Om vetenskap

Jag har verkligen funderat på det här med vetenskap. Har så att säga levt i den akademiska härdens värmande skugga i många år. Värmt tån till och med. Och blivit än mer förbryllad.

För när jag söker svaret på en enkel fråga får jag ett komplicerat svar. Det i sig är kanske inte så underligt - jag om någon är öppen för att saker och ting inte måste vara enkla. Men när jag tar det naturligaste av fenomen (till exempel en klotblixt) får jag de mest onaturligaste svar. Eller inga. Så gott som varje frågeställning som rör resonans försvinner iväg och återkommer som en cocktail av teoribitar snarare än en bärande svarsvåg. Det förefaller som om resonans är för kraftfullt för att bli var mans potentiella kunskapskälla. Sannolikt är det förbehållet vad vi kallar "militär vetenskap".

Å andra sidan tror jag att de flesta - om de låter sig tänka/känna efter - har en intuitiv relation till just resonans och dess absolut genomgripande betydelse.

Jag ser det lite var stans. Och drar mig till minnes hur det är att "söka pengar" inom den medicinska forskningen. Där man som forskare ska framlägga sin sak för en bedömningsgrupp, behövdad av en eller flera kapitalstarka personer från en förmögen familjs stiftelser, till exempel. Flankerade av "vetenskapliga bedömare", naturligtvis.

Leker med tanken på att "vetenskap" mer går ut på att ta fasta på vad vi tycker oss veta och konservera det i en liten akademisk burk. Att den vetenskapliga metoden syftar till att förhindra intuitivt driven experimentlusta som bor hos de sprudlande själarna.

Att vetenskapen, precis som dess föregångare kyrkan syftar till att bibehålla det idémässiga monopolet som är en förutsättning för att kontrollera den breda massans uppfattning av vad som är verkligt och därigenom möjligt.

Det har gått lite tid sedan ford byggde sin första bil och sedan GE köpte Teslas generatorpatent. Ändå är vi teknologiskt på samma nivå även idag, undantaget någon politiskt korrekt solpanel. Tesla, för vilken generatorn bara var en blygsam början, kanske köptes tyst på det där lilla viset. Som så många sedan dess gjort genom de exkluderande mekanismerna i det akademiska resursallokeringssystemet parat med patentväsendet. Till energimonopolets lov. Till kemiindustrins medicinalmonopols bevarande. Och vidare upp längst till en början pengarnas, senare de egensinniga agendornas linjer genom verkligheten.