Kunskap och makt

"Kunskap är makt". Inget kunde vara mera sant. Men vad är det för makt, egentligen? Är det inte så att vi lär oss en hel del saker som slår ut vår intuition och känsla för hur det förhåller sig. Att vi lär oss sådant som dövar våra instinkter och murar in oss i ett logiskt fackverk med syfte att hålla känslan i schack. Kunskap må vara makt, men frågan är om det gamla citatet inte snarare syftar på den makt det innebär att formulera den kunskap man ger åt mänskligheten att lära sig.

Försök till insikt om kunskap

Kunskap föråldras till följd av allt snabbare omsättning av vad kunskapen förväntas gälla. Nya förutsättningar. Det livslånga lärandet går till stor del på att anpassa sig till nya förutsättningar. Kunskapsmängden kan mättas över tid, vilket gör den som just klivit in i kunskapscykeln till den snabbaste bäraren av kunskap.

(Notering till själv: Det är ju det här jag jobbar med för bövelen. Med att få folk att slippa stoppa in saker i huvudet. Fastän en irriterande stor mängd människor envisas med att kalla det "lärande". Det är inte lärande - tvärtom. Lärslippande, är vad det är. Får utvecklas vid senare tillfälle. Ursäkta avdriften från ämnet.)

Visdom växer till följd av inhämtandet av kunskap. Men huvudsakligen till följd av icke-kunskapsrelaterade händelser genom livet. Kan det vara så att visdom måste inhämtas emotionellt under det att kunskap inhämtas rationellt?


Nya förutsättningar kan kosta visdom i form av ökad rationalisering vilket begränsar emotionell bearbetning. Δ I i figuren motsvarar alltså den visdom som inte kunde inhämtas på grund av trycket från förändrade kunskapskrävande förutsättningar. Den streckade vertikala linjen har stark kronologisk koppling, om ej tvingande.

Man får således ta sig i akt och fundera över vilka nya förutsättningar man vill släppa genom över bron. Många nya förutsättningar ger upphov till visdom. Andra, ofta av teknisk natur, jobbar på kunskapssidan.

Om kunskap

Det finns de som påstår att jag har för mycket tid. Att jag tänker för mycket. Och jobbar för lite. Att det finns ett samband. Jag är inte helt övertygad, faktiskt. Det kan vara precis tvärt om.

Som ett utslag av just dessa sorters funderingar kikade jag i en mycket gammal bok häromveckan. Första Mosebok för att vara mer specifik. Där finns en historia om en orm som övertalade människan att smaka frukten från kunskapens träd. Episoden går under benämningen syndafallet.

Detta med kunskap, det är något vi tidigt lär oss att inte ifrågasätta. Lär oss. Och visst är kunskap det mest användbara verktyget av dem alla. Men även om det inte väger något så kan det ligga i vägen. För kunskap och färdigheter hindrar ofta intuitionen att flöda fritt.

Om man studerat till linjeexpert blir det svårare att se de mönster linjerna bildar.

Att vara mästare på sin gren kan göra att man bara ser droppen och inte havet.