Vattenvirvlar

Någonstans bland vattenvirvlarna dyker en fundering kring vetenskap, vetande, foliehatteri och vad som är möjligt upp. Läste någonstans om en anordning kallad vattenvirvlare som enligt dess upphov återställer vattnets inneboende dynamik efter den omilda behandling trycksatta vattensystem utsätter detsamma för. Samstämmiga uppgifter ger vattenvirvlaren väl godkänt under det att en enig skeptiker- vetenskaps- och teknikgranskarkår sågar mer eller mindre virvlaren vid fotknölarna på grund av den rikliga avsaknaden av vetenskapliga bevis.

Kan det vara så enkelt att den fungerar bara om man verkligen tror på den? Och kan det vara så med till exempel vattenvirvlaren – är det inte då samma sak med precis alltihop. Vi är många som vet att till exempel positivt tänkande, affirmering, med mera har god effekt. Golfspelare vet hur bollar – under förutsättning av totalt frånvaro av tvivel – mycket gärna färdas de banor man föreställt sig att de ska göra i sinnet just ögonblicket innan man låter klubban träffa bollen. Zum beispiel.

Och när det nu faktiskt verkar vara på det sättet, är det inte så att bara sådant vi verkligen tycker att vi vet – det vi lärt oss – kan fungera. Eftersom tvivlet ju finns där i alla andra fall. Kanske sitter där någon som inte lärt sig hur till exempel den klassiska fysikens lagar kring energi stipulerar verkligeten någonstans och har konstruerat en evighetsmaskin. Någon tittar till honom eller henne och talar om att det är omöjligt. ”Ojdå, förlåt – det visste jag inte”, kanske denne någon genmäler.

Men skulle han eller hon få för sig att offentliggöra sina upptäckter blir denne någon givetvis utförligen förlöjligad. Annars kunde ju folk i allmänhet få för sig att grejorna skulle kunna funka och då skulle de ju göra det. Vilket i sin tur skulle bli ett redigt dråpslag för de som underblåser all form av innovationsförlöjligande.


Det kan ju verka enkelt, det där med att allt skulle vara möjligt. Men det kräver ganska mycket. Till exempel att man kan bortse från sådant man lärt sig som omöjligt. Det är ju nästan helt omöjligt. Kräver bland annat att man är helt och fullt klar med sig själv och varje liten fiber av tvivel eller tillkortakommanderädsla. Vilket ju kräver att rädslan som helhet är utplånad från sinnet. Åter till den inre tvättmaskinen, således. All verklig utvecklings egentliga ursprung.

Foliehattifnatt

Jag tycker att det börjar bli dags för ett slags benämning på den roll man ikläder sig då man avfärdar eftertanke i strid med den politiskt korrekta idévärlden med omdömen som "foliehatt", "konspirationsknarkare", "klimatskeptiker", eller "skaffa ett jobb förihelvete". Ett slags motord. Några förslag:

• skeptikterskeptiker
• konspirationskonspirationskopspiratoriker
• sanningsskeptiker
• antimainstreamkritiker
• alternativskeptiker
• korttänkare
• räddhågsen
• lat i kolan

För handlar det inte om att bevara sin inre frid? Att slippa tänka efter och utmana den egna världsbilden utan i gammal god konsumtionsanda fortsätta att tillbakalutat insupa färdigtuggade sanningar med minimal ansträngning för att med jämna mellanrum bajsa ur sig plattityder och vid trängt läge likt en skunk skjuta ur sig en stinkande salva sarkasm?

Det finns en stark, obeveklig rörelse. Den sveper med sig tänkande människor i stor mängd och den gör att alltfler upptäcker hur bedrägligt det vi ser som sant faktiskt är. Sanningsrörelsen kallas den. Traditionellt media, vars uppdrag är att bibehålla rådande världsbild, försöker i gammal god stil stämpla om namnet sanningsrörelsen som en obskyr sak av antisemitisk eller annan politiskt livsfarlig art.

Om media, osanningens hemvist, så omsorgsfullt bemödar sig att söka omdefiniera nämnda rörelses agenda är det inget annat än reagens på att rörelsen är på rätt spår och att den faktiskt inte går att stoppa.

För där sanningen och dess upptäckare, drivna av inspiration och nyväckt entusiasm för en bättre mänsklig värld med blotta tanken förändrar densamma utan något som helst behov av samordning eller organisation kämpar lögnens försvarare i sina stinkande prestigeladdade katakomber av rädsla som den dödsdömda löngnens sista generations försvarare. Kan inte vara kul. Snart dags att släcka lampan och gå hem.

För innerst inne är alla människor.li