"Detta NWO, det kommer emellertid att styra hela världen, inte bara en ansenlig del av det som Rom en gång gjorde för länge sedan, nu från dess huvudkontor i Tyskland. Denna grupp är ansvarig för döden och lidandet på över 180 miljoner män, kvinnor och barn. De var ansvariga för första världskriget, andra världskriget, Koreakriget och Vietnam, etc. De har skapat perioder av inflation och deflation i syfte beslagta och befästa den rika världen. De var ansvariga för slaveriet på över två miljarder människor i alla kommunistiska nationer som Ryssland, Kina, Östeuropa, etc., eftersom de var direkt ansvarig för skapandet av kommunismen i dessa länder."
Carl Norberg beskriver ett nuläge och bryter mot nutidshistoriens tabun. Jag finner det modigt, uppriktigt och ytterst läsvärt. Döm själv.
Dags att formulera en fortsättning. En mänsklig sådan. Bor ett frö i varje tänkande individ. Sannolikt flera i de som hittills inte riktigt hängt med i cirkusen. Känns det rätt så är det rätt. Och vice versa. Rätt enkelt, ansvarets oändlighet till trots.
Du kan ju tro att det varit jobbigt för oss som förstått detta en längre tid. Man lever i nån sorts parallellvärld där majoriteten lever i den officiella ljugversionen, och man själv i den mer riktiga versionen. Hur skall man förhålla sig? Låtsas som det regnar? - Går ju inte i längden utan att bli galen.
SvaraRaderaFörsöka varna sina medmänniskor? - Det enda moraliska, men ack så motigt att bli betraktad som knäpp och losa vänner.
Byta sida, till den perversa giriga klicken? Nja, det sista var mest på skoj, men det finns såna som gjort det.
Hoppas det finns ett helvete, så dom kan umgås med sina uppdragsgivare!
Jo, det måste varit knepigt minst sagt. De senaste åren har det ju ändå förekommit viss debatt och en lite mer obeveklig öppenhet.
SvaraRaderaÅ andra sidan tror jag att det stora flertalet faktiskt känner att det är ganska mycket som inte stämmer mer eller mindre djupt i sitt inre.
Vilket får till följd att man söker gåtans lösningn på de mest underliga sätt. Man fjuttar iväg än hit än dit på små strövtåg i diverse utövelse i försök att döva den där gnagande känslan av att man missförstått något. Missat meningen. Poängen.
Man skadar andra och sig själv. Man hjälper de man absolut inte borde hjälpa. Och det känns fel hela tiden. Man gräver ner sig.
Å andra sidan kan det ju vara precis just på den vägen de bekantskaper och upptäckter man ovillkorligen måste göra faktiskt finns planterade. Knappast någon slump, förståss.
De jag faktiskt känner har råkat mest illa ut är de som sitter fastkilade i den lilla skrikande människans tröstlösa brist på pengar, prylar, självhävdelse och villkorslös synlighet samt i de mest graverande fallen de som sitter på en isolerad hög av rädsla och söker ackumulera makt över andra.
Det finns många stackars människor som på grund av sin själs ängslighet byggt torn av avstånd i rädsla för att förlora den makt de tror sig ha över andra.
Men även det har säkert sin mening. Precis som att ha förbannats av för tidiga insikter. Jag inser efterhand att många jag mött begripit för länge sedan och därför valt olika former av "smärtstillande" i väntan på tydligare indicier eller ett mer allmänt uppvaknande.
En del har nog bestämt sig för att infiltrera klicken också. Vilket kan bli oerhört intressant om trycket ökar. Jag tror det finns fler goda människor inom den begränsade styrenheten än man kanske anar.
Att leva med dubbelhet kan vara fullkomligt förödande. På det privata planet har jag provat i 15 år innan jag tog mig ur det och det var inte särskilt kul för innanmätet. Men en omistlig lektion. Som allt.