Det slog mig häromdagen att jag nog inte riktigt kan klassas som miljövän, fastän nog få är större älskare och rentav dyrkare av naturen än mig själv. Detta eftersom jag tänkte flyga till Helsingborg. Jag är en dålig, dålig människa.
Alltsedan påbudet om cykelhjälm har jag varit suspekt inför inflekterade gruppsykoser. Och misstänksamheten slog definitivt rot inför påbuden om kvicksilverlampornas förträfflighet i början av nittiotalet. En fullkomlig orimlighet.
Det finns mycket sanning bakom klimathotetet - precis som bakom varje stor lögn. Det har fått mig att skrubba runt bland det välavvägda skräpet som utgör ”fakta” i klimatfrågan vilket i sin tur lett vidare till andra områden och så gott som hela den för oss framlagda världsbilden.
Tyvärr är det väldigt svårt att beskriva dessa samband utan att bli sedd som absolut skogstokig. Vilket är en central mekanism i hela strukturen. Vilket å andra sidan står inför en omgripande förändring.
Aluminium , prioner, flour, magnetism och rädsla blandas i den mikrovågsugn vi kallar verkligheten. Vi hålls dumma, ilskna och sjuka för att inte komma i vägen för våra herrar.
Allt vi behöver göra är att tänka. Positivt. För intentionen bor i materian och den påverkas av sin omgivnings intentioner. Lika sant som det är oförenligt med de flestas bild av världen.
fredag 29 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar