Del 1: Vad du fick lära dig i skolan.

Alla de där sakerna du fick lära dig i skolan – använder du dem så där ofta som du fick lära dig i skolan att du skulle komma att använda dem i framtiden? Hamnar du ofta på perrongen efter att ha somnat till lite för länge på tåget och ser en skylt som säger ”Ulan Baltor” och utbrister – ”ja! Jag är ju i Mongoliet – vad skönt, då vet jag att jag är östsydost om min hemort och att valutan är Tugri”. Viktig vardagskunskap. Eller så kan du – när du finner dig med punktering vid vägkanten tacka skolan för att du kan räkna ut hur hög linjen från mitten av basen på triangeln är med hjälp av Pythagoras sats. Vad du däremot aldrig (såtillvida att du inte gick fordonstekniskt program, förstås) fick lära dig var hur du byter däck på bilen. Inte heller har du fått bittraste inblick i asiatiska språk fastän de talas av långt fler än till exempel de som talar tyska. Fortsätt gärna att fundera över de saker du lärde dig i skolan och gör en liten lista.

Grattis till en massa kunskap! Och vem vet, kanske hade du till och med fina betyg. Om du nu tar dina bedrifter ovan och istället tänker ut sex saker du lärt dig utanför skolan. Vilka random saker som helst går bra.

Övning två: Vad jag lärde mig utanför skolan.

Strålande! Härligt! Så. Ta en titt på dina bägge listor och fundera en stund på det här med skolan och dess nytta i ditt liv. Se dig omkring och fundera på hur de i din omvärld använt sina skolförvärvade kunskaper. Hur många av de som pluggat till ett yrke jobbar med yrket i fråga? Och av de som jobbar med vad de studerat till tycker om sitt jobb?

Ok. Så går vi upp ett snäpp och kikar på de verkligt framgångsrika här i världen. Vad är Bill Gates formella meriter? Inte sådär vansinnigt enastående faktiskt. Hur mycket man än försöker hittar man inga riktigt bländande stjärnor uppskjutna ur utbildningssystemet. Ställer du dig frågan varför? Jo det är nämligen såhär:

Skolans syfte är att producera medelmåttor.

Om du ser dig själv som en medelmåtta har du a) blivit lurad, b) rejält jävla fel, eller c) a och b i kombination. Skolan syftar egentligen till att lära dig en enda sak – att du inte duger till något.

Diken och toppluvor

Jag testar konceptet på de jag möter och som jag bedömer kan bemöta det. Sådana som verkligen kan. IT-ässen. Jag får inte direkt någon dålig feedback, tvärtom. Man vill vara med och höra hur det går, kan komma sig att eventuellt komma och prata lite om det blir av och så vidare. Den samlade kompetensen vill se den nya kompetensen växa fram. De jag frågar är sådana som verkligen kan något. Och gemensamt för dessa är att de lärt sig det helt och hållet själva. Av intresse. Ett intresse som fortsatt att växa och som gör att dessa människor går till jobbet med ett leende i ansiktet de allra flesta dagar.

Nu är jag ute på teoretisk mark eftersom jag insett att jag saknar inblickar. Alltså gissar jag, baserat på observationer från sidan och andras återberättade insikter. "Toppluvorna" – de där egentligen vansinnigt kunniga personerna som är kung respektive drottning i sina respektive spelvärdar. Som inte räds för att svänga ihop en mod och som har ett sinne riggat för vinst. I spelet, alltså. "Toppluvorna" tycker skolan är meningslös. Tacka fan för det. En inte alltför djärv gissning är att inte heller arbetslivet appellerar så där vansinnigt mycket.

Arbetslivet. 08-17 innesluten i någon annans styre för att förtjäna sitt uppehälle så att man hinner säga god natt till familjen, klippa gräset på lördagen och i allra bästa fall hinna med en semester eller två på ett år. Snabba sig till ICA Maxi på fredag kväll och bunkra myschips, blänga på grannens nya bil och amortera med ränta för att inte tala om pensionen.

Nej. Det är kanske inte så konstigt att "toppluvorna" inte längtar ut i vuxenlivet med attributet arbetsliv. Det är av ren självbevarelsedrift. Av respekt för sig själv. Samma sak med de elever som hyser tveksamhet att gå till skolan och korvstoppas med saker som man sedan några år tillbaka inte behöver ha i minnet utan kan lösa med sin medhavda telefon på några sekunder.

Situationen med ointresserade elever och begåvade människor som sticker in i en virtuell värld istället för den "verkliga" bevisar egentligen inget annat än att mänskligheten utvecklas till det bättre. Att mänskligheten inte längre går på vad som helst utan väntar i den mentala foajén utanför till dess att det lugnat ner sig lite där inne i "verkligheten". Smart. Riktigt, riktigt smart.

Det handlar inte till största delen om att omskola eller upplysa de skolskyende eller "toppluvorna" så att de blir en del av detta vuxenliv. Vuxenlivet har kört käpprätt i diket. Arbetslivet än mer så. Vuxenlivet behöver bärgare. Bärgare som behållit sitt sinne intakt och inte är sönderfärgade av inlärda tankemönster utan som har förmåga och vilja att tänka själv. Det är inte vuxenvärldens uppgift att dra ner dem i diket. Det är faktiskt precis tvärt om.