejslats fram för att uppehålla massan vid annat och 4) för att det kanske är lite jobbigt att tänka. Något som ju alla politiska entiteter har att tacka för sin existens.
Hursomhelst.
Sjukligt nyfiken konspiratorisk människoälskande cyniskt pragmatisk optimist som jag är inser jag att den verkliga makten idag aldrig syns eller hörs direkt utan agerar via ridåer av marionetter och förmenta intressekonstruktioner av skiftande slag.
Eftersom vi (till följd av detta) har sociala, ekonomiska och hälsomässiga utmaningar av historiska proportioner alldeles framför näsan är ett svagt parlament en stark tillgång. Överlåtandet av den svenska fårskocken måste handläggas av ett parlament som får handla i frid och ro, utan folklig intervention. Något som nu sannolikt försvåras.
Med icke- etablerade politiker i vågmästarroll (SD) eller blocköverskrivande koalition (t.ex. MP) blir styret från kulissen svårare och i bästa fall synligt i sin glänsande absurditet. Ty när det kantrat på det här lilla viset står människan mot den koncentrerade maktens företrädare och då gör ett svagt parlament människan lite starkare.
Jag? Jag röstade färgglatt för första gången. Svart i riksdagen (PP), grönt i kommunen (Centern) och blått i landstinget (Moderat). Jag som alltid varit tvärblå. Men det här valet var inte vilket val som helst.
En annan tanke är vårt röstsystem. Valet skulle kunna avgöras på facebook på ett par minuter. Eller, lite mer myndighetsmässigt via e-legitimation och telesvar. Varför inte? Jo, den personliga integriteten, den politiska åsiktsfriheten – denna demokratins gyllene grundval får vi aldrig riskera att peta på. Ingen risk för åsiktsregistrering får föreligga. Alls inte.
Telefonavlyssning, möjlighet att använda militären mot medborgarna, redovisningskrav vid användande av kontanter, lagring av internettrafik, utlämnande av kortköpsaktiviteter och lite annat smått och gått går emellertid fint. En paradox i (terrorist-)förklädnad.
Precis som den om det svaga parlamentet och den starka människan.
Sverigedemokraterna – som vi fostrats att hata och förakta, och vars agenda innehåller populistiskt skitsnack med bäring på invandrare i något större omfattning än vad folkpartiet laddat upp med inför förra valet. Måste kanske bör påpeka att jag föraktar invandrarförakt intensivt, även om läsare av denna blogg nog insett detta för längesedan.
Jag tror faktiskt att de flesta som "hyser invandrarförakt" inte gör det av förakt för invandrare utan 1) för att de föraktar de som säger att man inte ska förakta invandrare, 2) att de behöver någon att tycka illa om i största allmänhet - ett slags orsaksmässig slasktratt, 3) eftersom sprickan mellan "svenskar" och "invandrare" omsorgsfullt mejslats fram för att uppehålla massan vid annat och 4) för att det kanske är lite jobbigt att tänka. Något som ju alla politiska entiteter har att tacka för sin existens.
Hursomhelst.
Sjukligt nyfiken konspiratorisk människoälskande cyniskt pragmatisk optimist som jag är inser jag att den verkliga makten idag aldrig syns eller hörs direkt utan agerar via ridåer av marionetter och förmenta intressekonstruktioner av skiftande slag.
Eftersom vi (till följd av detta) har sociala, ekonomiska och hälsomässiga utmaningar av historiska proportioner alldeles framför näsan är ett svagt parlament en stark tillgång. Överlåtandet av den svenska fårskocken måste handläggas av ett parlament som får handla i frid och ro, utan folklig intervention. Något som nu sannolikt försvåras.
Med icke- etablerade politiker i vågmästarroll (SD) eller blocköverskrivande koalition (t.ex. MP) blir styret från kulissen svårare och i bästa fall synligt i sin glänsande absurditet. Ty när det kantrat på det här lilla viset står människan mot den koncentrerade maktens företrädare och då gör ett svagt parlament människan lite starkare.
Jag? Jag röstade färgglatt för första gången. Svart i riksdagen (PP), grönt i kommunen (Centern) och blått i landstinget (Moderat). Jag som alltid varit tvärblå. Men det här valet var inte vilket val som helst.
En annan tanke är vårt röstsystem. Valet skulle kunna avgöras på facebook på ett par minuter. Eller, lite mer myndighetsmässigt via e-legitimation och telesvar. Varför inte? Jo, den personliga integriteten, den politiska åsiktsfriheten – denna demokratins gyllene grundval får vi aldrig riskera att peta på. Ingen risk för åsiktsregistrering får föreligga. Alls inte.
Telefonavlyssning, möjlighet att använda militären mot medborgarna, redovisningskrav vid användande av kontanter, lagring av internettrafik, utlämnande av kortköpsaktiviteter och lite annat smått och gått går emellertid fint. En paradox i (terrorist-)förklädnad.
Precis som den om det svaga parlamentet och den starka människan.
lördag 18 september 2010
Brister
Det är just ingen brist på brister. Många brister har emellertid sina brister om man synar dem. Man kan säga att det finns brister i resonemanget om själva bristen. Konstruerade brister är det ingen brist på även om det brister i kollektiv igenkänning av dessa och dess syften.
Verkliga brister är det verkligen brist på. Tills det brister.
Verkliga brister är det verkligen brist på. Tills det brister.
Om vetenskap
Jag har verkligen funderat på det här med vetenskap. Har så att säga levt i den akademiska härdens värmande skugga i många år. Värmt tån till och med. Och blivit än mer förbryllad.
För när jag söker svaret på en enkel fråga får jag ett komplicerat svar. Det i sig är kanske inte så underligt - jag om någon är öppen för att saker och ting inte måste vara enkla. Men när jag tar det naturligaste av fenomen (till exempel en klotblixt) får jag de mest onaturligaste svar. Eller inga. Så gott som varje frågeställning som rör resonans försvinner iväg och återkommer som en cocktail av teoribitar snarare än en bärande svarsvåg. Det förefaller som om resonans är för kraftfullt för att bli var mans potentiella kunskapskälla. Sannolikt är det förbehållet vad vi kallar "militär vetenskap".
Å andra sidan tror jag att de flesta - om de låter sig tänka/känna efter - har en intuitiv relation till just resonans och dess absolut genomgripande betydelse.
Jag ser det lite var stans. Och drar mig till minnes hur det är att "söka pengar" inom den medicinska forskningen. Där man som forskare ska framlägga sin sak för en bedömningsgrupp, behövdad av en eller flera kapitalstarka personer från en förmögen familjs stiftelser, till exempel. Flankerade av "vetenskapliga bedömare", naturligtvis.
Leker med tanken på att "vetenskap" mer går ut på att ta fasta på vad vi tycker oss veta och konservera det i en liten akademisk burk. Att den vetenskapliga metoden syftar till att förhindra intuitivt driven experimentlusta som bor hos de sprudlande själarna.
Att vetenskapen, precis som dess föregångare kyrkan syftar till att bibehålla det idémässiga monopolet som är en förutsättning för att kontrollera den breda massans uppfattning av vad som är verkligt och därigenom möjligt.
Det har gått lite tid sedan ford byggde sin första bil och sedan GE köpte Teslas generatorpatent. Ändå är vi teknologiskt på samma nivå även idag, undantaget någon politiskt korrekt solpanel. Tesla, för vilken generatorn bara var en blygsam början, kanske köptes tyst på det där lilla viset. Som så många sedan dess gjort genom de exkluderande mekanismerna i det akademiska resursallokeringssystemet parat med patentväsendet. Till energimonopolets lov. Till kemiindustrins medicinalmonopols bevarande. Och vidare upp längst till en början pengarnas, senare de egensinniga agendornas linjer genom verkligheten.
För när jag söker svaret på en enkel fråga får jag ett komplicerat svar. Det i sig är kanske inte så underligt - jag om någon är öppen för att saker och ting inte måste vara enkla. Men när jag tar det naturligaste av fenomen (till exempel en klotblixt) får jag de mest onaturligaste svar. Eller inga. Så gott som varje frågeställning som rör resonans försvinner iväg och återkommer som en cocktail av teoribitar snarare än en bärande svarsvåg. Det förefaller som om resonans är för kraftfullt för att bli var mans potentiella kunskapskälla. Sannolikt är det förbehållet vad vi kallar "militär vetenskap".
Å andra sidan tror jag att de flesta - om de låter sig tänka/känna efter - har en intuitiv relation till just resonans och dess absolut genomgripande betydelse.
Jag ser det lite var stans. Och drar mig till minnes hur det är att "söka pengar" inom den medicinska forskningen. Där man som forskare ska framlägga sin sak för en bedömningsgrupp, behövdad av en eller flera kapitalstarka personer från en förmögen familjs stiftelser, till exempel. Flankerade av "vetenskapliga bedömare", naturligtvis.
Leker med tanken på att "vetenskap" mer går ut på att ta fasta på vad vi tycker oss veta och konservera det i en liten akademisk burk. Att den vetenskapliga metoden syftar till att förhindra intuitivt driven experimentlusta som bor hos de sprudlande själarna.
Att vetenskapen, precis som dess föregångare kyrkan syftar till att bibehålla det idémässiga monopolet som är en förutsättning för att kontrollera den breda massans uppfattning av vad som är verkligt och därigenom möjligt.
Det har gått lite tid sedan ford byggde sin första bil och sedan GE köpte Teslas generatorpatent. Ändå är vi teknologiskt på samma nivå även idag, undantaget någon politiskt korrekt solpanel. Tesla, för vilken generatorn bara var en blygsam början, kanske köptes tyst på det där lilla viset. Som så många sedan dess gjort genom de exkluderande mekanismerna i det akademiska resursallokeringssystemet parat med patentväsendet. Till energimonopolets lov. Till kemiindustrins medicinalmonopols bevarande. Och vidare upp längst till en början pengarnas, senare de egensinniga agendornas linjer genom verkligheten.
fredag 17 september 2010
Spädbarn och envisa män
Envisa män får ibland till följd av den egna envisheten inte ytterst efterlängtat besök av syster med anhang då anhanget inkluderar ytterst efterlängtat spädbarn. Sådant kan gräma envisa män mellan varven. Just nu avverkas ett par varv.
Fler tillfällen bör emellertid med uppbringande av nämnda envishet anordnas.
Fler tillfällen bör emellertid med uppbringande av nämnda envishet anordnas.
torsdag 16 september 2010
Envisa hästar och män
Envisa hästar vill inte saker. Envisa män vill saker.
Envisa hästar får en tillrättavisning. Envisa män får en lunginflammation.
Envisa hästar får en tillrättavisning. Envisa män får en lunginflammation.
onsdag 15 september 2010
Signalstyrka
Tydliga budskap, fulla av ljusstark färg, rörelse, stark musik och stora, starka ord levererat till synes färdigtuggat via media, som ett piller av åsikter och information redo att sköljas ner i en medial brustablett.
Starka signaler i stora, generaliserande termer. Det handlar om krig och fred, höger och vänster, rätt och fel. Rött och blått, gay eller straight, kvalitet eller vanvård. Snabba, enkla svar på tillrättalagda frågor.
Men de svaga signalerna då?
De där som är lite mer krävande, som framträder som symmetrier eller gåtor. Som kommer till mig på avvägar och som inte drämmer ett färdigt svar i bordsskivan för mig att svälja utan som hjälper mig att själv förstå genom att utmana och påpeka efter vägen för att själv kunna välja.
Svaga signaler i stark symmetri. Som är så oerhört lätta att missa och som alls inte hörs genom draperierna i de starka signalernas nästan heltäckande världsbild av förhängen.
När vi får tillgång det undermedvetnas innehåll så sker överföringen med svaga signaler. Kanske utmaningen ligger i att de starka signalerna till trots lära sig lyssna in de svaga.
Jag tror att starka signaler kan bedömas intuitivt. Och att svaga signaler är intuitiva. Men vi är inte sådär jättevana vid att handskas med svaga signaler då vi mest tillåter de starka signalerna att dominera.
Starka signaler i stora, generaliserande termer. Det handlar om krig och fred, höger och vänster, rätt och fel. Rött och blått, gay eller straight, kvalitet eller vanvård. Snabba, enkla svar på tillrättalagda frågor.
Men de svaga signalerna då?
De där som är lite mer krävande, som framträder som symmetrier eller gåtor. Som kommer till mig på avvägar och som inte drämmer ett färdigt svar i bordsskivan för mig att svälja utan som hjälper mig att själv förstå genom att utmana och påpeka efter vägen för att själv kunna välja.
Svaga signaler i stark symmetri. Som är så oerhört lätta att missa och som alls inte hörs genom draperierna i de starka signalernas nästan heltäckande världsbild av förhängen.
När vi får tillgång det undermedvetnas innehåll så sker överföringen med svaga signaler. Kanske utmaningen ligger i att de starka signalerna till trots lära sig lyssna in de svaga.
Jag tror att starka signaler kan bedömas intuitivt. Och att svaga signaler är intuitiva. Men vi är inte sådär jättevana vid att handskas med svaga signaler då vi mest tillåter de starka signalerna att dominera.
Om otrohet
Detta har varit ett centralt ämne i mitt liv i många år. Man kan säga att jag varit lite av en expert på temat. Ändå förstod jag det av en iakttagelse bättre än någonsin häromdagen. Jag trodde faktiskt inte att det var så illa. Inte på det lilla stora viset, alltså.
När jag klev ur den onda cirkels arena för två år sedan blev lättnaden enorm.
Den som är otrogen fastnar i ett mönster av kompensation av den drabbade. Detta kan ta sig precis vilka former som helst och används nog mer ofta än inte som motivation för de saker den otrogne behöver för att kunna fly (standarlösning: jobb).
Den bedragne fastnar i ett mönster av att vilja ge igen. Medvetet eller inte förvandlas lycka hos den otrogne till något som måste bestraffas. Varje liten flik till möjlighet att ge igen tas tillvara. Standardlösningen är gnällighet.
Min partner vid tillfället visste att jag var otrogen redan innan jag var det. Hon hade bestämt sig och vidmakthöll detta trots mina bedyranden. Hon lade sig också till med den bedragnas alla mönster gentemot mig. Jag gick inte min väg.
Jag tänkte att om hon ändå låter mig leva under sina kompensationskrav så kan jag ju lika gärna vara otrogen också - så att jag får något för det, så att säga. Så var den saken i rullning. Jag hade, även jag, lagt mig till med den otrognes mönster. Det blev en intressant tid. En toklång tid. En tid jag aldrig vill återuppleva. Men inget jag ångrar, eftersom det förde mig till den underbara punkt i livet där jag är nu.
Men om jag nu ska vara fullkomligt ärlig. Hade hon inte rätt ändå, när hon hävdade att jag var otrogen den där första gången? Inte i fysisk bemärkelse. Den var aldrig inne. Men själsligt hade hon rätt. Och det hade inget med någon tredje person att göra.
Hennes själ kände att min själ hade slutat älska henne. Eller snarare, att förälskelsen aldrig övergått i villkorslös kärlek. Att jag inte älskade henne. Hon var definitivt inte medvetande om detta, men rimligtvis var det så. För det var så det var.
Hon sökte kompensation för känslan av att inte vara älskad. Hon sökte den i den fyrkantiga, tänkande världen som svar på de ensliga ekona från själen. Kompensationen var en föränderlig organism med rötter i själen.
Och min själ visste precis detsamma men försökte i den fysiska världen finna källor och motivation inför och till hennes kompensation samt olika sorters tillfredsställelse till kompensation för den uteblivna möjligheten att få dela den villkorslösa kärleken med någon.
Så här i efterhand står det emellertid klart. Kärleken är en villkorslös, gemensam kraft. Den har ingenting med tanken att göra över huvud taget. Villkorslös betyder precis just villkorslös. Kärleken äger de som älskar men de äger varken den eller varandra. De är en del av den. Och om det ändras, då går det sannolikt inte att göra något åt saken.
Man kan säkert hamna snett. Livet är konstruerat för att jävlas med oss ibland. Kanske för att vi ska lära oss att lyssna till själen och sluta göra det så svår för varandra och oss själva. De som kommer vidare efter otrohet kan göra det haltandes, nötandes och kompenserandes. Eller så kan de göra det med återställd klarsyn kring sin gemensamma, villkorslösa kärlek.
Jag tror att kärlek är enkelt, annars är det inte kärlek utan olika former av kompensation. Kärlek är svaga impulser som i vibration och resonans kan förändra precis vad som helst. Det är det som är så vansinnigt komplicerat enkelt.
När jag klev ur den onda cirkels arena för två år sedan blev lättnaden enorm.
Den som är otrogen fastnar i ett mönster av kompensation av den drabbade. Detta kan ta sig precis vilka former som helst och används nog mer ofta än inte som motivation för de saker den otrogne behöver för att kunna fly (standarlösning: jobb).
Den bedragne fastnar i ett mönster av att vilja ge igen. Medvetet eller inte förvandlas lycka hos den otrogne till något som måste bestraffas. Varje liten flik till möjlighet att ge igen tas tillvara. Standardlösningen är gnällighet.
Min partner vid tillfället visste att jag var otrogen redan innan jag var det. Hon hade bestämt sig och vidmakthöll detta trots mina bedyranden. Hon lade sig också till med den bedragnas alla mönster gentemot mig. Jag gick inte min väg.
Jag tänkte att om hon ändå låter mig leva under sina kompensationskrav så kan jag ju lika gärna vara otrogen också - så att jag får något för det, så att säga. Så var den saken i rullning. Jag hade, även jag, lagt mig till med den otrognes mönster. Det blev en intressant tid. En toklång tid. En tid jag aldrig vill återuppleva. Men inget jag ångrar, eftersom det förde mig till den underbara punkt i livet där jag är nu.
Men om jag nu ska vara fullkomligt ärlig. Hade hon inte rätt ändå, när hon hävdade att jag var otrogen den där första gången? Inte i fysisk bemärkelse. Den var aldrig inne. Men själsligt hade hon rätt. Och det hade inget med någon tredje person att göra.
Hennes själ kände att min själ hade slutat älska henne. Eller snarare, att förälskelsen aldrig övergått i villkorslös kärlek. Att jag inte älskade henne. Hon var definitivt inte medvetande om detta, men rimligtvis var det så. För det var så det var.
Hon sökte kompensation för känslan av att inte vara älskad. Hon sökte den i den fyrkantiga, tänkande världen som svar på de ensliga ekona från själen. Kompensationen var en föränderlig organism med rötter i själen.
Och min själ visste precis detsamma men försökte i den fysiska världen finna källor och motivation inför och till hennes kompensation samt olika sorters tillfredsställelse till kompensation för den uteblivna möjligheten att få dela den villkorslösa kärleken med någon.
Så här i efterhand står det emellertid klart. Kärleken är en villkorslös, gemensam kraft. Den har ingenting med tanken att göra över huvud taget. Villkorslös betyder precis just villkorslös. Kärleken äger de som älskar men de äger varken den eller varandra. De är en del av den. Och om det ändras, då går det sannolikt inte att göra något åt saken.
Man kan säkert hamna snett. Livet är konstruerat för att jävlas med oss ibland. Kanske för att vi ska lära oss att lyssna till själen och sluta göra det så svår för varandra och oss själva. De som kommer vidare efter otrohet kan göra det haltandes, nötandes och kompenserandes. Eller så kan de göra det med återställd klarsyn kring sin gemensamma, villkorslösa kärlek.
Jag tror att kärlek är enkelt, annars är det inte kärlek utan olika former av kompensation. Kärlek är svaga impulser som i vibration och resonans kan förändra precis vad som helst. Det är det som är så vansinnigt komplicerat enkelt.
Fortsättning följer
Det fick bli så här efter mycket tankemöda. Fortsätta här med rubbet, alltså. Startade ett stickspår då jag tyckte mig riskera att i djupet och dra med sig de som finner det obscent, men den risken får de ta. Hellre de än att det avlägsna stickspåret separerar sådant som hör samman.
En och annan kan komma att finna det just obscent. Min enda rekommendation är att sluta läsa i tid. Nu är du varnad.
Någon har sagt att jag skriver lite obegripligt. Det är inte alltid meningen att du ska begripa vad du läser. Det är meningen att det du läser ska få dig att begripa. Det är två väldigt olika saker.
Varken Lisa eller Trassla läser den här bloggen - de är mer intresserade av annat. T.ex. mat. Omgående.
En och annan kan komma att finna det just obscent. Min enda rekommendation är att sluta läsa i tid. Nu är du varnad.
Någon har sagt att jag skriver lite obegripligt. Det är inte alltid meningen att du ska begripa vad du läser. Det är meningen att det du läser ska få dig att begripa. Det är två väldigt olika saker.
Varken Lisa eller Trassla läser den här bloggen - de är mer intresserade av annat. T.ex. mat. Omgående.
måndag 13 september 2010
Lycka är en stor slempropp
Viss kraftnedsättning får man nog ändå medge. Det besvärar mig att inte kunna göra det jag vet att jag vill. Och just den mekanismen ser till att skruva in mig i det där lilla ynkliga hörnet. Där var jag. Nu håller jag på att slemproppa mig ut därifrån.
Helgen var detta till trots, alternativt till följd därav fylld av högkvalitativa ordvitsar. Tror jag. Men jag har av någon anledning svårt att dra mig dem till minnes. Annat än den som relaterade analblekning och blekfis.
Måste vara hostmedicinen.
Hostmedicinen.
Helgen var detta till trots, alternativt till följd därav fylld av högkvalitativa ordvitsar. Tror jag. Men jag har av någon anledning svårt att dra mig dem till minnes. Annat än den som relaterade analblekning och blekfis.
Måste vara hostmedicinen.
Hostmedicinen.
onsdag 8 september 2010
Friden fyller två år
För två små år sedan blev jag mer eller mindre fast här i Sandviken. Ett par månader innan hade jag träffat kvinnan som ställde hela min värld på ända. Hon som nu är min fru.
Idag för två år sedan firade vi svärmors jämna födelsedag och jag träffade en massa nya ansikten för första gången. Det skulle kunna vara tiotals år sedan (undantaget svärmodern). Eller igår för den delen.
Livet – som det var innan. Resorna, storstäderna, rastlösheten, frustrationen och det prestationsbetingade överlevnadsmönstret. Flykten, dubbellivet, lögnerna och den där underbara ensamheten – den enda platsen för friden.
Friden finns precis just här inuti mig nu. Ensamheten har förlorat sitt syfte. Det har Sara sett till. Kvinnan som är skapad för mig och för vilken jag obskyrligen måste ha designats. Hennes rakt igenom ljuvlige Casper. Katterna, fåren, häst och hund likaså. Gården. Skratten och de dåliga skämten, med en soppa av utpräglat goda och trevliga människor runtomkring.
Dock. I själva kärnan. Friden – den där fullkomliga känslan av att det är gott. Fullt av kärlek och värme. En lika självklart enkel som underbar tillvaro. Som just därför aldrig kan tas för given utan föder den djupaste tacksamhet i varje enskilt ögonblick.
Idag för två år sedan firade vi svärmors jämna födelsedag och jag träffade en massa nya ansikten för första gången. Det skulle kunna vara tiotals år sedan (undantaget svärmodern). Eller igår för den delen.
Livet – som det var innan. Resorna, storstäderna, rastlösheten, frustrationen och det prestationsbetingade överlevnadsmönstret. Flykten, dubbellivet, lögnerna och den där underbara ensamheten – den enda platsen för friden.
Friden finns precis just här inuti mig nu. Ensamheten har förlorat sitt syfte. Det har Sara sett till. Kvinnan som är skapad för mig och för vilken jag obskyrligen måste ha designats. Hennes rakt igenom ljuvlige Casper. Katterna, fåren, häst och hund likaså. Gården. Skratten och de dåliga skämten, med en soppa av utpräglat goda och trevliga människor runtomkring.
Dock. I själva kärnan. Friden – den där fullkomliga känslan av att det är gott. Fullt av kärlek och värme. En lika självklart enkel som underbar tillvaro. Som just därför aldrig kan tas för given utan föder den djupaste tacksamhet i varje enskilt ögonblick.
Röstpump
Lars Ohlys (b)röstpump var ett försök i alla fall. Säga vad man vill om Ohly, han är nog i alla fall den av de ”etablerade” som är mest spontan.
Jag tänkte kandidera till riksdagen men mitt hektiska liv lade dessvärre hinder i vägen. Det får bli en annan gång. Min nyckelreform skulle emellertid ha varit följande:
”Fridagschecken”
Att man skulle ha möjlighet att ge bort en ledig dag till en medmänniska. Om jag till exempel var hemma hos någon där det såg ut att behöva städas och samtidigt visste att denna någon snart fyllde år skulle jag kunna gå till min arbetsgivare och säga ”jag vill jobba ut en fridagscheck på tisdag”.
Min arbetstid skulle under tisdagen enligt de för sjukpenning stipulerade beloppsnivåerna (i dagsläget maximalt 21 200 kr per månad) betalas ut – inte till mig – utan till ”fridagsfonden” och jag skulle erhålla en fridagscheck som jag kunde skriva ut på vem jag ville. Om jag hade en lön på mer än maximibeloppet för sjukpenning skulle jag naturligtvis ändå erhålla överskjutande del.
Jag skriver sedan högtidligen över checken på innehavaren av den ostädade bostaden vilken i sin tur visar den för sin chef och får en ledig dag med full betalning. Den lediges arbetsgivare erhåller ersättning motsvarande sjukpenning från fridagsfonden för den lediga dagen.
Jag tänkte kandidera till riksdagen men mitt hektiska liv lade dessvärre hinder i vägen. Det får bli en annan gång. Min nyckelreform skulle emellertid ha varit följande:
”Fridagschecken”
Att man skulle ha möjlighet att ge bort en ledig dag till en medmänniska. Om jag till exempel var hemma hos någon där det såg ut att behöva städas och samtidigt visste att denna någon snart fyllde år skulle jag kunna gå till min arbetsgivare och säga ”jag vill jobba ut en fridagscheck på tisdag”.
Min arbetstid skulle under tisdagen enligt de för sjukpenning stipulerade beloppsnivåerna (i dagsläget maximalt 21 200 kr per månad) betalas ut – inte till mig – utan till ”fridagsfonden” och jag skulle erhålla en fridagscheck som jag kunde skriva ut på vem jag ville. Om jag hade en lön på mer än maximibeloppet för sjukpenning skulle jag naturligtvis ändå erhålla överskjutande del.
Jag skriver sedan högtidligen över checken på innehavaren av den ostädade bostaden vilken i sin tur visar den för sin chef och får en ledig dag med full betalning. Den lediges arbetsgivare erhåller ersättning motsvarande sjukpenning från fridagsfonden för den lediga dagen.
tisdag 7 september 2010
Bokslut
Äntligen är boken färdigläst (978-0923550394). Återstår skvalpet. Passande för en tämligen medtagen åldring som passande nog får lov att krypa till korset och erkänna att han var en smula hälsomässigt försvagad denna tisdag. Jag gillar inte att vara det. Inte ett ögonblick. Å andra sidan blev bokfan som sagt utläst så nu är man av med den.
Den knöt ihop några punkter, boken i fråga – även om den var författad långt vid sidan av min egen utgångspunkt. Å andra sidan är det ju meningen med slika övningar, att med utgångspunkt i sin egen utgångspunkt justera utgångspunktens placering relativt den på observationerna baserade verklighetsuppfattningen.
Resonansresonemangen var överlag resonabla vågar jag påstå. Den inneboende kraften hos det undanstoppade och förbisedda och styrkan i de svaga signalerna stämmer mycket väl med mina egna intryck. De signalstarka maskineriernas spindelväv av intressen och den förmenta slutsatsen att ”allt görs för pengar” likaså. Pengar är ju den mest påtagliga sak som inte finns och vid dagens slut kan det inte för intressesfärens skapares vidkommande vara pengarna utan dess egenskaper i egenskap av redskap för att uppnå det på vilket jag och sannolikt/förhoppningsvis många fler söker som är orsak till det rådande.
Och så till det underligaste. Tror jag. För vid så gott som varje punkt där jag själv kunnat och faktiskt - med hänsyn tagit mödan förknippad med förflyttningen av nämnda utgångspunkt – haft viljan att avvisa det framlagda fanns beklagligtvis observationer ur mitt eget liv att fästa företeelsen mot.
Alldeles för symmetriskt. Alldeles för många kopplingspunkter som tvingar mig att placera utgångspunkten åt det håll jag befarade, baserat på en lång rad indiciebetonade småhändelser utefter livets stig ackompanjerat av en särpräglat bråkig hjärna.
Sov så gott.
Den knöt ihop några punkter, boken i fråga – även om den var författad långt vid sidan av min egen utgångspunkt. Å andra sidan är det ju meningen med slika övningar, att med utgångspunkt i sin egen utgångspunkt justera utgångspunktens placering relativt den på observationerna baserade verklighetsuppfattningen.
Resonansresonemangen var överlag resonabla vågar jag påstå. Den inneboende kraften hos det undanstoppade och förbisedda och styrkan i de svaga signalerna stämmer mycket väl med mina egna intryck. De signalstarka maskineriernas spindelväv av intressen och den förmenta slutsatsen att ”allt görs för pengar” likaså. Pengar är ju den mest påtagliga sak som inte finns och vid dagens slut kan det inte för intressesfärens skapares vidkommande vara pengarna utan dess egenskaper i egenskap av redskap för att uppnå det på vilket jag och sannolikt/förhoppningsvis många fler söker som är orsak till det rådande.
Och så till det underligaste. Tror jag. För vid så gott som varje punkt där jag själv kunnat och faktiskt - med hänsyn tagit mödan förknippad med förflyttningen av nämnda utgångspunkt – haft viljan att avvisa det framlagda fanns beklagligtvis observationer ur mitt eget liv att fästa företeelsen mot.
Alldeles för symmetriskt. Alldeles för många kopplingspunkter som tvingar mig att placera utgångspunkten åt det håll jag befarade, baserat på en lång rad indiciebetonade småhändelser utefter livets stig ackompanjerat av en särpräglat bråkig hjärna.
Sov så gott.
måndag 6 september 2010
Arbete
Som ”ren” arbetsnarkoman känner jag kanske alltför många av arbetets dimensioner. Arbetet kan bli borgen att fly in i för den som inte orkar med det som finns hemma. Men arbetet kan också vara det som bakbinder individen från att leva. Två sidor av samma mynt, egentligen.
Att a) jobba lite mindre och b) få en tydlig länk från det man faktiskt gör till meningsfullheter i sitt eget liv är nog inte så dumt. Mycket av de frustrationer som bor i arbete gör det eftersom man någonstans vet att större delen av den tid man lägger ner går upp i rök på grund av dåligt ledarskap, sjuka företagskulturer eller ur en mänsklig synvinkel onödiga eller direkt skadliga verksamheter.
Dagens önskan är att fler skulle få känna på frikopplingen och den i själslig mening frivilliga arbetsmoralen. Där man inte måste måsta utan bara måste för sin egen skull. Inte sin egen skull som i egotrippens utan utifrån det egna och de närmastes behov via den egna meningsfullheten. Vilken som regel stortrivs av att hjälpa andra.
Att a) jobba lite mindre och b) få en tydlig länk från det man faktiskt gör till meningsfullheter i sitt eget liv är nog inte så dumt. Mycket av de frustrationer som bor i arbete gör det eftersom man någonstans vet att större delen av den tid man lägger ner går upp i rök på grund av dåligt ledarskap, sjuka företagskulturer eller ur en mänsklig synvinkel onödiga eller direkt skadliga verksamheter.
Dagens önskan är att fler skulle få känna på frikopplingen och den i själslig mening frivilliga arbetsmoralen. Där man inte måste måsta utan bara måste för sin egen skull. Inte sin egen skull som i egotrippens utan utifrån det egna och de närmastes behov via den egna meningsfullheten. Vilken som regel stortrivs av att hjälpa andra.
söndag 5 september 2010
Patterns in Obfuscated Clarity
When seen from the obnoxious side,
it all makes perfect sense.
I doubt this is the final ride,
just replacing the lens.
However unavoidable,
as facts do emphasise.
Though not at all debatable,
while hindered by the lies.
it all makes perfect sense.
I doubt this is the final ride,
just replacing the lens.
However unavoidable,
as facts do emphasise.
Though not at all debatable,
while hindered by the lies.
Prionitering
Prioner, någon som funderat över det på sista tiden? De där verkligt hårdkokta proteinerna som sägs orsaka diverse neurologiska och ologiska besvär. Vi får se vad som utkristalliserar sig. Vad som trillar ner från molnbanken.
Sov så gott.
Sov så gott.
fredag 3 september 2010
Polariseringsövning
Debattledaren: Socker eller salt?
Ena blockets ledare: Jag använder inte socker.
Andra blockets ledare: Jag använder inte salt.
Senare rapporterades att det ena blockets ledare använder salt och det andra blocket använder socker samt görs ingående analyser inklusive utfrågning av redaktionsmedarbetare – eller s.k. ”experter”.
Ena blockets ledare: Jag använder inte socker.
Andra blockets ledare: Jag använder inte salt.
Senare rapporterades att det ena blockets ledare använder salt och det andra blocket använder socker samt görs ingående analyser inklusive utfrågning av redaktionsmedarbetare – eller s.k. ”experter”.
torsdag 2 september 2010
Lögndetektor
Att se sanningshalten i saker är inte svårt egentligen. Det är krävande, inte svårt. Och frågan är hur vi kan tillåta oss att låta bli i den grobianösa omfattning som vi gör.
Ju mer komplicerat, desto större lögn som regel. Du har allt som krävs för att bedöma, oavsett.
- Fråga tills du förstår
- Plocka isär delarna av saken och pussla ihop dem till andra saker som kan bedömas
- Leta bakåt. Personer och nätverk. Intressen.
- Köp inte en delvis sanning för en hel sanning eller tvärtom
- Känn efter – stämmer det?
- Låta det ta tid
- Man inte vägrar alt. söker förvränga saken för att passa den egna verkligheten
- Att man har tiden och tålamodet att fråga tills man förstår
- Att man är tillräckligt medvetande för att fråga sin intuition och tolka svaret
Ju mer komplicerat, desto större lögn som regel. Du har allt som krävs för att bedöma, oavsett.
onsdag 1 september 2010
Ho Stage Disco Very
Storyn om en ensam opinionsbildare som gisslanvägen tagit sig in på Discovery Channels kontor är lite lätt skruvat absurd men ändå underligt logisk [DN], [SvD], [CNN].
DN rapporterar dessutom en pikant detalj: "Byggnaden innehåller flera andra företag och ett dagis var bland dem som hann utrymmas, skriver Washington Post. Barnen fördes över till ett näraliggande McDonald's."
Skönt. Så slapp de sitta hungriga, de stackarna. Så att de inte börjar mumsa på varandra, menar jag. Eller faller offer för något slags befolkningsminskningsprogram eller så. Eller hur var det med den saken?
DN rapporterar dessutom en pikant detalj: "Byggnaden innehåller flera andra företag och ett dagis var bland dem som hann utrymmas, skriver Washington Post. Barnen fördes över till ett näraliggande McDonald's."
Skönt. Så slapp de sitta hungriga, de stackarna. Så att de inte börjar mumsa på varandra, menar jag. Eller faller offer för något slags befolkningsminskningsprogram eller så. Eller hur var det med den saken?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
