”Ska jag behöva betala tillbaka det som aldrig funnits. Med ränta?”
Och det kan ju tyckas vara något att fundera på. Jag har en svag känsla av att vi behöver få till en ganska genomtänkt lösning på den frågan. Och att svaret måste vara lika genomtänkt som tydligt. I dagens samhälle är svaret ett otvetydigt ”ja”, men det är inte så genomtänkt då alla pengar i världen inte ens mäktar att betala räntan på all världens lån. Detta trots att räntan i det närmaste är försumbar.
Att de som leder bankerna och dess finansiella delegerade bibringarinstitut själva uppbär omfattande ersättningsanspråk [SvD] gentemot sina uppdragsgivare är naturligtvis en aspekt som inte direkt hjälper en sansad diskussion på området utan istället riskerar att underblåsa en mer hatrelaterad upplösning. Vilket ju kan vara delvis uppsåtligt då vanmakt är användbara saker.
Antingen kliver vi ur det ekonomiska paradigmet in i icke- och byteshandelns, eller så kliver vi in i ett nytt ekonomisk paradigm. Alternativ reparerar vi det som finns genom och då måste vi svara på ovan nämnda fråga. På ett genomtänkt sätt. Ju längre vi drar på svaret desto mer irreparabelt blir det rådande paradigmets skick.
På gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar