Achtung Pansar!

Den grekiska envåldstroikan börjar visa hur agendan ser ut. Att kombinera ett fortsatt ekonomiskt åderlåtande med bank/militärkomplexet som betalningsmottagare och samtidigt skaffa de tekniskt/taktiskt nödvändiga maktfördelarna visavi den egna befolkningen är ett steg som trojkans uppdragsgivare sannolikt uppskattar. Bra jobbat, grabbar!


"Såja, såja. Greker, nu tar ni och lyssnar. Ni har slarvat bort pengarna. Så. Och den som säger något annat..."

I USA gör man ju precis samma sak. Ingen ska väl försöka lura i någon att de robothundar designade för ”krig” inte är avsedd för den allt vaknare egna befolkningen.


Förarlösa bilar, drönare och robothundar. Kravallpoliser ombedes besöka SYO-konsulenten på plan tre för en titt på alternativa karriärer.

Det är klart att man söker mekaniserat lojala enheter som inte har ett hjärta, en själ och därför kan desertera till mänskligheten från dess motpol. Man vill ha programmerbara krigare som okritiskt genomför vad man blir ålagd att göra oavsett om de består av kött och blod eller om de är fabrikstillverkade.

Men de kan aldrig vinna. Aldrig, aldrig någonsin. Deras ansträngningar må verka ondskefulla men vad de egentligen gör är att väcka oss – allihop. Man vill skapa kaos i samhället så att man får använda sina leksaker och vidare förslava mänskligheten. Om vi inte går på aggressionen utan istället lever våra liv som vi önskar och utan att acceptera ondskefullheten försvinner de helt enkelt. Den energi som driver skådespelet - som gör den nödvändig – upphävs om vi, mänskligheten, överger de tankemönster som är dess upphov. Och det är ju precis just det vi håller på med...

Om USA

Det är lätt att finna grund till aversion gentemot staten USA. Genom att lite förstrött skrapa med en trubbig nagel mot vilken av nutidshistoriens matta ytor som helst läggs komprometterande och synnerligen osympatiska handlingar under ”frihetsflagg” i dagen.

Jag har en riktigt, riktigt snygg T-shirt. Skön är den också. Den har amerikanska flaggan frampå bröstet.. Det är tidernas varumärke. Och sannolikt var USA när det en gång reste sig ur kolonialismen en serie ytterst väl menade tankar.

Men som vi så ofta sett under rådande regim så kapas goda föresatser av mer pragmatiska krafter i behov av ett värdemässigt och moraliskt inarbetat värddjur. En liten grupp mänskliga brottslingar som söker en täckmantel att för en stund i historien få deras handlingar att kunna missuppfattas som legitima.

Senast det begav sig var det Tyskland. Denna gång alltså USA. Men anstiftarna är desamma. Denna gång kommer de emellertid inte undan. Eftersom USA:s befolkning består av människor. Människor i full färd med att återerövra en uppsättning idéer som är ytterst människovänliga. Idéer som vi i vårt hörn av Europa sannolikt kommer att få slita med en lite längre tid.

Vad jag försöker säga är att jag tänker att fortsätta bära min supersnygga T-shirt tillsammans med tanken på ytterligare en fredlig återgång till människans bästa som utgångspunkt för statens handlingar. Utopiskt, men så naggande nära.