Tanken

Känslan, eller kanske snarare sinnet, är öppet. Sinnet kan inte i egentlig mening begränsas, hållas åter eller styras. Sinnets nycker, känslor och idéer äger fritt flöde i gravitationslöshet. Det är tanken som infekterar begränsningarna. Om vi ser tanken som en tank. En tank med genomskinliga väggar, golv och tak. En tank förankrad i det tredimensionella rummet som vi kan fylla och tömma själva.

Från början är tanken fylld med klart vatten. Vi fyller tanken med lärdom, kunskap och värderingar. Vi häller ner sådant vi möter efter livets stig i tanken. Vi lär oss. Vi formar tankens innehåll. I livet kan inte sinnet nås utan att blicka igenom tanken. Vad vi har i tanken begränsar hur vi kan se sinnets projektioner. Ju kunnigare vi är i tanken desto mindre ser vi av sinnet. Om vi till exempel lärt oss att saker är omöjliga så skymmer detta sikten och begränsar vad sinnet kan förmedla till det tredimensionella medvetandet.

Det fanns där vid uppvaknandet. En tydlig bild, beställt och levererat med den stora vattenmassans vederbörliga tydlighet. Ganska naturligt att rensa tanken genom att fylla den med rörligt, levande, oändligt och välmenande vatten. Genomskinligt men fullt av energi och rörelse. En annan lite mer munvig iakttagare av samma fenomen ses nedan. Jimpa med de banbrytande ansiktsmusklerna.


Jim sammanfattar en tanke på tankens utsida. Hittad hos Seilon.

Så, var noga med vad du häller i tanken. För hur det är så formar vi ju vår värld med tankens hjälp. Vi använder den att mejsla ut den värld vi vill ha, när vi väl begripit att bara jag själv äger min egen tankes skaparkraft. Kanske är det så att det även fungerar åt det motsatta hållet. Att sinnet blickar genom tanken åter på mig och att vad jag häller i tanken således formar inte bara formar min världsbild utan också vad bilden av världen reflekterar - själva världen, alltså.