Matsedel

Här har vi en helt vanlig löpsedel. Den sitter vid kassan. Det händer ju att någon blir stående framför den eftersom det ju inte sällan är kö. Det är därmed oerhört svårt att inte läsa vad som står på den. Upplägget är dödsenkelt och används hela tiden. Jag vet inte hur många som ser själva mönstret så här kommer det.



Några enkla punkter:

Kraftuttrycket ”Delar Sverige” - får dig att reagera och stanna upp - konflikter är spännande. Läsaren börjar reflexmässigt fundera på i vilket läger man hör hemma. Det är meningen. Forskaren. Folkhälsan. Trygga, auktoritära ord. Detta är den balanserade och genomtänkta bilden. Fettdoktorn. Trams och lögner. Oredigt talande från en som inte ens kan argumentera. Idioternas läger. Fettdoktorn "för" sitter i osymmetrisk vinkel mot hela trycksaken, "emot" däremot är ett perfekt valt foto rent grafiskt. Harmonierar med helheten i löpsedeln. Minutiöst arrangerat, så att säga.

Löpsedeln ger dig ett val redan där. Inget som helst behov att köpa tidningen. Att tidningen omges av godis och att ICA där den sitter sedan en tid är en börsnoterad jätte som inte längre har någon direkt möjlighet att se till annat än finansiella mål är så att säga kontexten. Den som äter kolhydrater blir fort hungrig igen, själva grunden i den viktbaserade livsmedelsindustrins omsättning.

Och den här löpsedeln talar om för dig att forskaren är orolig för folkhälsan. Det är ett starkt ord. Varning. Och att fettdoktorn (skällsord) spottar och fräser. Got it – släpp det där nu. Köp potatis. Du är vaccinerad, har gjort ditt ställningstagande och kommer inte att behöva kika mer på LCHF.


Sådärså, rätt klart och tydligt – inte sant? I går fanns LCHF i så gott som alla mediakanaler, i dag är det tyst som i graven. Nu är det färdigsnackat om den saken, helt enkelt. Denna vaccinationsdos är distribuerad. Media är en noggrant planerad kanal i ett större sammanhang. En fredag i juli delade LCHF sverige, dagen därpå är det andra saker som man vill ändra på.

Ingen del av media står egentligen för en avvikande åsikt. Alla är så att säga med på det. SvD är nog den svenska mediakanal som har den friaste rapportering vilket egentligen innebär att de är ungefär lika fast i sina budskap som alla andra men också kan tänka sig att publicera sådant som ligger inom "den felaktiga åsiktens domän". Ett slags omvänd psykologi. Inte sällan tillämpas ett väldigt subjektivt bildspråk som i denna artikel med Martin Ingvar avbildad ur en vinkel som helt klart fungerar undermedvetet diskrediterande.


Ok, vi låter honom komma till tals men får honom att se opålitlig ut så har vi ändå gjort jobbet.

Bland andra SVT hade ett inslag om LCHF i går morse. Det är ju TV och morgontidningarna som så att säga startar nyhetsdygnet. Kolla gärna klippet som för övrigt visade sig bygga på rena faktafel ("slarvigt" säger Kostdoktorn, avsiktligt säger erfarenheten). Se hur det är upplagt. Det kallas inte "TV-program" för inte. Detta är programmering. Först talar man om bakgrunden. Visar sjukhusbilder i 25 sekunder – "du kan hamna här". Vid 25 sekunder precis börjar man tala om orsaker. Då ser man bilder av bacon och bubblande grädde. Så talas det om fettätning och rökning. Sedan beskrivs problemet – att många ersatt kolhydrater med smör grädde och bacon. Forskarvarningen. Och avslutningsvis vad man riskerar åka på, fett i blodkärlen, blodproppar och så vidare. Klassisk programmering. Man behöver inte ens lyssna för att förstå. Programmering.



Så, nu ska det köras hö.

Samlarbild

LCFH top of mind, minsann.

Samlarbild

Från SvD näringsliv idag. Synnerligen goda nyheter.

Samlarbild

Samlarbild från SvD idag. Klämdagar är användbara för informationsmässig framryckning då gängse styrning inte sällan tagit ledigt.

Sliten skara

Dagen till ära skriver självaste SvD om Bilderberg. Det var faktiskt på tiden. Kanske finns det visst hopp för ett journalistiskt uppvanande ändå. Visst. Litet. Men visst. SvD - Slitet sällskap med dold agenda. (Länken innehåller ett stavfel från min sida. Jag låter det stå kvar eftersom jag tror det stämmer bättre.)

Dagens ord: Kärnprimärkapitalrelation

Söndag är Cervenkadag. Cervenka: Därfor borde inte banker få dela ut pengar. Jag skulle tro att han är med på tåget. Kanske på bägge. Och tiden för finansernas implosion har varit kommen i dekader. Om jag hade konstruerat den tejpfälla av konspirationer som omfamnar den västerländska popuplationen så hade jag gladeligen offrat finanskulissen för några månaders divergering av det allmänna ögat. (Carl Norberg ryter till på temat det allmänna ögats i hans mening alltför långsamma rörelser dagen till ära.) Jag menar, det är ju så mycket annat som händer. Så många sinnen som finner svar och lösningar. Då kan ett finansiellt sammanbrott kanske komma in händigt. Frågan är om det kommer i tid. Tror inte det. Tror det löser sig till det bästa alldeles runt hörnet. Fokuseringen vid pengar är en övergående mani. Money.

[Tillägg. Inte så dum krönika: En märklig värld, även den signerad Cervenka.]

Acceptansbyggnad

Vad driver människohatarna? Är det viljan att tillhöra den lilla elit som bränner nästan alla resurser? Eller är det helt enkelt bara en jävligt dålig självkänsla...

Inte irrelevant

Magsjukor vi skola minnas.

Samlarbild

Skulle detta vara någorlunda underbyggt så är ett under byggt.


Från SvD.se

Vår tidsepok har ännu inte fått något slags justering i fråga om skuld. Kanske försöker man det i alla fall, vilket paradoxalt nog inte annat än förlänger det hela... Till varje precis, kanske?

Yesterday's News

Gårdagsdygnet var ett olycksdrabbat sådant ur medial synvinkel. Jag fastnade särskilt för historien om de sex förgasade männen i en husbil.


Gårdagens rubriker.


Artikeln om den så kallade gasattacken.

Jag borde kanske ha skrivit något vettigt. Det får bli en annan dag. Jag tycker att ordet attack kanske används lite väl ymnigt. Men det är ju bara min åsikt - jag menar inte att attackera någon med mitt tyckande.

Välskrivet om s.k. pengar

Andreas Cervenka, SvD (hör och häpna) bevisar att han inte bara är en upplyst skribent utan också en mycket pedagogisk sådan i artikeln från guld till skuld. Läsvart för var och en med eller utan förtroende för det vi kallar pengar.

Murdoch

Det ska bredvilligt erkännas att jag inte följt historien. Hur något sådant ens skulle kunna vara möjligt med tanke på att det är "mediarnas krig" där sanningen ju på naturliga grunder inte har något som helst existensberättigande. Han måste varit på på gång med något, den gode Murdoch. Kanske var han på väg att - kanske till följd av sin höga ålder och till följd av denna alltmer obevekliga insikter - göra något oerhört modigt.

Kanske var han i stånd att belysa vad som först skulle tyckas vara den mediala avigsidan men som sedan skulle visa sig vara medias rätta ansikte. Konungamakare som han ju är. Vem om inte denne man skulle i så fall kunna genomföra en slik manöver. Så ohyggligt smidigt att i bästa tabloidstil faktiskt påpeka att de är nakna hela bunten. Och förutom de försök som ju trots allt görs av de yttre, mer synliga tentaklerna - vem ska stoppa honom? Kan bli en uppfriskande fläkt på teaterscenen. Bara en liten tanke av sedvanligt försumbar relevans.

En annan, liknande mogul - om än lite fasförskjuten tidsmässigt är den i går avlidne Leo Kirch. Ur SvD:s dödsruna:


Hoppsan, sa bankvärlden. Inget selfmade, tack.

Nyheter

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag läser nyheter längre. Det sker reflexmässigt och dagligen. Vanan började tidigt, någonstans på mellanstadiet. Den höll i sig och föranledde ett ymnigt insamlande av tillsynes orelaterade detaljer. Ett slags irrelevansfilter där enbart det som betraktas som irrelevant fastnar.

Jag förstår nu att jag inte är den ende som samlat irrelevanser. Tvärtom, de är fler än jag någonsin trott. För när det handlar om människor av kött och blod. Sådana som känner, lever och skrattar en hel del; då förefaller detta vara det så kallat normala beteendet. En stark distinktion gentemot den väluppfostrat tankemässigt fångade utbildade akademikern tillika rövslickande karriäristen vilken låter livets utsikter påverka perceptionen.

Idag är nog nyhetsknarkandet mer en fråga om pussel. Jag kan inte låta bli att samla på bitarna. Se hur de verkligen sitter samman. Vad nyheterna försöker säga oss är ju inte sådär direkt jättesvårt att tänka ut, men hur de hänger samman i kampanjer och vilja linjer de egentligen kan placeras utefter är en annan sak. Det kräver sin oborstade icke-akademikermentalitet men den finns det ju tack och lov gott om i vår värld.

Så när jag tänker lite på saken inser jag återigen att detta med nyheter, de förebjudna insikter de bär med sig och det någorlunda grundmurade ointresse den breda massan har inför världens påstådda skeenden visavi den i egen åsikt så vackert lydiga mentalitet som råder i socialgrupp ett är nog i själva verket så att de flesta vet. De flesta har förstått att det är skitsnack alltihopa. Och för den händelse att det föranleder intresse är det irrelevanserna – eller kanske de verkliga linjerna som drar.

När man så hör den skränande hopen. De som lärt sig ”hur det är”. De som reciterar ”det man säger”. De som har investerat sin prestige i färdigtuggade åsiktspaket och under stor beundran för främst sig själv låtits stämplats ”expert”. Visst är det härligt, rentav underbart att åtnjuta andras beundran på det sättet. Det räcker en stund, sedan börjar ihåligheten och djävulskaperna som bor i det lilla tornet av facklig auktoritet äta. Tära. Jag vet, dessvärre.


Allt hänger samman - från SvD.se idag. Den torkande sjön ligger som av en händelse i Iran (som står utanför FRB-paradigmet?).

Om vi tar det i någotsånär klartext: ”Svenskarna tror på fallande bostadspriser” betyder att det börjar bli dags att köra hela bostadsmarknaden in i väggen och låta det ekonomiska massförstörelsevapen som byggts in i varje fiber av västvärlden detonera, skapa kaos och skapa grogrund för en villkorslöst centraliserad makt. ”Manipulerat väder” är något som det alltid sysslats med, inte minst här i norden.

NATO är stora på vädermanipulation av allt att döma. Det är numera så uppenbart att det börjar bli dags tt få problematiken ut ur garderoben. Normalisering, kallas det visst. Det förråd som sprängts p Cypern råkade visst innehålla vapen som beslagtagits från Iran tidigare. Iran som förresten står utanför det västliga centralbankssystemet till stor del och som därför har schemalagts för ockupation likt andra arabstater som drabbats av den ”arabiska våren”, även kända som CIA wars.

Men det känns ändå hoppfullt. Riktigt jävla ordentligt, faktiskt. Det är lätt att känna vanmakt inför media och inför den av nämnda institution väl underhållna bilden av att "alla andra" faktiskt tror på det som skrivs och basuneras ut. Men det är ju inte så. Inte alls. Och så snart vi blir tillräckligt varma i kläderna tillsammans så kommer vi skratta åt alltihopa. Det är ju bara ett spel. En lek. Visserligen med livet som insats men det definierar ju livet som just en lek. Mycket passande.

Dynamisk direktdemokrati?

Det är väl bra att inse att vi i nationell bemärkelse sitter i lite av det grönjävligaste av bedrägliga rävsaxar. Resultatet av ett drygt halvsekels pilotprojekt i befolkningskonformitet inför den i offentlighet fördolda men likväl bergfast stadfästa nya världsordningen är relativt total makt över befolkningens sinnen. Vi lyder lagar, myndigheter och förordningar. Litar blint på vad experter säger till oss vet att det inte är god ton att ifrågasätta. Vi äter bajs om livsmedelsverket säger åt oss att göra det. Vi anmäler vår granne till försäkringskassan utan att blinka. Och vi går och röstar för att det känns meningsfullt…

Vänta här nu. I måndags var jag i självaste epicentrum för helgens omval. Över kaffet diskuterades demokrati och det faktum att röstningen inte sker digitalt när man ändå gör bankärenden (vad kan vara viktigare än pengar?) via nätet. Det blev en underbart urspårad diskussion hela vägen till vad vi kom att kalla dynamisk direktdemokrati där man i realtid SMS-röstade på sina kandidater som varje morgon loggade in på sin parlamentsdator och såg huruvida vederbörande av folket var önskad till sin förtroendepost denna dag.

(Här spårades det ur ordentligt med ledammotsomröstningar via TV-show där var och en som kandiderade fick framföra sitt nummer i rutan och man medelst sedvanlig 099-insamling till radiohjälpen gavs möjlighet att lämna sin röst.)

En intressant aspekt fördes fram. Det faktum att man i ett sådant system skulle rösta på de kandidater som just denna dag ämnade fatta beslut som gagnade den röstberättigade som individ. Vissa av den inofficiella debattens deltagare ansåg att det ju var klart som dagen att var och en röstade i enlighet med vad som kunde gynna dem mest personligen. Andra förespråkade lite mer lågmält att det var en värderingsfråga. Och när det kommer till kritan, detta med demokrati och val - vad handlar det egentligen om - vid sidan om att det faktiskt rör sig om ett spel för gallerierna? Är det en värderingsfråga eller är det en fråga om personlig vinning?

Vi står i en brytpunkt där vi sannolikt ganska snart som befolkning måste omvärdera hela vår styrelseskick då det oturligen blivit höggradigt kapat av främmande makt. Frågan kring vad demokrati är och hur det egentligen skulle behöva fungera är minst sagt central. Liksom den om de röstberättigades incitament.


Demokrati, var det ja. Från SvD.se idag.

Libyskt anfall

Varning för anfallt. Skrattanfall.


Lying Liebya. Och i fred. Jomenvisst. Klirr, sa det. Med besked. Gårdagens SvD.se

Påtryckning uppifrån?

Det har som sagt varit en oerhört intensiv dag i luften ovanför mig idag. Det intentensivaste sprejandet på länge. Sedan valet i höstas närmare bestämt. Är det så att det är något av folklig opinionsart som ligger på allmänhetens bord? Hm.


CB:n har fått jobba idag. Omjordad.


Denna helikopter tog ett inte så diskret varv här vid 17.30-tiden. Hej på dig också. Kom ner på kaffe nästa gång. Denna verkar reggad. Och sedd annorstädes, (gånger två) också i de mest oskyldiga sammanhang. Kanske bara ett sammanträffande. I annat fall ber jag i sedvanlig ordning att avmätt få tacka för potentiell reagens mot jord.


Jodå. Viktigt att Svensken tycker rätt, alternativ visar ett öronbedövande sovande ointresse om detta tills dess att ett skyndsamt och från den punkten oåterkalleligt deltagande i arrangerad konflikt med mångbottnade målsättningar är ett faktum. Från SvD idag.

Otrohetshets

Vår huvudstad pryds med tjusiga reklambudskap uppmanandes läsaren att ”ha en affär”. Det är dejtingsajten victoriamilan som kommit på detta synnerligen iögonfallande knep. Jag trodde först att det var ett skämt, men enligt en artikel i SvD så har reklamombudsmannen mottagit ett 80-tal anmälningar mot sajten, varvid sajtens Europachef Constantin Dietrich kommenterat anmälningen med den helt oväntat upplysta frasen ”Jag har hört att svenskar blir mer öppna i maj”.

Här har vi alltså vad som verkar vara en sajt som ger möjlighet för var och en som vill vara otrogen att vara just detsamma under tydliga, ordnade och öppna vederbörligen diskreta former. Första tanken är att en liten trevlig systersajt för utpressning nog kunde vara lönsam, men oaktat denna reflektion har jag svårt att störas av denna ganska ofarliga företeelse. Jag tror – nej, jag vet – att otrohet är mer än källan till den hysteriskt gråtande familjetragedin. Otrohet kan bli själars räddning.

Vad är det han säger? Så får man ju inte tycka. Är han dum i hela huvudet?

Jo. Förvisso. Men – det finns så mycket folk som lever i riktigt pissiga förhållanden och som försöker härda ut och leva upp till de orimliga bilder av vad ett förhållande ska vara. Bilder som sprids av allsköns människohatare som genom att ge alla andra komplex själva vill kunna må lite bättre. Grundtanken varandes att man i ett förhållande eller äktenskap faktiskt äger varandra. Jag tänker ta detta med versaler eftersom det fortfarande finns människor som tror motsatsen: MAN KAN INTE ÄGA EN ANNAN MÄNNISKA. Det är fullkomligt omöjligt.

Om man försöker äga någon annan så kväver man den möjlighet till äkta, förbehållslös kärlek som kanske fanns på ett kort, syrefattigt ögonblick. Kärlek är starka grejor. Själar som finner varandra och drar med sinnen, kroppar och hela familjer på hisnande resor genom livets stora och små äventyr. Kärlek är trygghet. Mycket trygghet. Men inte trygghet som i att kunna se att man har sin partner tryggt tjudrad vid pålen med en två meter lång kedja utan som i att kunna veta att ens partner väljer att älska mig eftersom denne vill det och eftersom jag är den jag är.

Att via en otrohetssajt eller genom andra vägar till otrohet (jo, det är fasligt, men otrohet förekommer faktiskt) låta människor finna varandra med köttets och själens lust som bärande medium ökar sannolikt chanserna för att fler och fler ska ta sig ur gamla dåliga förhållanden byggda på krav och korsvis kompensation för oförrätter eller uteblivenheter till förmån för nya konstellationer med sitt ursprung i lust och njutning. De som till följd av detta blir vad man kallar brädade kan ju antingen njuta all den ömkan försmåddheten medger alternativt från resterna av det som var samla själslig styrka.

Den som söker en affär gör det av en anledning. Det är inte nödvändigtvis enbart den sökandes fel utan kan även bero på att det förhållande den otrohetstörstande individen lever i innehåller något slags skevhet eller otillfredsställelse. Med rätt partner kan dessa saker säkerligen redas ut eller rentav låtas vara tillåtna men med framförallt paniskt rädda människor blir ju detta som regel ganska svårt.

Jag vet vad jag talar om. Efter alldeles för många år i ett förhållande som byggde på kompensation för oförrätter och en lufttät inlåsthet å ena sidan och en vidlyftig otrohet å den andra fann jag någon som jag på det diskreta vis förutsättningarna medgav bara skulle ligga med lite. Det visade sig att hon var svaret på varje önskan och fantasi jag någonsin närt. Och att hela världen snurrade 180 grader till att bli ett paradis av möjligheter istället för en frustrerad flykt från saker som aldrig hade fungerat. Vidare in i ett liv av fullkomlighet och kravlöshet varvid varje otrohetsbegär raskt släppte taget.

Lyckan i den villkorslösa kärleken är nog väldigt många knutars lösning. Att moraliskt förfasa sig över att lyckan kan komma vägen över otrohetens vindlande spång är lika trångsynt som att hävda att barn mår bäst av att växa upp i ett hem där locket ligger tight på för att mamma och pappa slutat älska varandra för hundra år sedan eller att man blir lyckligare om man bara köper rätt veckotidning.

Och avslutningsvis: Nej, jag tittar inte på solsidan. Vilket sannolikt gör mig till en samhällsfara.

Nyhetsparasitism

Dagen har bjudit på inte mindre än tre små funderingar som sprattlat till i den stenhårda lerbanken under den aldrig sinade men ändå sedan länge uttorkade nyhetsfloden. Detta förhållande förklaras enklast genom floden bygger på en luftström (som av kompatibilitetsskäl och för att inte störa den tilltänka publiken kallas "vatten"). En enda evig utandning.


Och varifrån kommer oppositionens? En kommentar hos Carl Norberg kanske innehåller en aveny för mental promenad i rekreationssyfte?* [SvD].


Jultomten känns som en etablerad sanning vid jämförelse. Finner vi inte USA-ekonomin snarare väl placerad på huggkubben att så snart husbonden huggit klart veden ta livet av sin ekonomiska offergåva som ett sedan länge fastlagt led i sin något eskalerade strävan? [e24]


Vad har hänt med åkaren till höger? Lever hon fortfarande? Är det hon som är Björgen? [SvD igen]

Livet är fyllt av mysterier.

*) Om någon nu mot förmodan skulle tycka att denna fundering konstituerar något slags latent stöd för Gaddafi (och hans Europeiska polare) så får denne eller denna någon nog fundera ett varv till.

Örikedomar reser sig ur skuldhavet

Island är som första Europeiska land på väg mot ekonomisk frihet. Alldeles strålande att se hur ett örike reser sig ur havet av skulder och beslutar sig för att segla vidare ovan ytan för egna segel.

IMF skramlar givetvis med att-dra-in-stödlån-vapnet vilket om man betänker vad de har för ändamål måste ses som en löftesrik hotbild. Mången isländsk paralmentsledamot sover säkerligen inte så gott om natten men från min skeva synpunkt ser det ju ut som om islänningarna gör precis vad alla suveräna stater borde gjort om de inte var marionetterade under den världsomfattande bankkartellen.

Samlarbild

Det verkar inte riktigt som de har något val, stackarna. Kan inte vara särskilt kul alls. Att veta att man måste driva igenom ett program för kontroll av medborgarna och leva med den där stora, gnagande klumpen i maggropen.

Jag tror inte att det jobbigaste är rädslan för att en hämdlysten mobb ska komma och utkräva hämd som är det jobbigaste att bära. Då snarare den där tunga, släpande och sugande känslan av att man gör något som är rakt igenom fel.

Frihet börjar med att göra sig kvitt den känslan. Hur kul kan det vara att ha skrivit dessa artiklar? Det undermåliga iscensättandet av lögnen kompenseras på intet sätt av dess enorma proportioner. Det förstår nog var och en vid det här laget. Då måste det ju kännas extra tungt att vara satt att bevaka lögnens intressen och sprida dess budskap enligt nedan.


Samlarbild nummer 42351, från propagandans sista sprattlande dagar i fjärrstyrningsdumokratin Sverige.