Frisören hade haft stället i ungefär åtta år. Hon jobbade tolv till fjorton timmar per dygn. Sju dagar i veckan. Med en två månaders bebis hemma. Oprutat tog hon 75 spänn för en klippning vilket säkerligen var hutlöst.
Jag frågade vad hon brukade göra på fritiden – resa, kanske? Varför inte åka till Europa och gå till frisören för omväxlings skull?
Jo, hon tyckte faktiskt att det var lite konstigt även om det var sällan någon frågade. Eller – konstigt och konstigt. Hon tyckte att det var hysteriskt roligt vid närmare eftertanke. Hur de som brukade komma till henne var där för att vila upp sig från sina slitsamma 40-timmarsveckor hemma i Europa.
Men, tillade hon – ni verkar faktiskt mer slitna än oss på något sätt, så det kanske stämmer. ”Maybe you hard working on inside in Europe. Maybe all snow and working on computers hard on inside? Maybe inside not very strong (skratt).” som on uttryckte saken.
Hm.
fredag 4 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet inte hur jag fick den bilden i huvudet men när jag läst din text såg jag en man sittandes på en stol och toppen av hans kranie var bortsågat. En annan man stod ovanför honom med en potatispress (du vet en sådan där som man håller i en hand)och mosade hjärnan.
SvaraRaderaDu är ansvarig till att jag får ruggiga associationer! :)
Jag försökte övertala min frisör till att stänga sin salong och fixa en typ glassbil som han kunde åka omkring med på gatorna med. Istället för den sedvanliga trudelutten "Nu lurar vi barn, nu lurar vi barn - på deras veckopeng" skulle han spela någon barbershop-låt.
Ja, det var verkligen en intressant assocition - lite utöver det vanliga, sådär... Hoppas bilden släpper ;-)
SvaraRaderaMen ingen annan än innehavaren av associationen kan väl ändå ses som ansvarig för den? Var och en ansvarig för sina egna tankar och vad det innebär. Och så vidare.
Bra idé med frissbilen - och utmärkt text till melodin också ;-)