Vi räknar med fem procents ränta på en miljon kronor under tio år. Det blir 50 000 kr i ränta per år. Om bankernas täckningsgrad på detta till äventyrs skulle vara så högt som tio procent (en rejält överdriven siffra) så har banken fått ränta på 0.9 x 1000 000 = 900 000 påhittade kronor.
Alltså har 45 000 kr av de 50 000 kronorna i årsränta varit kostnad för att hyra pengar som inte fanns innan jag tog lånet och som försvinner i samma ögonblick som jag amorterat av lånet. Sett inifrån banken som upplåtit på sin höjd 100 000 kr ur den egna reserven så är ränteintäkten 50 kSEK på 100 kSEK, alltså 50 %*.
Imponerande siffror och svaret på varför krisdrabbade banker är så vansinnigt lönsamma. Naturligtvis. Vad skulle man annars kalla att ta betalt för att låna ut något som inte finns? Det skulle i så fall vara bedrägligt. Preskriptionstiden för bedrägeri är fem år, förutsatt att det inte är att betrakta som grovt. Då är tiden den dubbla. 45 000 x 5 = 225 000 kr. Och så har vi amorterat en tusenlapp i månaden, 1 000 x 12 x 10 = 120 000 kr. Den verkliga skulden bör ju knappast kunna fastställas till mer än 100 kSEK vilket ger en omvänd fordran om 245 000 kr.
Det underliggande värdet då? Banken har ju inte varit inblandad i själva byggandet, men bostaden det lånats till måste ju också ha kostat något. Vi kan väl leka med tanken på att den utan lågräntemanipulation av bostadsmarkaden skulle ha kostat ungefär vad vi betalt i ränta (500 000) och amortering (120 000), alltså 620 000 kr. Ungefär vad en villa kostade vid tillfället för instiftandet av bankernas rätt att fritt skapa valuta ur ingenting.
Se så fattigt livet utan ränta kan te sig.
*)Om vi istället använder bloggaren Lincolns beräkningsmodell baserad på självaste Stefan Ingves uttalanden så är reservanspråket snarare 2 800 kr för ett miljonlån. Räntans effekt inifrån banken är då (1 000 000 - 2 800) / 2 800 = 35 614 %.
Visar inlägg med etikett Ränta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ränta. Visa alla inlägg
tisdag 15 februari 2011
tisdag 28 december 2010
"Då måste vi ändå betala till de banker som lånat ut till oss"
Den springande punkten i bankernas verksamhet. Den om att pengar digitalt skapas vid utlångingstillfället och att man inte - som man faktiskt rakt upp i ansiktet upplyser sina kunder om - lånar ihop pengar för utlåning från andra banker.
Man hävdar att man "därför" inte får amortera mer än 10% av lånebeloppet per år på ett bottenlån. Då skulle ju banken bli stående med räntan på en hos en i annan bank upplånad skuld när kunden amorterat av alltihopa. Vilket ju inte är sant för mer än maximalt fyra procent av beloppet.
Kanske är det också "därför" det kostar det egna företaget 1 250 kr per år för att få ha pengar insatt på företagskonto i banken. Utan ränta. Om jag har 100 kSEK på företagskontot och detta belopp används som reserv för ett bottenlån (vilket har ett kapitaltäckningskrav på fyra procent) så kan banken vid tre procents ränta dra in en årsränta enligt följande: 100 kSEK / 0.04 (täckningskrav) = 2.5 MSEK * 0.03 = 75 kSEK. Mina pengar - som jag alltså får betala 1 250 kr för att få ha på kontot - kan alltså används för att generera en ränteintäkt på 75 000 kr.
Där föll väl ändå varje uns av trovärdighet i påståendet att världens banker skulle vara i behov av olika former av räddningspaket. Bankverksamhet är per definition lönsam. Det är absolut omöjligt att inte tjäna pengar på att bedriva bankverksamhet av den skimrande enkla anledningen att banker skapar pengar. Punkt slut. Problematiken som leder fram till räddning av banker är baserad på konstruerade mätetal för att genomdriva förstatligande av skulder. Bankerna hävdar att de "hotas" av eventuellt uteblivna avbetalningar på pengar som de själva skapat. I själva verket handlar det om att avskaffa länders möjlighet till självbestämmande. Punkt slut igen.
Pengarna som man lånar skapas nästan helt vid lånetillfället. Det kan vara sant för en fraktion om maximalt tio procent att beloppet lånas i en annan bank. I övrigt är påståendet lögn. En lögn som varje banktjänsteman sannolikt får lära sig varandes dagens sanning via en väl beprövad stig av internutbildningar. Men likafullt en lögn. Precis som den om att begreppet räntekvot skulle ha någon som helst relevans för något över huvud taget.
Ju mer man skrapar på ytan, begriper och översätter insikterna på händelser i den egna vardagen, desto tydligare ser man att ordet ekonomi inte har ett dugg med hushållning av resurser att göra utan istället är en vrickad synonym till bedrägeri.
Vilket i sin tur föranleder en granskning av varför det förhåller sig på det sättet samt frågor kring om varför ingen har velat ändra på denna rådande bedrägliga ordning. Ett sökande som leder till osedvanligt höga platser och osedvanligt många oväntade dödsfall.
Ränta = Mortgage = Dödsgrepp på franska som en klok kommentar här tidigare så klarsynt insett. Ett dödsgrepp så väl konstruerat att ingen komplex lösning ens är möjlig. Komplexa, förljugna och bedrägliga problem kan endast lösas genom ärliga, välmenande och sanna medel.
För om det måste till en stor, gigantisk händelse för att var och en ska inse hur fel saker blivit kommer lidandet att behöva bli enormt. Om var och en som känner till hur det faktiskt förhåller sig avvaktar och väntar på "den stora händelsen" istället för att helt enkelt ta bladet från munnen och säga som det är. Och till den egna häpnaden finna att vissa runtomkring redan förstått eller faktiskt haft det på känn.
Det finns starka viljor som vill att något hemskt ska ske och att spåren av deras bedrägliga beteende ska försvinna i dammet av katastrofen. Och att så många av de potentiella motståndarna som möjligt ska mista sitt liv på kuppen. Något som inte får användas som grund till hat av dessa individer utan något som helt enkelt ska tas med i beräkningen. Vill du skada en av dessa personer - ge dem det de fruktar mest - ge dem mänsklig värme, kärlek och humor. Ge dem inte respekt. Inte förrän de förtjänar det. Något som de under rätt omständigheter kan komma att göra snabbare än väntat.
Vi behöver vakna upp, bestämma oss för att se klart, vilja gott, och att lösa våra egna förbannade problem. Själva. För de är ingen annans. Allas problem och angelägenheter är allas. Utifrån vår egna suveränitet. För staters och unioners förespegligar till trots så är det där allt utgår. Utifrån den ännu så länge legala småskalighet som bor i och närmast var och en.
Man hävdar att man "därför" inte får amortera mer än 10% av lånebeloppet per år på ett bottenlån. Då skulle ju banken bli stående med räntan på en hos en i annan bank upplånad skuld när kunden amorterat av alltihopa. Vilket ju inte är sant för mer än maximalt fyra procent av beloppet.
Kanske är det också "därför" det kostar det egna företaget 1 250 kr per år för att få ha pengar insatt på företagskonto i banken. Utan ränta. Om jag har 100 kSEK på företagskontot och detta belopp används som reserv för ett bottenlån (vilket har ett kapitaltäckningskrav på fyra procent) så kan banken vid tre procents ränta dra in en årsränta enligt följande: 100 kSEK / 0.04 (täckningskrav) = 2.5 MSEK * 0.03 = 75 kSEK. Mina pengar - som jag alltså får betala 1 250 kr för att få ha på kontot - kan alltså används för att generera en ränteintäkt på 75 000 kr.
Där föll väl ändå varje uns av trovärdighet i påståendet att världens banker skulle vara i behov av olika former av räddningspaket. Bankverksamhet är per definition lönsam. Det är absolut omöjligt att inte tjäna pengar på att bedriva bankverksamhet av den skimrande enkla anledningen att banker skapar pengar. Punkt slut. Problematiken som leder fram till räddning av banker är baserad på konstruerade mätetal för att genomdriva förstatligande av skulder. Bankerna hävdar att de "hotas" av eventuellt uteblivna avbetalningar på pengar som de själva skapat. I själva verket handlar det om att avskaffa länders möjlighet till självbestämmande. Punkt slut igen.
Pengarna som man lånar skapas nästan helt vid lånetillfället. Det kan vara sant för en fraktion om maximalt tio procent att beloppet lånas i en annan bank. I övrigt är påståendet lögn. En lögn som varje banktjänsteman sannolikt får lära sig varandes dagens sanning via en väl beprövad stig av internutbildningar. Men likafullt en lögn. Precis som den om att begreppet räntekvot skulle ha någon som helst relevans för något över huvud taget.
Ju mer man skrapar på ytan, begriper och översätter insikterna på händelser i den egna vardagen, desto tydligare ser man att ordet ekonomi inte har ett dugg med hushållning av resurser att göra utan istället är en vrickad synonym till bedrägeri.
Vilket i sin tur föranleder en granskning av varför det förhåller sig på det sättet samt frågor kring om varför ingen har velat ändra på denna rådande bedrägliga ordning. Ett sökande som leder till osedvanligt höga platser och osedvanligt många oväntade dödsfall.
Ränta = Mortgage = Dödsgrepp på franska som en klok kommentar här tidigare så klarsynt insett. Ett dödsgrepp så väl konstruerat att ingen komplex lösning ens är möjlig. Komplexa, förljugna och bedrägliga problem kan endast lösas genom ärliga, välmenande och sanna medel.
För om det måste till en stor, gigantisk händelse för att var och en ska inse hur fel saker blivit kommer lidandet att behöva bli enormt. Om var och en som känner till hur det faktiskt förhåller sig avvaktar och väntar på "den stora händelsen" istället för att helt enkelt ta bladet från munnen och säga som det är. Och till den egna häpnaden finna att vissa runtomkring redan förstått eller faktiskt haft det på känn.
Det finns starka viljor som vill att något hemskt ska ske och att spåren av deras bedrägliga beteende ska försvinna i dammet av katastrofen. Och att så många av de potentiella motståndarna som möjligt ska mista sitt liv på kuppen. Något som inte får användas som grund till hat av dessa individer utan något som helt enkelt ska tas med i beräkningen. Vill du skada en av dessa personer - ge dem det de fruktar mest - ge dem mänsklig värme, kärlek och humor. Ge dem inte respekt. Inte förrän de förtjänar det. Något som de under rätt omständigheter kan komma att göra snabbare än väntat.
Vi behöver vakna upp, bestämma oss för att se klart, vilja gott, och att lösa våra egna förbannade problem. Själva. För de är ingen annans. Allas problem och angelägenheter är allas. Utifrån vår egna suveränitet. För staters och unioners förespegligar till trots så är det där allt utgår. Utifrån den ännu så länge legala småskalighet som bor i och närmast var och en.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
