God Jul

En synnerligen god jul till var och en som råkar snubbla in på den här mentala avstjälpningsplatsen. Och till alla andra. Den här julen känns signifikant. Placerad i skarven. Mycket nära den tippande nollpunkten och därmed uppbärandes den nutida och gångna verklighetens totala massa i jämvikt mot vad vi beslutar skall komma. Mer om det en annan dag. Eventuellt.

Men nu var det jul igen. Och några saker blir fullkomligt kristallklara för undertecknad på det personliga planet. Jag har haft förmånen att passera en tippande nollpunkt för inte så länge sedan. I ett utrymme som skapats av det jag själv tyckte var förbjudet fann jag passagen som kom att leda mig ut ur ett liv i frustration och flykt och över i ett lustfyllt och kärleksfullt liv som ljuder av skratt och värme.

Jag fann min Sara. Jag fann en smäktande vacker själ förkroppsligad i 1575 mm liten Sandvikska. Jag fann precis allt jag någonsin letat efter. In i minsta lilla vibrerande detalj. Och trots att vi bägge var fullkomligt inställda på motsatsen började verkligheten förändras. Jag fick möjligheten att kasta av mig den inlärt stela kostymen upptäcka mig själv som en ny, varm människa. Jag fick lära känna Saras Casper och upptäcka en ny dimension i livet tillsammans med den mest underfundige lilla rödtott man kan tänka sig. På köpet fick jag ett nytt, synnerligen varmt perspektiv på min egen uppväxt. Jag fick en familj, kan man säga. En familj att skratta taket av huset med. Att värma de mest kalla frostsprängda hjärtan.

Jag blev en mycket, mycket gladare person. Vilket ledde mig tillbaka till den familj jag växte upp i. Till den syrra, morsa och farsa som en gång gjorde mig till den jag var. De som jag tidigare lämnat och utsatte för oerhörda påfrestningar. Jag trodde det var deras fel att jag inte passade in någonstans. Så här i efterhand förstår jag att det var precis tvärtom. Predatoriska omvärld. Och varför den konstruerats som sådan. Att få tillbaka dem var enormt. Absolut enormt. Deras lycka över min lycka blev större än lyckan var för sig på varsitt håll. Och vice versa.

Jag upptäckte att Sandviken var stället för mig. För även om jag farit runt och levt ett mer eller mindre stort stadsliv så har hjärtat klappat för de mindre orterna. I efterhand förstår jag varför. Det är dels den lilla stadens alla fördelars förtjänst (som den när man kliver in i en reservdelsaffär och killen över disken baserat på mitt inköp av kontaktdon vet vems traktor jag köpt), men mest av allt är det de underbara människor jag fått förmånen att lära känna här.

Kraften ur allt detta. Kraften ur Olsbos mark. Korsvis laddad vid sommarens hänsynslöst genomljuvliga bröllopspartaj. Kraften och närvaron av alla dessa nya och gamla bekantskaper trumfar vad som helst. Det är fullkomligt. Och ingen fullkomlighet är komplett utan att där också finns en saknad. Efter farsan. Hans hädangång hade sannolikt varit det mest dräpande slag om det inte varit för allt detta. Men eftersom det nu är som det är så väger det underbart lyckliga i allt som hänt upp det bottenlösa i att han inte finns här längre. Något som jag hoppas glädjer hans själ var den än må befinna sig.

Livet är klurigt och fullt av överraskningar. Jag levde i avstängt läge i många år innan jag mötte Sara och allt ljuvligt hon kom att innebära. De dryga två åren som gått sedan dess innehåller tusenfalt mer livskraft än de 17 avstängda åren innan. Och det nuvarande hade aldrig kunnat bli om det inte varit för de många frustrerade och vanmäktiga åren.

God Jul, varenda kotte! Jag önskar att var och en fick uppleva något så underbart som jag fått förmånen att göra och vill med denna anekdot visa på att tiden och omfattningen av vad som kan verka oöverstigligt faktiskt inte bara kan ha utan definitivt har en mening. Att det som i ett oöverstigligt nu gnager och smärtar i ett senare skede kan visa sig vara själva förutsättningen för ett helt annat sorts liv i en helt annan sorts tid. För i det stora står vi sannolikt precis där just nu - på balanspunkten.

Vi står väger. Och det är vår gemensamma beslutsamhet som hela tiden avgör åt vilket håll vågen ska tippa. Men mer om det en annan dag, som sagt. Eventuellt.

God Jul och ett stort tack till alla som finns i mitt liv. Och till varenda kotte.