tisdag 21 september 2010

Dumokrati?

Jag tycker nog att man kan kosta på sig att reflektera - är detta demokrati eller teater?

I september klubbas om det inte ifrågasätts en omfattande grundlagsförändring som bland annat för det möjligt att sätta in den svenska militären mot de egna medborgarna. Proposition 2009/10:80 - "En reformerad grundlag". Första beslutet fattades i juni under den mest fullkomliga mediatystnad. Nu återstår att godkänna detta i september så är saken klar i den goda demokratiska ordning som råder. Ådalen 1931 - någon som minns? För gammalt eller komplicerat, kanske. Osexigt.


Men att skutta runt och protestera mot att SD överhuvudtaget existerar går fint det. SD är ett utpräglat missnöjesparti. Just nu pågår alltså omfattande missnöjesyttringar kring missnöjesyttringen. Djälvligt produktivt och moget.

Skäll på den som skäller. Visa missnöje över den som visar missnöje. Rättning i leden. Var indoktrinerad. Tänk inte. Tyck rätt. Far på varandra, bara. Ju mer fientlighet människor emellan, desto mer lättstyrda är vi. Lättlurade, uppretade fånar är bra, lätthanterliga fånar.

Rasist. Det är ett enkelt, greppbart skällsord som är fullkomligt politiskt korrekt och oantastligt på alla sätt. För så har det beslutats. Ett åsiktsmässigt missfoster som offras på den skrikande mobbens altare.


Dags att kliva ur sandlådan och sluta bete sig som en panikslagen skock. Inse att var och en har ansvaret fullt ut och in till varje atom i sin egen och sin omgivnings tillvaro. Att många röstar på SD innebär att det är dags att tänka till. Inte gapa på och låta det bli så hysteriskt så att våra makthavare kan klubba igenom sin hett åtrådda grundlagsförändring och sedan sätta in militären mot hela den käbblande högen.

Gropen är grävd. Skopan är väl kamouflerad och de lugnande medlen doseras kontinuerligt. Återstår bara att lägga i en växel och putta hela högen över kanten. Ingen kommer att märka det för hela bunten spottar och svär åt varandra eller sitter och polerar sina skygglappar.

I efterhand kanske vi undrar vadfan det var som hände. Med en långt mycket jobbigare uppförsbacke ur den gropen som den från skuggorna styrande handen under tiden vi käbblat har förseglat med ett stabilt galler och riktigt sjyssta "duschar".


Det finns en anledning till att media rapporterar om SD-upploppen och inte om grundlagsförändringarna. Det är för att du ska tycka och agera på ett visst sätt. Media styr dina tankar om du inte tänker själv. "Bruset" tar över om du inte har en egen struktur. Och det är var och ens förbannade skyldighet som människa att använda cellerna uppe i skallen.

Så. Vad är farligast? De 5.7% av de röstberättigade som satte ett finger i luften eller den stora, stillatigande massan som låter hjärnan ligga i träda en stund och därigenom tillåter den intellektuella våldtäkten och dess implikationer fortsätta.


Men det är klart - visst är det skönt att få blåsa ur sig lite. Hata lite. Förakta och mys-tycka-illa-om en hög missnöjda människor (nu kallade jag de som röstade på SD människor - det var verkligen inte politiskt korrekt) och vara del i den samstämmiga koskocken som idisslar varandras unisona sång. För visst är det väl obeskrivligt föraktligt med människor som föraktar andra för deras förakt? Undrar jag föraktfullt.


Huvudet på spiken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar