Frekvensbandsliknelse

Jag hörde en mycket bra liknelse häromdagen. Det handlade om tankar som uppstår på flera ställen samtidigt, huvudsakligen. Om man får tro vetenskapens loggböcker så har det mer än en gång inträffat att forskare på skilda platser och i olika miljöer kommit till precis samma slutsats vid exakt samma tidpunkt. Samma sak med uppfinnare för att inte tala om författare och så vidare. Det är ju inte direkt någon brist på slika sammanträffanden i medelsvenssons livsföring heller när man tänker på saken. Hur många gånger har inte den man precis tänkt på ringt, hälsat på eller på annat sätt gjort sig påmind. När man talar om trollen, så att säga.

Det förefaller som om det finns en länk bortom vad vi kan se och höra. Som om våra tankar här kan utlösa en snabb kedjereaktion som får det vi tänkt på att i någon mån hända eller återspeglas i vår verklighetet. Den som läst mina kludderier här en tid vet säkert att jag är helt övertygad om att en sådan länk inte bara finns utan att vår verklighet faktiskt är ett resultat av just sådana tankemönster. En simulering inuti vad som också är en verklighet; till fullkomligande av varandra. Men varför är det så svårt för oss människor att "erkänna" denna kraft? Vad är det som gör den så ohyggligt kontroversiell vid sidan av det faktum att den rubbar inlärda världsbilder?

Vad gäller digitalteknik har vi inga som helst problem (det var detta som var liknelsen) att erkänna närvaron av ett antal osynliga vibrationsbaserade nät som låter vår digitala apparatur utbyta information åt oss i vad som måste sägas vara höga frekvensband. Mätbarhet anför någon – vi kan mäta WiFi, UMTS, GSM och EDGE. Jomenvisst – självklart. Och vi kan inte mäta det nät som länkar oss samman utan teknik? Inte? Vi har puls och andning. Vi utsöndrar elektromagnetiska hjärnvågor. Det är svårt att mäta långa vågor eftersom vi har så ohyggligt mycket korta vågor som producerar störsignaler.

Nej, vi vet ju egentligen hur det förhåller sig. Vi hänger ihop. Den som är taskig mot någon annan vet det också och tvingas att springa fortare för att fly insikten om sin egen gärning. Det är precis på punkter som denna som civilisationer "faller". Vi står och väger och kan när som helst välja att se världen som den egentligen är och som en matematiskt konsekvens se varandra och oss själva som de suveräna varelser vi är. Skuld och rädsla ligger ivägen. Saker som bara behöver finnas så länge vi anser dem tjäna våra syften. Och den tiden förefaller vara på väg mot ett slut med raska steg.

Nederbird

Forskningsprojekten HAARP i nordamerika och EISCAT i vår kalla nord skickar ut energi i atmosfären. Så mycket energi att anläggningarna bland annat benämns jonisfärvärmare [WP]. Det är minst sagt sannolikt att den strålning som alstras till viss del reflekteras tillbaka mot jorden i de högre lagren av atmosfären och på så sätt gör atmosfären till en regelrätt mikrovågsugn (apropå global uppvärmning).


Slumpvist hämtad bild ur det amerikanska flygvapnets forskningspapper "Weather as a Force Multiplier - Owning the Weather in 2025" från 1996.

Elektromagnetisk strålning förmodas också ha påverkan på hjärnan [WP]. Personligen är jag av uppfattningen att hjärnan är i det närmaste elektromagnetiskt styrbar. Kan förklara fåglar som dör samt en eller annan human avvikelse i fråga om benägenhet till våld eller nedsatt perception. Samt kanske en eller annan död fisk.

Det faktum att döda fåglar och fiskar dyker upp i de traditionella mediakanalerna är emellertid det mest häpnadsväckande. Liknande händelser har ägt rum i åratal utan att det uppmärksammats. Med all sannolikhet kommer vi med tiden att få en förklaring till de döda fåglarna från officiellt håll. En förklaring som kommer att ge ledtrådar, inte svar - oavsett hur den uttrycks. Sommarens surr om bin bar ju liknande förtecken.

Hur det än må förhålla sig med detta så är fåglar och fåglars död något som alltid varit av signifikans för människan. Att tolkas. Att reflektera över. Oavsett orsak subtilt signifikant. Fågel, fisk eller mittimellan?

Söndagsskolan

Söndag är ändå söndag när allt kommer omkring. Dags för lite livsåskådning.


Ok. Tala om för mig vad som är omöjligt nu, tack så mycket.

Subatomära funderingar

Kvantfysik - finns det något mer intellektuellt utmanande [SvD]. Intuitionen säger att avsikten mycket väl rymms i vad vi uppfattar som objekt.

Veckoutvärdering, CB

I dag fyllde min Chembuster en vecka. Jag byggde den dels eftersom jag tröttnat på det artificiella väder vi upplevt sedan slutet av juli och dels på skoj för att få se om en så märklig pryl verkligen kan fungera. Jag gjöt även en organitsten för inomhusbruk.

Efter en vecka med CB:n kan jag enkelt konstatera att himlen inte längre har linjära moln med tilltagande symmetri framåt kvällsvisten. Chemtrail-planen forstätter med uppehåll i början av veckan att frekventera området men sprayningarna ser ut att vara verkningslösa inom en varierande radie runtomkring.

Efter att det kommit rost och avlagringar ur rören några dagar har nu vattnet blivit betydligt klarare, med såväl mindre doft som smak av järn - en fullkomligt oväntad men välkommen bieffekt.

De spaningsplan och helikoptrar som frekventerade oss i början av veckan har nu dragit vidare till andra uppdrag. Jag har absolut inget fog för det och det kan mycket väl vara slumpens verkningar men jag upplever det som om vi fått en blåare himmel och ett mer omanipulerat väder. Till ett pris av ungefär 5 kSEK och cirka fem timmars arbete.

Mitt i apokalypsplaneten

Den apokalyptiska historieformen har accelererats en tid. Om än inte officiellt stämplat i alla sina framlagda visioner så har vi matats med åtskilliga undergångsscenarier i form av fiktion, desinformation och via mainstreamrapportering om t.ex. klimathot kombinerat med diverse "shortages".

Gliese 581g är en upptäckt i rätt tid och passar kommunikationspusslet fint [SvD], [space.com]. Några saker som faschinerar mig i rapporteringen om denna planet:

• Den här tre gånger jordens massa men är bra "något större". Det innebär en viktökning med knappt en faktor tre för eventuella immigranter.


• SvD rapporterar att "chanserna för liv på den här planeten är 100 procent". 100 procentiga chanser - då handlar det väl knappast om chanser längre?


• Själva transportfrågan kan nog komma att lösas snarare än vi har anledning att tro.

Synkronicitet

Resonans [Wikipedia] knyter inte bara samman fysikens och religionens utlöpande fritänkare med varandra. Den har också sin verkan i sociala skeenden. Precis just nu ser detta ut att vara vad som sker.

Europeiska demonstrationer mot centralbankväldets absurda implikationer på människan [SvD]. Oro i Ecuador på samma grunder[SvD], [DN]. Penningpolitiska kollisioner i den större skalan [SvD].

Individers önskningar framverkas. Sätter vågor i rörelse. Får saker att hända. Resonans. Bärandes en våg av insikter i en värld som konstrueras för att undvika dem.

Systemet med Fractional Reserve Banking är emellertid på upphällningen och det är ganska logiskt eftersom detta system faktiskt är människofientligt. Jo, jag vet - alla pengar i världen bygger på det men det är ändå människofientligt.

Uppvärmning

Det finns en grupp människor som förstått. Som med utgångspunkt i det som känns bra lever gott och tillsammans. Det kan verka anspråkslöst eller rentav provocerande.

Personer som inte fokuserar fullt på pengar, jobb, karriär och status. Som inte lever i klädsam skräck för att förlora pengar, jobb och heder. Som inte badar i försäkringar, vältrar sig inte i dolda sjukdomar och deras symptom, inte stressar för att hinna shoppa järnet på lördag medvallandes några kryssa-av-på-listan-ungar som inten orkar lyssna på. De spelar ju inte spelet. De fuskar!

Personer som bryter mot varje framfostrad mekanism i samhället och som lever utifrån vad som känns rätt här och nu. I värsta fall tänker och uttrycker de sig positivt - till förtret för det väloljade hamsterhjulets väldresserade besättning.

Dessa brottsligar. Dessa samhälleliga svartfötter. Dessa fördärvliga personer. Som inte finner tjusningen i social darwinism, som festar utan den sociala tumstocken och som säger vad de tycker och låter andra tycka vad de vill. Vad ska det bli av dem? Vilka konsekvenser ska deras eländiga (p)åverkan tillåtas få innan någon sätter stopp för dem?

Positivt tänkande. Sätter kedjor av positiva vibrationer i rörelse. Gruppen av positivt sociala brottslingar är på tillväxt. Obevekligen.

Signalstyrka

Tydliga budskap, fulla av ljusstark färg, rörelse, stark musik och stora, starka ord levererat till synes färdigtuggat via media, som ett piller av åsikter och information redo att sköljas ner i en medial brustablett.

Starka signaler i stora, generaliserande termer. Det handlar om krig och fred, höger och vänster, rätt och fel. Rött och blått, gay eller straight, kvalitet eller vanvård. Snabba, enkla svar på tillrättalagda frågor.

Men de svaga signalerna då?

De där som är lite mer krävande, som framträder som symmetrier eller gåtor. Som kommer till mig på avvägar och som inte drämmer ett färdigt svar i bordsskivan för mig att svälja utan som hjälper mig att själv förstå genom att utmana och påpeka efter vägen för att själv kunna välja.

Svaga signaler i stark symmetri. Som är så oerhört lätta att missa och som alls inte hörs genom draperierna i de starka signalernas nästan heltäckande världsbild av förhängen.

När vi får tillgång det undermedvetnas innehåll så sker överföringen med svaga signaler. Kanske utmaningen ligger i att de starka signalerna till trots lära sig lyssna in de svaga.

Jag tror att starka signaler kan bedömas intuitivt. Och att svaga signaler är intuitiva. Men vi är inte sådär jättevana vid att handskas med svaga signaler då vi mest tillåter de starka signalerna att dominera.

Bokslut

Äntligen är boken färdigläst (978-0923550394). Återstår skvalpet. Passande för en tämligen medtagen åldring som passande nog får lov att krypa till korset och erkänna att han var en smula hälsomässigt försvagad denna tisdag. Jag gillar inte att vara det. Inte ett ögonblick. Å andra sidan blev bokfan som sagt utläst så nu är man av med den.

Den knöt ihop några punkter, boken i fråga – även om den var författad långt vid sidan av min egen utgångspunkt. Å andra sidan är det ju meningen med slika övningar, att med utgångspunkt i sin egen utgångspunkt justera utgångspunktens placering relativt den på observationerna baserade verklighetsuppfattningen.

Resonansresonemangen var överlag resonabla vågar jag påstå. Den inneboende kraften hos det undanstoppade och förbisedda och styrkan i de svaga signalerna stämmer mycket väl med mina egna intryck. De signalstarka maskineriernas spindelväv av intressen och den förmenta slutsatsen att ”allt görs för pengar” likaså. Pengar är ju den mest påtagliga sak som inte finns och vid dagens slut kan det inte för intressesfärens skapares vidkommande vara pengarna utan dess egenskaper i egenskap av redskap för att uppnå det på vilket jag och sannolikt/förhoppningsvis många fler söker som är orsak till det rådande.

Och så till det underligaste. Tror jag. För vid så gott som varje punkt där jag själv kunnat och faktiskt - med hänsyn tagit mödan förknippad med förflyttningen av nämnda utgångspunkt – haft viljan att avvisa det framlagda fanns beklagligtvis observationer ur mitt eget liv att fästa företeelsen mot.

Alldeles för symmetriskt. Alldeles för många kopplingspunkter som tvingar mig att placera utgångspunkten åt det håll jag befarade, baserat på en lång rad indiciebetonade småhändelser utefter livets stig ackompanjerat av en särpräglat bråkig hjärna.

Sov så gott.

Uteplatsutsikter

Uteplatsens utsikt medger god utsikt för insikt

Molning fredagkväll


Molning fredagkväll igen

Om kunskap

Det finns de som påstår att jag har för mycket tid. Att jag tänker för mycket. Och jobbar för lite. Att det finns ett samband. Jag är inte helt övertygad, faktiskt. Det kan vara precis tvärt om.

Som ett utslag av just dessa sorters funderingar kikade jag i en mycket gammal bok häromveckan. Första Mosebok för att vara mer specifik. Där finns en historia om en orm som övertalade människan att smaka frukten från kunskapens träd. Episoden går under benämningen syndafallet.

Detta med kunskap, det är något vi tidigt lär oss att inte ifrågasätta. Lär oss. Och visst är kunskap det mest användbara verktyget av dem alla. Men även om det inte väger något så kan det ligga i vägen. För kunskap och färdigheter hindrar ofta intuitionen att flöda fritt.

Om man studerat till linjeexpert blir det svårare att se de mönster linjerna bildar.

Att vara mästare på sin gren kan göra att man bara ser droppen och inte havet.