Det hör inte till vanligheterna att vi faktiskt ser de filmer vi hyr här hemma. Vi brukar mest hyra och sedan glömma bort att lämna tillbaka dem. Prismodellen hos vad som i folkmun kallas Videohallen (fast det står något annat på skylten) är tre alternativt fem filmer i en vecka för 120 kr.
Precis lagom för att man ska hinna glömma bort dem alltså. Om man hyr filmen klockan 21 på söndag kväll så ska de vara tillbaka nästa söndag kl 17. Inte klockan 23 genom inkastet i väggen, ty då bokförs en liten skuld.
Nu senast med åtta filmer hyrda blev det 220 SEK för de extra sex timmarna - en avgift som jag erlade på tisdagen då jag kom in för att återigen hyra tre av de osedda filmer som jag även hyrt föregående vecka, betalt förseningsavgift på och nu med hänvisning till detta faktum tyckte mig måsta se.
Nåväl.
En av dessa filmer var "The Men Who Stare at Goats". I går - då min fru och hennes kompis efter en närmast omänsklig gymbragd placerat sig framför TV-spelet åkte skivan in.
Och nu till saken. Filmen var bra. Mycket bra.
Det var egentligen bara det jag ville ha sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar