Jag har praktiserat modellen ganska mycket, dessvärre. Tidigare. Vid näringslivlig navigation genom trånga utrymmen och låg bränslenivå. Den om att driva igenom saker. Att med orubblig övertygelse och utan att ge sken av möjligheten till något som helst avvikelse från den utlagda kursen kidnappa medbeslutsfattarna ombord på skutan. Det är enkelt. Man pekar på ett mål. Ett tydligt mål. Tilltagande formulerat som ett måste. Med tydliga exempel på det uteblivna beslutets absurda konsekvenser.
Allt som inte har med målet att göra suddar man till. Vrider och vänder. Flyttar runt. Och så ger man intrycket av att ha tålamod. Man konstruerar ett slags mental fångenskap med det fria valet att stanna i fångenskap eller ta sig ut genom den enda möjliga vägen. Den som säger emot eller ifrågasätter hotar alla. Den som vill förkovra sig ytterligare kommer att sinka oss alla. Inget utrymme för tveksamhet. Alle man ombord. Nu kör vi. Det finns bara en väg. Så kan vi släppa det här och gå vidare...
lördag 2 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar