Vi leker bank 2.0

Detta är en uppdaterad version av inlägget Vi leker bank från september 2010 som inte tog hänsyn till kreditmultiplikatoreffekten, det vill säga det faktum att vad som lånas ut i en bank ofta sätts in i en annan och där ger upphov till grund för ny utlåning vilket ju tvivelsutan ökar "effekten" i systemet högst avsevärt.

Vi leker vederbörligen förenklat¹ starta-bank-leken och kikar på banken inifrån för en bättre förståelse.

Första kunderna:
Det börjar med att vi (banken, alltså) får en insättning från en sparkund. Insättningen om 50 kSEK hamnar i vår reserv.

Så kommer vår första lånekund in genom dörren. Det är någon som vill låna en miljon till att köpa en sommarstuga. Nu kan det tyckas se mörkt ut för oss som ju bara har 50 000 kr. Men eftersom vi är just en bank är det inga problem.

För lån till fastighet² med pantbrev³ måste vi ha fyra procent av det utlånade beloppet, resterande får vi låna ut ändå. 4% av 1 000 000 kr = 40 000 kr så det går ju hur fint som helst det.

Vi skriver ut lånehandlingarna och sätter in 1 000 000 kr på kundens konto, varav 40 000 kr kommer från vår reserv.


Kunden lånade 1 000 000 kr med hjälp av 40 000 kr ur våra tillgångar

De resterande 960 000 kronorna? Eftersom vi är bank så ändrar vi saldot på kundens konto så att pengarna finns där. Vi skapar dem så att säga i det ögonblicket. Detta är kärnan i all bankverksamhet. Skapandet av pengar.

Men. Man kan väl inte bara skapa pengar? Jo, bankerna har den rättigheten så gott som hela världen - undantaget ett antal skurkstater.

Nu föll det sig så lyckligt att säljaren av sommarstugan också var vår första kund - sparkunden. När han erhåller sina pengar sätts de in på hans konto och utgör därigenom grund för ytterligare utlåning. Vi har alltså fått tillbaka de pengar vi precis nytt skapat och kan genast använda dessa för att skapa nya.


Pengarna som skapats måste ju ta vägen någonstans. In bankväsendet igen.


Fler kunder
Lånekunden med sommarstugan får betala 5% ränta amorteringsfritt på lånet, alltså 50 000 kr per år. Men redan efter ett halvår tittar nästa lånekund in genom dörren. Det är en kommun som behöver har det lite kärvt. En skola håller på att förfalla och de behöver låna 12 miljoner för att renovera den. Det är inga problem för oss eftersom utlåning får ske till stat och kommun helt utan reservtäckning². Vi skriver gladeligt ut lånehandlingar på 12 MSEK vilket vid 5% ränta ger oss 600 kSEK per år.

Entreprenören som ska utföra arbetet på skolan har också konto i vår bank. Denne erhåller en förskottsbetalning enligt avtal om 2 MSEK vilken nu också bokförs i vår reserv som grund för ny utlåning.

Vi gör vårt första bokslut. De 50 000 kr vi började med har nu genererat 360 000 kr i ränteintäkt utöver de 10 000 kr vi redan hade. Vidare har vi inlåningsreserver om 3 MSEK vilket ger 3 370 000 kr bokfört i reserven.

Full fart
De 3 370 000 kronorna som banken nu har möjlighet att använda som reserv kan användas för utlåning till bostäder motsvarande 84 250 000 kronor. Om så lite som 10% av dessa pengar hamnar i just vår bank till följd av att avträdande fastighetsägare har sina pengar hos oss ökas reserven till 8 425 MSEK. Vilket i sin tur kan användas till nya bolån om 210 MSEK. Något som ger ungefär 10 MSEK i ränta per år vid fem procent.

I verkligheten...
...är det faktiskt ännu mer bedrägligt. Banker lånar av varandra för att säkerställa att de pengar som blir till genom utlåning snarast möjligt återgår som underlag för mer utlåning. När banker lånar av varandra bokförs samma pengar flera gånger. Man kan säga att pengar som skapats av en bank blir kvar i bankcirkulation såvia de inte tas ut i form av kontanter.


Noter:
¹) Startandet och drivandet av banker är (givetvis) omgärdat av de mest välväxta skogar av regelverk. Den samhälleliga bilden är att Finansinspektionen har översyn över finansmarknaden och ser till att dessa regelverk följs. Internationella valutafonden IMF är emellertid den verkliga makten inom detta system som kallas Fractional Reserve Banking. Om man vill vara lite vitsig kan man säga att IMF bestämmer och att finansinspektionen utövar överseende och inte översyn. Regelverkens ymnighet och vildvuxenhet till trots så är själva hjärtat i bankväsendet just skapandet av nya pengar vilket detta inlägg syftar till att illustrera.

²) Kapitaltäckningskrav – den del av det utlånade beloppet som måste finnas bokfört som reserv i banken. Fastställs enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, samt regelverken Basel I och II. En täckningsgrad om 8% är föreskriven men där finns regler om kapitaltäckningsgrad per riskgrupp också vilket för att de verkliga kraven i fråga om kapitaltäckning ser ut ungefär som följer:

För stat och kommun gäller 0% kapitalkrav av 8 %, vilket som bekant blir just 0%
För banker och bankgarantier gäller 20% kapitaltäckning av 8% vilket blir 1.6 %
För bostadslån med pantbrev gäller 50% kapitaltäckning av 8 % = 4%
För övriga lån gäller 100% kapitaltäckning av 8% = 8%

³) Pantbrev. Ett slags inregistrerad handling som krävs för bottenlån på fastigheter.

Ytterst läsvärt

Jag menar det. Ytterst, ytterst läsvart. Carl Norberg om kunskap, visdom, att ha fel och nyttiga idioter.

"Svenskar är världens obestridliga mästare på att undvika ansvar för dåliga antaganden. Det är alltid någon annans fel."

...

"Nyttiga idioter är vanligtvis män och kvinnor som är intelligenta nog att behålla en given mängd information, men ändå inte är tillräckligt drivna för att ifrågasätta giltighetstiden eller att följa informationens konsekvenser till en genomtänkt tanke, i form av dess logiska slutsats."

...

"Deras förmåga att tänka är starkt begränsad till memorering. Problemet med detta sätt att se på världen är att det utesluter kritiskt tänkande, intuition, empati och alltså egentligen det som normalt kallas för visdom. Det hänvisar oss till en låda som består av alla de saker vi har lärt oss, men håller oss effektivt från de saker vi skulle kunna upptäcka på egen hand."

Nu har du läst nästan halva inlägget. Lika bra att läsa hela. Har du inte tid med det har du inte en chans att fatta vad som händer. Jag vet att det låter lite kaxigt, överlägset eller rentav taskigt. Men det är likförbaskat sant.

Interpreterförfall

Om man har rutiner för allt. Om den inte följer rutinerna per definition gör fel, och om den som följer dem alltid har rätt. Tar man inte udden av specialistsamhällets lilla positiva egg? Från att ha varit generalist inom livet till specialist inom ett visst segment och vidare till att vara duktig på att följa instruktioner till punkt och pricka. Interpreter, kanske man kan kalla det.

Med det upplägget kan man ju vara helt säker på att inte få in en massa själsligt passande människor i till exempel vård och omsorg. De går sönder av att följa instruktionen istället för själen.

Vi bli dummare och dummare. Och det är naturligtvis inte vårt eget fel - det är den som instruerat oss att fördummas.

Om Afghanskt mörker och grundlagen

En mycket välskriven betraktelse av Mikael Holmström på svd.se idag tar avstampet i grundlagen vilken stipulerar att all makt i Sverige utgår från folket. Mer på SvD.se, samt regeringen.se.

Värt att reflektera över då åtminstone jag kommit till något slags insikt om att makten nästan helt förflyttat sig annorstädes. Millimeter för millimeter, under de bästa av förespeglingar och knappt märkbart. Och just därför har förändringen varit så fullkomligt effektiv och på något sätt imponerande, närmast vacker i sitt bedrägliga genomförande.

Vad som händer svenskar i Afghanistan måste baserat på mina iakttagelser vara ett av många områden där det mörkas systematiskt. Det kanske mest uppenbara är den ändring av grundlagen som ligger och väntar på att bli genomklubbad. En grundlagsändring som faktiskt flyttar makten från folket, gör det möjligt för staten att använda militären mot befolkningen och lite annat smått och gott - väl uppblandat med bra reformer som glidmedel.

Jag hoppas innerligt att SD orsakar debatt kring detta – oetablerade politiker som de hoppeligen är. Media väljer konsekvent att ignorera denna fråga på grunder vilka man kan fördjupa sig i om man har lust. En rejäl direktsänd sammandrabbning i kammaren skulle göra belysandet av detta faktum oundvikligt.

Om detta skulle ske är det nog ganska troligt att ”det etablerade Sveriges” kampanj "vi gillar olika" utvecklas då det rimligen blir SD väcker liv i frågan.

Vad jag än må tycka om att tycka illa om invandrare, invandrarfientliga, fotbollsspelare, rörmokare, elektriker, bilförsäljare eller frimärkssamlare på det där snäsigt föraktfulla sättet så tror jag att om ingen rör upp lite damm i vårt kära parlament så är vi snart inte bara intellektuellt utan även legalt lobotomerade.


Kampanjutveckling. Steg 1 - få mobben i rörelse. Steg 2 - likriktningens piska viner mot de som reflekterar över att reflektera - alla andra tycker illa om på samma sätt. Steg 3 - klartext: "Talk to the hand!"

Terrorisk?

Att du ska skadas av ett terrordåd har en sannolikhet på ungefär 0.00005113 procent*. I vår vardag finns ingenting som är mindre farligt än vad som brukar kallas ”terrorism”. Ingen matvara, ingen medicin och inget transportmedel.

De hot om terror som media är fyllda av syftar inte till något annat än att avleda din uppmärksamhet och göra dig lätthanterlig.

Du ska till exempel inte intressera dig för att pengar blir till genom skuld i vårt ekonomiska system och att man med rätta kan ifrågasätta grunderna på vilka de som äger världen gör just det. Inte heller ska du försöka förstå de skeenden som spelar i de omtalade händelsernas kulisser.

Och du ska inte motsätta dig de kraftansträngningar som syftar till en enväldigt styrd, fullkomlig skendemokratisk värld med ännu mindre individutrymme än dagens halvmaskerade skendemokrati.

Det är ren och skär teater, oavsett vilka vansinniga saker som utspelas på scenen och hur många ofrivilliga statister som skördas på offeraltaret. Kom ihåg det.


*) Beräknat på en världslig folkmängd om 6 790 miljoner innevånare och extrapolerat ur 2010 års ”terrorattentat” enligt WikiPedia.

"Sanningsrörelsen"

Det talas alltmer om den växande "sanningsrörelsen". Tycker det är en olycklig benämning då sanningen bevisligen är en mycket subjektiv sak och själva idén om att det finns en "sanning" skapar motsatsförhållanden som inget annat.

"Rörelsen för blickens avledande från naveln", kanske? Eller "den personliga ansvarsrörelsen". Efter den informativa revolutionen ("internet") kommer kanske den insiktsfulla revolutionen.

Oetablerade utskottade av etablissemanget

Det har sedan början av den oproportionerligt fientliga kampanjen mot det främlingsfientliga SD föresvävat en misstanke om att de etablerade politikerna inte vill ha oetablerade klåpare klampandes runt med full demokratisk insyn i sina etablerade affärer.

Alliansens kompromiss att ”bara” utesluta SD ur några få utskott genom att minska antalet platser ger klart positivt i lackmustestet av ovan nämnda tanke. Jag citerar dagens GD/TT:

"Kompromissen inom alliansen är nu att försöka stänga ute SD från några särskilt viktiga utskott, närmare bestämt tre stycken. Det handlar om utrikesutskottet, försvarsutskottet samt EU-nämnden.
Anledningen sägs vara att det är särskilt viktiga utskott med mycket sekretessbelagt information. EU-nämnden är dessutom ett beslutande organ." Se även SvD

SD får ju all sin skäll för att de är främlingsfientliga. Jag ser inte någon uppenbar risk i detta med just dessa utskott, då finns det andra utskott där de kan göra betydligt större skada. Däremot är det ju mer eller mindre klart som den dimmiga oktoberdagen att man inte vill att dessa oetablerade ska få insyn i de ”etablerades” hemligstämplade och underbara värld.

I god demokratisk ordning.

Stolt kunskap

”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” står det ovanför ingången till Uppsala Universitets aula. Det sammanfattar en mycket väl den frågeställning de flesta av oss ställs inför just precis nu.

Vi får lära oss att vi kan lära oss allt. Att skolan, den akademiska världen och arbetslivet kan lära oss allt som är värt att känna till. Att vetenskapen har alla svaren. Dina frågor kring de djupare sambanden är ovidkommande och din energi bör fokuseras på produktivt arbete istället. ”Get a job”.

Vi avancerar i samhället baserat på våra inlärda färdigheter och uppnår positioner, status och ryktbarhet baserat på dessa. Att ifrågasätta grunderna på vilket detta vilar är allt annat än enkelt. Den inlärda kunskapen är förseglad med ett lås av stolthet i den samhälleliga rangordningen.

Klart som fan man blir förbannad när det inte är som man lärt sig. När man under decennier kämpat med att undertycka de egna behoven och känslorna för att vara en ”god medborgare” och komma någonstans – när man investerat i en utbildning, offrat saker för ett arbete och har en vardag som inte ger en endaste minut över eftersom man ju är en ”lyckad människa”.

Då blir man förbannad när någon lite stillsamt visar att saker och ting inte är som man fått lära sig. Att vetenskapen är en kuliss bland många andra för att hålla var och en tillbaka och inte rota för djupt i själens vrår. Att ekonomi är något konstruerat, att framgång köps på bekostnad av mänsklig godhet och att lösningen på de outtalade frågorna vibrerar omkring oss och inte kan köpas på Media Markt.

Klart som fan man blir förbannad. För i den förenklade, inlärda världen har man rätt att ha rätt. Och om man har rätt har någon annan fel. Men mest fel av alla har naturligtvis de religiösa idioterna. De som tror på något slags Gudom. Att det finns en större kraft, bortom våra sociala och inlärda mönster. Att vi kanske inte vet allt. De där genomflummiga sökarna.

Det tar tid att vända på stenarna och vända kunskap till insikt. I allt vi lärt oss finns frön som placeras i nya kontexter och ger insikter. När sedan dessa länkats samman till sammanhang är intuitionen ett överlägset redskap. När intuitionen får leda och kunskapen blir ett stöd flyter det på bra. Men så länge som stolt kunskap får leda kommer vi absolut ingenstans.

Vi leker bank

OBS: Detta inlägg har uppdaterats för att ta hänsyn till kreditmultiplikatoreffekten. Se Vi leker bank 2.0.

Vi leker vederbörligen förenklat¹ starta-bank-leken och kikar på banken inifrån för en bättre förståelse.

Första månaden:
Det börjar med att vi (banken, alltså) har en viss summa pengar. En reserv. I vårt exempel är reserven 50 000 kr – vårt startkapital.

Så kommer vår första kund in genom dörren. Det är någon som vill låna en miljon till att köpa en sommarstuga. Nu kan det tyckas se mörkt ut för oss som ju bara har 50 000 kr. Men eftersom vi är just en bank är det inga problem.

För lån till fastighet² med pantbrev³ måste vi ha fyra procent av det utlånade beloppet, resterande får vi låna ut ändå. 4% av 1 000 000 kr = 40 000 kr så det går ju hur fint som helst det.

Vi skriver ut lånehandlingarna och sätter in 1 000 000 kr på kundens konto, varav 40 000 kr kommer från vårt startkapital.


Kunden lånade 1 000 000 kr med hjälp av 40 000 kr ur våra tillgångar

De resterande 960 000 kronorna? Eftersom vi är bank så ändrar vi saldot på kundens konto så att pengarna finns där. Vi skapar dem så att säga i det ögonblicket. Detta är kärnan i all bankverksamhet. Skapandet av pengar.

Men. Man kan väl inte bara skapa pengar? Jo, bankerna har den rättigheten så gott som hela världen - untantaget ett antal skurkstater.

Du kan sluta läsa här om du vill. Det är helt ok. Eller fortsätta nedan. Alternativt:
Läsa det här gamla inlägget som har några länkar på ämnet i sig, eller den här lite lätt konspiratoriska, kanske.




Mja, här följer fortsättningen på bankhistorien för den som orkar:

Första året
Kunden får betala 5% ränta amorteringsfritt på lånet, alltså 50 000 kr per år. Men redan efter ett halvår tittar nästa kund in genom dörren. Det är en kommun som har det lite kärvt. En skola håller på att förfalla och de behöver låna 12 miljoner för att renovera den. Det är inga problem för oss eftersom utlåning får ske till stat och kommun helt utan reservtäckning². Vi skriver gladeligt ut lånehandlingar på 12 MSEK vilket vid 5% ränta ger oss 600 kSEK per år.

Vi gör vårt första bokslut. De 50 000 kr vi började med har nu genererat 360 000 kr i ränteintäkt utöver de 10 000 kr vi redan hade. 370 000 kr bokfört i reserven alltså. Sagt och gjort.

Andra året, bokslut och framtidsplaner
In kommer en mycket välklädd bilköpare. Han har just sett en extrautrustad Ferrari för fyra miljoner som han gärna vill köpa. Vi har ju 370 000 att skapa pengar ur och för denna typ av lån gäller en kapitaltäckningsgrad² på 8%. 4 000 000 x 8 % = 320 000 kr. Saken är pannbiff. Även bilköparen får låna till 5% ränta. Kvar i reserven finns 50 000 kr.

Efter ytterligare ett år har vi fått in ränta som följer: Huslånet: 50 000 kr. Kommunlånet 600 000 kr. Billånet 5% x 4 000 000 = 200 000 kr. Alltså 850 000 kr. I reserven har vi nu 900 000 kr och ett positivt resultat som kan delas ut till aktieägare, återinvesteras eller användas för fortsatt utlåning med s.k. multiplikatoreffekt. Smartast är emellertid att låna ut pengar till en av oss själva eller till oss närstående nystartad bank. Vilket är precis vad som hänt och varför allt kapital i världen är koncentrerat till en liten, sammansvetsad elit. De äger helt enkelt världen. Ett ägande skapat ur ingenting men med ytterst verkliga implikationer.

Noter:
¹) Startandet och drivandet av banker är (givetvis) omgärdat av de mest välväxta skogar av regelverk. Den samhälleliga bilden är att Finansinspektionen har översyn över finansmarknaden och ser till att dessa regelverk följs. Internationella valutafonden IMF är emellertid den verkliga makten inom detta system som kallas Fractional Reserve Banking. Om man vill vara lite vitsig kan man säga att IMF bestämmer och att finansinspektionen utövar överseende och inte översyn. Regelverkens ymnighet och vildvuxenhet till trots så är själva hjärtat i bankväsendet just skapandet av nya pengar vilket detta inlägg syftar till att illustrera.

²) Kapitaltäckningskrav – den del av det utlånade beloppet som måste finnas bokfört som reserv i banken. Fastställs enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, samt regelverken Basel I och II. En täckningsgrad om 8% är föreskriven men där finns regler om kapitaltäckningsgrad per riskgrupp också vilket för att de verkliga kraven i fråga om kapitaltäckning ser ut ungefär som följer:

För stat och kommun gäller 0% kapitalkrav av 8 %, vilket som bekant blir just 0%
För banker och bankgarantier gäller 20% kapitaltäckning av 8% vilket blir 1.6 %
För bostadslån med pantbrev gäller 50% kapitaltäckning av 8 % = 4%
För övriga lån gäller 100% kapitaltäckning av 8% = 8%

³) Pantbrev. Ett slags inregistrerad handling som krävs för bottenlån på fastigheter.

Uttrycksmedel

Jan Guillou uttryckte i Ondskan iakttagelsen av att var och en söker utnyttja den makt som givits dem till det yttersta.

Låt oss expandera detta uttryck. Var och en med något att säga uttrycker sig till gränsen av sitt givna uttrycksområde. Jag har inte lyckats finna något bevis för att detta är en "desinformationsdesinformationsmanöver" (vilket i så fall är en synnerligen klyftig sådan) så det förefaller som om denna reklammakare har tagit ut svängarna rejält. Känsliga tittare med begrepp om Sambanden varnas.

Tips från ljugarbänken

Ett par grundstrategier för dig som vill ljuga effektivt:

1. Dränk lögnen i ett hav av hela och halva sanningar


2. Ljug på tills frågeställaren av utmattning slutar fråga


3. Skräm frågeställaren att sluta fråga


4. Ge näring åt intrycket att den som tvivlar är en dålig människa


5. Ge intrycket av att frågeställaren inte är insiktsfull nog att ställa frågan


6. Charma eller muta frågeställaren


7. Misskreditera frågeställaren


8. Avled uppmärksamheten

Så – nu kan du läsa tidningen och klura lite kring rösträkning och annat. Och för nöjes skull kan du ju alltid jämföra med 2000 då George W Bush blev president på andra sidan ankdammen [Wikipedia]. Och reflektera lite över vad det var som fick frågorna att sluta ställas den gången.

OSCE tycke inte att det behövdes några valobservatörer här i år [SvD]. Kanske har de en lucka i kalendern vid eventuellt omval?

Jag säger inte att något är galet. Jag säger att det mycket väl kan vara det. I god demokratisk ordning.

Dumokrati?

Jag tycker nog att man kan kosta på sig att reflektera - är detta demokrati eller teater?

I september klubbas om det inte ifrågasätts en omfattande grundlagsförändring som bland annat för det möjligt att sätta in den svenska militären mot de egna medborgarna. Proposition 2009/10:80 - "En reformerad grundlag". Första beslutet fattades i juni under den mest fullkomliga mediatystnad. Nu återstår att godkänna detta i september så är saken klar i den goda demokratiska ordning som råder. Ådalen 1931 - någon som minns? För gammalt eller komplicerat, kanske. Osexigt.


Men att skutta runt och protestera mot att SD överhuvudtaget existerar går fint det. SD är ett utpräglat missnöjesparti. Just nu pågår alltså omfattande missnöjesyttringar kring missnöjesyttringen. Djälvligt produktivt och moget.

Skäll på den som skäller. Visa missnöje över den som visar missnöje. Rättning i leden. Var indoktrinerad. Tänk inte. Tyck rätt. Far på varandra, bara. Ju mer fientlighet människor emellan, desto mer lättstyrda är vi. Lättlurade, uppretade fånar är bra, lätthanterliga fånar.

Rasist. Det är ett enkelt, greppbart skällsord som är fullkomligt politiskt korrekt och oantastligt på alla sätt. För så har det beslutats. Ett åsiktsmässigt missfoster som offras på den skrikande mobbens altare.


Dags att kliva ur sandlådan och sluta bete sig som en panikslagen skock. Inse att var och en har ansvaret fullt ut och in till varje atom i sin egen och sin omgivnings tillvaro. Att många röstar på SD innebär att det är dags att tänka till. Inte gapa på och låta det bli så hysteriskt så att våra makthavare kan klubba igenom sin hett åtrådda grundlagsförändring och sedan sätta in militären mot hela den käbblande högen.

Gropen är grävd. Skopan är väl kamouflerad och de lugnande medlen doseras kontinuerligt. Återstår bara att lägga i en växel och putta hela högen över kanten. Ingen kommer att märka det för hela bunten spottar och svär åt varandra eller sitter och polerar sina skygglappar.

I efterhand kanske vi undrar vadfan det var som hände. Med en långt mycket jobbigare uppförsbacke ur den gropen som den från skuggorna styrande handen under tiden vi käbblat har förseglat med ett stabilt galler och riktigt sjyssta "duschar".


Det finns en anledning till att media rapporterar om SD-upploppen och inte om grundlagsförändringarna. Det är för att du ska tycka och agera på ett visst sätt. Media styr dina tankar om du inte tänker själv. "Bruset" tar över om du inte har en egen struktur. Och det är var och ens förbannade skyldighet som människa att använda cellerna uppe i skallen.

Så. Vad är farligast? De 5.7% av de röstberättigade som satte ett finger i luften eller den stora, stillatigande massan som låter hjärnan ligga i träda en stund och därigenom tillåter den intellektuella våldtäkten och dess implikationer fortsätta.


Men det är klart - visst är det skönt att få blåsa ur sig lite. Hata lite. Förakta och mys-tycka-illa-om en hög missnöjda människor (nu kallade jag de som röstade på SD människor - det var verkligen inte politiskt korrekt) och vara del i den samstämmiga koskocken som idisslar varandras unisona sång. För visst är det väl obeskrivligt föraktligt med människor som föraktar andra för deras förakt? Undrar jag föraktfullt.


Huvudet på spiken.

Om vetenskap

Jag har verkligen funderat på det här med vetenskap. Har så att säga levt i den akademiska härdens värmande skugga i många år. Värmt tån till och med. Och blivit än mer förbryllad.

För när jag söker svaret på en enkel fråga får jag ett komplicerat svar. Det i sig är kanske inte så underligt - jag om någon är öppen för att saker och ting inte måste vara enkla. Men när jag tar det naturligaste av fenomen (till exempel en klotblixt) får jag de mest onaturligaste svar. Eller inga. Så gott som varje frågeställning som rör resonans försvinner iväg och återkommer som en cocktail av teoribitar snarare än en bärande svarsvåg. Det förefaller som om resonans är för kraftfullt för att bli var mans potentiella kunskapskälla. Sannolikt är det förbehållet vad vi kallar "militär vetenskap".

Å andra sidan tror jag att de flesta - om de låter sig tänka/känna efter - har en intuitiv relation till just resonans och dess absolut genomgripande betydelse.

Jag ser det lite var stans. Och drar mig till minnes hur det är att "söka pengar" inom den medicinska forskningen. Där man som forskare ska framlägga sin sak för en bedömningsgrupp, behövdad av en eller flera kapitalstarka personer från en förmögen familjs stiftelser, till exempel. Flankerade av "vetenskapliga bedömare", naturligtvis.

Leker med tanken på att "vetenskap" mer går ut på att ta fasta på vad vi tycker oss veta och konservera det i en liten akademisk burk. Att den vetenskapliga metoden syftar till att förhindra intuitivt driven experimentlusta som bor hos de sprudlande själarna.

Att vetenskapen, precis som dess föregångare kyrkan syftar till att bibehålla det idémässiga monopolet som är en förutsättning för att kontrollera den breda massans uppfattning av vad som är verkligt och därigenom möjligt.

Det har gått lite tid sedan ford byggde sin första bil och sedan GE köpte Teslas generatorpatent. Ändå är vi teknologiskt på samma nivå även idag, undantaget någon politiskt korrekt solpanel. Tesla, för vilken generatorn bara var en blygsam början, kanske köptes tyst på det där lilla viset. Som så många sedan dess gjort genom de exkluderande mekanismerna i det akademiska resursallokeringssystemet parat med patentväsendet. Till energimonopolets lov. Till kemiindustrins medicinalmonopols bevarande. Och vidare upp längst till en början pengarnas, senare de egensinniga agendornas linjer genom verkligheten.

Polariseringsövning

Debattledaren: Socker eller salt?

Ena blockets ledare: Jag använder inte socker.

Andra blockets ledare: Jag använder inte salt.

Senare rapporterades att det ena blockets ledare använder salt och det andra blocket använder socker samt görs ingående analyser inklusive utfrågning av redaktionsmedarbetare – eller s.k. ”experter”.

Reklamation

Jag ber att få presentera ett lysande exempel på Intellektuell våldtäkt.

Täta linjer

Idag var det bara någon kilometer mellan linjerna och ett mycket idogt sprayande. Det och det faktum att jag är relativt ensam om att se det stör mig. Men mest av allt stör det mig att det stör mig.

Jag som har för vana att njuta av naturen och ständigt haft ett öga mot himlen stör mig när det inte ens maskeras. Det stör mig för jag vill verkligen inte åka dit och falla i konspirationsfällan - försöka nysta reda på vad det är som sprejas långt från flygkorridorerna från omärkta flygplan. Nej, det är inte kondensstrimmor, sådana löses upp efter några minuter, de här växer till moln är jag rädd. Stora rackare - har sett det hela sommaren när jag legat ute och småslumrat på altanen.

Jag blir faktiskt lite förbannad. Chemtrails, kallas det visst om någon annan vill försöka fastna i konspirationsfällan och till äventyrs inser att moln inte skapas manuellt av människan utan är ett naturligt fenomen. Jag tror att det är en god startpunkt. Det och tjugotalet andra konspirationsteorier som kan äta upp hjärnan på vem som helst som inte köper vad skit som helst.

Nej, skit i det. Inte grotta ner sig för det leder definitivt ingenstans, särskilt inte med "samhällets" syn på just konspirationssökare. Per definition lite bakom, sådär.

Men för den stackare som har råkat grotta i skiten och av slumpen givits insikter, blir det lite knepigt vissa dagar. Då man anar vilken enorm kraft den passiva åskådaren egentligen besitter. Ajöss stress, långa dagar på jobbet, amorteringar och skit. Det är bara ett förbannat spel och även om det naturligtvis måste bli än mer absurt innan det kan komma till ett slut så händer det att jag blir otålig.

Jag känner faktiskt lite begynnande vanmakt för att så gott som varenda människa går omkring i en liten kokong av falsk trygghet inför artificiellt skapade hot. Att förhållanden blir dåliga på grund av bråk om pengar - pengar som är det mest konstgjorda som någonsin skapats.

Att vi fostras till att tro att vi är så inivassen högt stående när vi förtrycker varenda fiber av våra sinnen och systematiskt begränsar oss själva och varandra i olika former av förmenta sociala mönster. Hur vi matas med skiten, äter den, blir till sjuka papegojor som åker till stormarknaderna och shoppar lycka för konstgjorda pengar som vi pliktat med våra liv för. Att vi accepterar Eliten och låter dem hållas. Inte för att vi tycker om dem, utan för att vi är för goda för att ge dem vad de förtjänar (vilket idag när jag är på vrångan skulle vara ett finger i ansiktet eller så).

Hur vi är programerade att rusa genom vardagarna utan att ens andas luften, lyssna till fåglarna eller känna dofterna av det som växer omkring oss. Allt det vi kan hämta energi ur är bortkopplat från oss.

Vi är så ända in i baljan upptagna med att spela fårflock att vi inte ens tittar upp i den ljuvliga blå himlen. Och ser att den är full av streck. Symmetriska streck. Och när vi tittar upp igen en stund senare har strecken blivit till moln. Hur i helvete kan man missa en sådan sak? Och hurihelvete kan man inte kan undvika att fundera på varför.

Vi har den största och djupaste av potentialer. Vi kan må så fruktansvärt bra. Religionerna uppstod med vetskap om hur, men kidnappades och byggdes om till härskarmekanismer istället.

Tusentals författare, debattörer och whatever har försökt väcka sin omgivning. Jag tänker inte gå i den fällan. Men idag blev jag lite förbannad och detta är min ventil.


Över Sandviken


Över mitt ljuvliga Olsbo

Jaja, jag vet att det sitter någon stackars sate med max 500 kr per timme och läser den här skiten i övervakningssyfte. Men du är ju också människa, inte sant?

Avprogrammering

Jag inser att vi står inför en massiv och stor avprogrammering. Som programmerare är det inte sådär oerhört busenkelt att begripa hur det ska gå till. Ett program som körs termineras ju rakt av och någon avprogrammering sker egentligen inte.

Men det är å andra sidan kanske ett användbart åskådningssätt.

Välkommen tillbaka

Hoppas att du haft en härlig semester och att du har många bra minnen att ta med dig ombord på hamsterhjulet som för många rullar igång just idag.

Semesterns slut innebär återgången från ett relativt naturligt tillstånd till en den inlärda verkligheten. In i en onaturlig värld byggt på falska friheter och meningslösa val. Klart det kan vara svårt att återanpassa sig – det är ett verkligt sundhetstecken. SvD har en programmeringsartikel på ämnet – kan vara bra om du känner dig avprogrammerad.

Eller ta en rejäl funderare. Studera vad det är som händer. Och varför. ”Follow the money” är en mycket god utgångspunkt. Eller Jules Verne [SvD]. Och börja gärna nu. Det är inte vad du ”borde” göra utan snarare vad du borde.

Lögner

Som god lögnare känner igen en lögn instinktivt – på gott och ont. Jag har levt ett framgångsrikt dubbelliv på det privata planet i ett decennium och jobbat i börsnoterade företag - jag vet vad jag talar om.

Stora välbyggda lögner är ofta mästerverk. Att det faktiskt kittlar intellektet hur man kan få mängder av folk att tro på något falskt och sedan i kaskader av underlögner styrka äktheten i det genomfalska med saker som har en lätt koppling till bergfast verklighet.

Att kultivera små lögnaktiga celler - smickrade av sitt eget hemlighetsmakeri - och placera dem omsorgsfullt i den lögnaktiva pyramidens kontext. Att inför varje frågasättande av varje nivå av lögnen reagera antingen fördömande eller genom inrättandet av en falsk trygghetsfunktion vars egentliga syfte är att säkerställa lögnens vidmakthållande.

Att få människor att köpa lögnen. Att äta den. Att få dem att av sin egen fria vilja avfärda det som påvisar lögnens lögnaktighet som lögn. Få dem att leva lögnen mer än livet självt. Få dem att kalla de som påpekar lögnens lögnaktighet för lögnare för att sedan förskjuta dem. Få dem att att frodas och känna trygghet i lögnen. Att älska lögnen och att ge upp allt för den. Att gå i krig för bevarandet av lögnen och att döda i lögnens namn. Att överge sin familj för lögnens skull. Att tilbe lögnen. Att dyrka den. Att avguda lögnarna och respektera deras närmast gudomliga lögnaktighet.

Det fascinerar mig.

Panem et circenses

"Bröd och skådespel åt folket" [Juvenalis]. Romarriket styrdes av några få familjer - en Elit. Tidvis fick även några få ur det övriga folket vara med och bestämma. Eller folket och folket, det var relativt få och de utgjorde en politiskt känslig grupp på så sätt att de skulle kunnat utmana eliten om de inte fick göra sin röst hörd.

Bestämma var kanske ett lite för stort ord. De fick säga sitt i en eller annan fråga, till exempel vem som skulle hålla ett visst ämbete eller så.

Juvenalis syftade på att så länge man ger folket något att roas av och lite att käka så håller de sig lugna. "Demokratin" var grädden på moset för de som kanske inte riktigt nöjde sig med detta och inte fullt ut litade på Eliten. Sannolikt var det de som inte fullt ut hade förslavats utan baklagligtvis hade tid och sinnesfrid att tänka och reflektera.

"Demokratin" uppstod enligt min ringa mening som en högre form av skådespel. Där "upplysta" människor med tvivel på Elitens agenda kunde få sätta sig in i lämpliga frågor och ta ställning och därigenom på ett psykologiskt smidigt sätt fås att känna sig delaktiga. Eftersom de faktiskt varit med att fatta dessa beslut kunde man inför resterande folket visa på att alla stod bakom det som genomdrevs och på så sätt slippa gå så där vansinnigt försiktigt fram.

Skådespel i form av "Demokrati" samt mjukisdeintellektualiserade underhållning - det finns med även idag. Brödet finns det gott om - i alla fall här i Europa. Däremot är det som vanligt snart brist på den konstruerade bristvaran pengar för vilket bröd som bekant kan köpas. Och så är det ju vetekris förståss - glöm inte det. Eller är det bara skådespel?