Gniresirogetak finner avsikt istället för åsikt

Lurar lite på tjusningen med att kategorisera. Att märka saker och ting med olika etiketter. Framförallt när det gäller människor och då utifrån vad man själv bedömer den kategoriserande såsom varandes för sorts person via den (oftast en – enklast så) åsikt man uttyder ur yttranden. Den mest fascinerande kategoriseringen – åtminstone vad gäller namnet – kan nog vara oliktänkare.

Kategorisering tjänar som regel syftet att förenkla. Vilket ofta används för att tjäna andra syften i förlängningen vare sig det är ett världsomspännande propagandafenomen eller för den personliga förenklingens skull.

Om vi kategoriskt kategoriserar allting och därigenom erhåller en förenklad värld. Om det är så – hur skulle det då se ut om vi gick bakvägen och ”avkategoriserade” den etiketterade begreppsvärlden intill sina egentliga beståndsdelar? Intressant tankeexperiment. Sannolikt kokar det ner till avsikter. Och det skulle inte förvåna om det inte finns så många avsikter när allt kommer till kritan.

Dessutom verkar det som om avsikten faktiskt bor i allt. Och som om den rentav kan påverkas i efterhand. Kategorisering baklänges alltså. Gniresirogetak. Gni-res-iro-gnetak. Se saker ur avsiktsperspektivet. Placera dem i rätt irogetak (iro-ge-tak)- givet att det finns flera än en, alltså. I annat fall får man kanske kalla det för harmoni.

Kategoriseras i kategorin ”icke kategoriserat”.