Vissa dagar får man tydligare tecken än andra på att allt blir bättre. De kommer oftast från barnen- logiskt nog. Som när den Lille valde att ta med sig en flicka som är ett år yngre hem att leka med på eftermiddagen igår. Under min skoltid hade det varit ett socialt självmord och ett mobbens bränsle, men denna septembereftermiddag stod de sjuåriga grabbarna och gapade inför den Lilles mod att inte låta just den saken hindra honom.
Världen håller på att bli bättre och det är naturligtvis barnens förtjänst ytterst. Barnen och lärarna i just denna skola har fått mig att omvärdera allt jag själv upplevt från skoltiden. De har fått mig att se hur det elände jag förknippat med utbildnings- och fostringsmaskinen kan vändas och hur verkligt öppna och goda människor kan få en långt tidigare start i livet genom vuxna som inte helt och hållet låter sig riktlinjekidnappas utan låter sin personliga önskan bli en del av gärningen.
lördag 24 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En blixt är kanske en form av knutpunkt där många olika mönster möts i varandra för att väga obalancer för att utjämna dem i stort mindre friktion mindre energi åtgång så det är ett balans förhållande som styr i oss undermedvetet alltså vi är också gyros rullar på drift i vågornas rymd ,rätt coolt tycker jag, innåt ökar informationen för att sedan minska i information och spänningen sjunker i energierna och blir samspelta lika vackert som ett lysrör och kallt men lurar en del i fel riktning.
SvaraRaderaCoolt var ordet :-)
SvaraRadera