Jag tittar på aktuellt för första gången på evigheter. Det trummas på klimattrumman i ett försök att ställa tåget på rälsen igen. Jag finner det oerhört underhållande.
Jag tänker emellertid trotsa påbudet och fortsätta tvivla på att människan ligger bakom klimatanomalier och temperaturförändring. Jag tänker, helt enkelt.
Och efter att jag har tänkt, tänker jag tro utifrån vad jag tänkt. Jag tror att det är en fasad. Att ”klimathotet” är en skärm bakom vilken saker och ting som måste utifrån en viss kännedom kan utföras utan att skrämma de utan kännedom. Jag tänker tro det, helt enkelt. För då stämmer alla de bitar som jag inte lyckats få ihop förrän jag började tro just så. Tanken var inte att jag skulle försöka få ihop dem. Tanken var att jag skulle fokusera på någon av de andra otaliga skärmarna som finns att tänka sig fördärvad på om man nu är tillräckligt ostyrig att faktiskt tillämpa detta obekväma tänkande. Men det tänkte jag låta bli.
Strax efter klimathotet avhandlas vädret. En stilla fundering; om det nu är så att vi styr världen med våra tankar- är det inte så att prognosen, om sedd av många, styr oss att förvänta oss det prognostiserade vädret?
En tanke, bland många. Jag tänker, på gott och ont.
onsdag 23 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar