Traumatankar

Ett intressant klipp, detta. Talar om varför gemene (amerikanske) man inte vill släppa den officiella versionen av elfteseptemberhändelserna. Men det är inte just den saken som gör klippet sevärt enligt min ödmjuka åsikt. Det är snarare att den redogör för vad som händer i psyket på de som den där dagen såg vad som hände på TV. 24 timmar per dygn. Live.

Och vad som händer när man hittar diskreptanser i vad man då tyckte sig se. För oavsett just denna specifika händelse - det är ju inte särskilt sällan som de bilder media sprider inte stämmer. Desto vanligare med motsatsen, faktiskt. Så frågan kring vad som händer när man vill släppa innebörden av bilden är ytterst relevant i vår tid.

Det var otäckt några veckor, det ska erkännas. Det vred sig, alltihopa. Men från den punkten så blev det bra mycket bättre eftersom allt relativt enkelt får sin förklaring. Förr eller senare. Och sanna samband (sannband?) förnekar inte sig själva. Ligger i sakens natur.


Traumatiserat tänkande, funnen på vaken.se.