Önskan, förväntan och fruktan om uteblivelse

Jag har länge trott att om man önskar sig något riktigt mycket så säkerställer man att man det aldrig kommer att inträffa. Som bevis har jag anfört alla de penga- och framgångsrikhetstörstande personer jag sett köra i diket genom åren – kvävda av sin egen ambition.

Men kanske var det inte ambitionen som kvävde dem utan rädslan för att misslyckas? För det är ju en enorm skillnad på att önska sig något och att frukta att man inte kommer att få det, även om det är två sidor på samma mynt.

Om jag kommer med en stor och stadig utfästelse. Börjar jag inte i samma ögonblick oroa mig för att den inte kommer att falla in? Och för det åsnearsel jag kommer att se ut som när jag så storeligen haft fel.

Samma sak med materiella saker och pengar – om jag verkligen desperat behöver pengar så oroar jag mig med sannolikhet mer för att jag inte ska få dem än vad jag utan tvivel bestämmer mig för att de ska komma till mig.

Och så vidare. Tricket verkar sitta i att verkligen önska sig det man vill ha och inte låta sig ansättas av tvivlen. Detta förefaller till min egen förvåning oerhört rationellt när allt kommer omkring. Och jag tänker storeligen utfästa att detta är sanning utan att oroa mig för att se ut som ett åsnearsel.