Inspiration

Det var en givande och samtidigt utmattande helg det här. Fyra arbetsdagar med dagtidsjobbkollegorna här i Hemmaviken. Målsättningar – att beta av backlog och checklistor. Så fan heller. Jag visste inte att jag beslutat mig avskaffa omöjlighetsparadigmet i den omfattning jag tydligen gjort.

Under gårdagens session tog jag en luftningsrunda i grannskapet och hamnade utan att tänka på det vid den plats där Hon och jag matade ankor omedelbart i början. Hjärtat stannade nästan vid minnet och lyckan dundrade genom mitt sinne, mitt hjärta och min kropp och spred sig genom marken. Jag skälver fortfarande. På vägen tillbaka såg jag Farsan sitta i snödrivan som för tre år sedan när jag tappade mina nycklar då Hon och jag brottades i snön ut på isen. Det fanns samma spår i snön även denna dag. Såväl Farsans sittplats som våra bråkspår över isen var där.


Just här.

Vilken enastående känsla det är att vara en och samma person oavsett sammanhang. Att sitta där vid middagsbordet med kollegorna jag jobbat med i vissa fall i 16 år och göra det här hemma i Viken tillsammans med en av de allra nyaste vännerna som samtidigt haft så total effekt på själva tankeprocessen.

Idéerna får flöda fritt och jag återtar min gamla vana från tidigare passager i livet att sprida dem istället för att kämpa med att hålla dem på mattan. Jag har varit rädd. Riktigt ordentligt skitskraj faktiskt. Paniskt skräckslagen att idéerna ska äta av det liv jag älskar över allt annat. Att de ska ta tiden från den tid jag vill tillbringa med mina älskade och att idéerna ska brotta ner mig och kräva att det är jag som färdigställer dem. ”Den som kom på idén får också ansvaret att driva projektet”.

Jag har bestämt mig. Det är inte så, faktiskt.

För jag vet hur man gör. Om det är något jag är bra på så är det att 1) ha idéer och 2) att få andra att förstå dem. Det är vad jag från och med nu kommer att kalla mitt jobb, vilket i sin tur innebär att jag behöver samarbeta med flera som har ett öppet och kreativt sinne.

Så om någon där ute läser det här och känner attraktion från följande tafatt formulerade platsannons – hör av dig. Tack.

Smart webbutvecklare (klientsida) med djup och bredd i tanke samt oförvägen vilja att lära sig nytt som inte drar sig för att förändra världen på följande fyra sätt:

1) Social Avkastning – långsiktig småskalighet där ekonomi är något sunt och finans är ett grumligt minne ur en absurd komedi.
2) SmartAss – världens bästa tjänst för att visa andra hur man gör står inför en revolutionerande utveckling.
3) Projekt för lokala webb-baserade geolocationapplikationer inom ramen för Social Avkastning bortom övervakningssamhällets målsättningar.
4) Egna idéer? Förverkliga dem genom Social Avkastning.

Så om du är eller känner någon som vill jobba med något som verkligen betyder något inom nämnda område – let me know. Jag behöver nog inte ens påpeka att det knappast rör sig om 09-17 på kontor utan att vi tillämpar principen ”vi gör det roligaste först och jobbar när vi känner oss inspirerade”. Så – nu hoppas jag att det var lite tydligare. (Mer info: www.socialavkastning.se / www.olsbo-invest.com / www.smartass.se)

nej@olsbo-invest.com är adressen. Vi hörs.

Om beslut

Beslutsfattande är en fascinerande process. En klok man vid namn Torkel skrev om det stundtals olämpliga att uttrycka sig i termer som ”Här fattas kloka beslut”. Intill dess beslutet fattas så fattas det. Och den vägen kan för beslutsfattaren vara ofattbart plågsam. Givetvis även för berörda intressenter. Att fatta beslut involverar överväganden och sådana kan ju se ut lite hur som helst, men jag beslutar mig för att förenkla det hela följande tre faktorer:

Tanken bistår beslutsfattaren med alla de argument, faktoider, cost-befefit-analyser, TCO-överväganden, plus-och-minuslistor och så vidare som behövs för att komma till ett rationellt beslut. Rationella beslut krävs ofta av den som ska hållas ansvarig inför andra. Rationella beslut lyder sällan ”den var röd” utan snarare ”beslutet överensstämmer med den från samtliga intressenter sammanvägda kravspecifikationen”.

Känslan är den omedelbara känsla beslutsfattaren får i maggropen vid beaktandet av de olika alternativen. Det kan ibland vara svårt att uttyda känslan genom de fjärilar som på grund av själva anspänningen för själva beslutsprocessen som inte sällan belägrar just magområdet. Fjärilarna kan vara relaterade till såväl habegär som rädsla att fatta fel beslut. Det finns också fjärilar av ekonomisk art samt fjärilar som bekymrar sig för hur intressenter kommer att ta beslutet. Känslomässiga beslut lyder ofta ”den var skapad för mig”, ”kemin stämde”, eller ”den är ju röd”.

Impulsen är den kanske starkaste kraften i varje beslut. Det alltid impulsen som avgör. Impulsen är en lurig rackare och man måste ge nogsam akt på varifrån den hämtar sin energi. När tankemässiga och emotionella överväganden börjar nå en jämvikt, då själva den yrande beslutsmässiga karusellen håller på att avstanna, då hämtar impulsen sin kraft. Kraften kommer ur känslan, men ur vilken känsla styrs av den inte vid det laget ganska yra tanken.

Tankar kring ”jag har lagt en förmögenhet på en förstudie, hur ska jag kunna erkänna att det inte blir något” eller känslor som ”säljaren kommer att bli jätteledsen” kan mycket väl bli så starka att de om man inte ser upp riskerar att kidnappa impulsen. Man måste säkerställa att impulsen verkligen kommer inifrån magområdets absoluta centrum. Att beslutet är ens eget och rensat från det stim av tankar och fjärilar som kan skymma sikten.

När rätt beslut fattas slutar något att fattas och då inte enbart själva beslutet. När rätt beslut fattas försvinner en tomhet. Något hamnar på sin rätta plats. Verklighetens kontext blir starkare och jaget färdas starkare mot den egna signalen, det egna syftet. När fel beslut fattas blir vägen längre, omständigheterna mer svårhanterligare och lektionerna flera.

Så egentligen kanske det inte finns något rätt eller fel när det gäller beslut. Det är bara en fråga av vägval. Att fatta ett felaktigt beslut kan leda till precis de upplevelser man behöver för att växa. Vilket ju per definition gör fel beslut till rätt beslut. Att fatta fel beslut innebär en automatiskt utbildning till att lära sig fatta rätt beslut. Livet är bra finurligt, inte sant?