Om reaktiv och proaktiv godhet

Skänka pengar till välgörenhet eller forskning. Hjälpa hungriga och sjuka människor i ett u-land. Goda handlingar.

Men.

Är inte dessa motreaktioner på saker som inte är gott? Reaktioner, alltså. Inte handlingar.

Så.

Det borde finnas en proaktiv form av godhet också. Den som bor i avsikten, tanken och sättet man ser på sin värld. Denna proaktiva godhet förfaller vara satt ur spel och borttappad, ersatt av den lite lätt vanmäktiga reaktiva varianten.

Alltså.

Proaktiv godhet är bakbundet, fängslat, gömt, nergrävt, förlöjligat och hånat. Proaktiv godhet är själslig och tankemässig råstyrka. Proaktiv godhet är tålamod, övertygelse och gränslös kärlek vars avsikt äger makten att manifesteras.

Eller.

Relativ och absolut godhet. Att vara bättre än visavi att bara mena gott. Så kan man också se på saken.

Reaktioner

Insikten att pengar inte skulle vara den ultimata tryggheten motverkas av vreden som uppkomer när den inlärda tryggheten hotas. Vid insikten om sambanden kring naturens skeenden kommer vreden inför samma insikt som på beställning. Naturliga behov av trygghet som sätts ur spel och insikter hindras i dörren. Precis som det är meningen. Alldeles för bekant, är jag rädd. För det är jag faktiskt rädd för.