Grått nytt hår

Sådärså, då kommer 2010 till en ände. Ett år i raden, basen för tideräkning oaktat. Eller?

Faktiskt inte riktigt. Var och en med bråkspråkskalle har säkert stört sig det faktum att september, som ju borde vara den sjunde månaden, är den nionde. Samma sak rörande oktober (åtta), november (nio) och december (tio). (Latin för sju är septo, åtta är octo, nio är nove, tio är deci. Ungefär detsamma på alla latinska språk i nutid).

Kalendrar och tideräkningsparadigm kommer och går. I historiens ljus ter sig vår kalender något skuttig och osymmetrisk - något som verkar tagit fart under romartiden. En tid för härskare. Kanske är det så att kalendern även den bringar den form av obalans som gör människan mer hanterbar.

Nästa gång vi firar nyår ser världen nog ganska annorlunda ut i det stora flertalets ögon. Vad vi idag kallar sanning kommer att stå i ett annat ljus. Vi kommer att se sådana vi visat respekt som enkla skurkar med sitt eget kärlekslösa förmodat bästa för ögonen. Vi kommer skratta åt det tvärtomspråk vi aldrig skulle ha lystrat till om vi inte varit så elektromagnetiskt, biologiskt, psykologiskt och kemiskt nerdövade.

Vi kommer att stå bländande inför det fåtal som tagit klivet ut ur den sammansvurna eliten och utan rädsla för det egna livet visat sig vara en goda människor. Det absolut största brottet mot den idag rådande världsordningen. Att vara god, alltså.

Vi kommer att tänka efter. Lyssna. Och sluta frukta. Gott nytt 2011. Jag är i all ödmjukhet rätt säker på att det kommer att bli en vändpunkt i mänsklighetens historia.