Annat var det förr. Då registrerades åsikter av politiska skäl – inte för allas bästa, utan enbart av hänsyn för de som för tillfället åtnjöt folkets parlamentariska så kallade förtroende. Och så är det ju naturligtvis också annorstädes. På sådana där signalstarkt konstaterade mindre priviligierade platser. Där regeringar går under benämningen regim och ledarna tituleras diktator.
Den ryska ledningen går - om man talar ur skägget - i fråga om omnämnande från Regering till Regim, något som givetvis har sin förklaring i för vilkas bästa man anser den bästa åsikten ska vara. (SvD.se).
Nu vet de flesta läsare av denna blogg naturligtvis redan dessa saker, annars hade de nog för länge sedan lagt ner läsandet av omsorg för den egna världsbilden – en världsbild vi alla sliter mycket med att hålla ihop eftersom den helt enkelt inte stämmer. Till dess vi tar oss samman och börjar tänka ut en egen vill säga. Konspiratoriskt tjafs – vilket slöseri med tid. Skaffa ett jobb för fan. Och så vidare. Nej sådan är inte du, och det är jag väldigt glad för. Tack.
Min tanke uppkom då jag kontemplerade den mycket modesta sponsring av bloggare som jag på privat basis ibland hänger mig åt. Täcka kostnader, och så vidare. De åsikter som de bloggar jag skulle kunna reflektera över att stödja är ju knappast de man i vardagligt tal skulle kunna kalla politiskt korrekta. Men eftersom politiskt korrekt är en synonym för inkorrekt så anser jag att de som lägger tid på att belysa verkligheten ur ett lite mer människovänligt perspektiv ska få chansen att göra det.
Och där någonstans slog det mig att mina betalningar givetvis registreras, precis som allt annat jag gör, skriver eller tittar på. Mina handlingar blir till uttryck för något som skulle kunna kallas en åsikt. En åsikt som kanske via lite klurig dataminig och andra halvsekelgamla algoritmer kan utvinnas ur min flod av data.
Då börjar vi till slut närma oss pudelns kärna, den om åsikter och dess registrerbarhet. Det är klart – det har aldrig varit så enkelt som nu att statistiskt ta reda på vart människor står åsiktsmässigt. Jag är helt övertygad att dessa kvantitativa observationer resulterar i en detaljerad plan för hur opinionen ska fås att ha de mest fördelaktiga åsikterna. Sett ur det sedvanligt omtänkande och hänsynstagande perspektivet, givetvis. Och för rikets säkerhet. Och för att hålla marknaden lugn. Och så vidare.
Men vad är egentligen en åsikt? Det hörs ju faktiskt på själva ordet att det är vad man anser sig se, vad man åser. Inte själva aspekten utan hur man uppfattar det man ser ur sin synvinkel. Om man identifierar vad en individ ser så kan man med ett slags intellektuell bildigenkänning se vad det är denne tittar på. Matchar man vyerna så ser man också var personen befinner sig.
Vem blir då värt att registrera? Innan vårt kommunikationssamhälle tog sig den form det har idag var det kanske av logistiska skäl relativt svårt att registrera de som inte flagrant utmanade den fastlagt fördelaktiga åsiktspunkten. Man registrerade dem, bevakade dem och sökte på de sätt man kunde störa ut deras verksamhet och trovärdighet. I dag samlas information om allt och alla överallt och alltid. Då blir det en annan femma.
I fjärran länder... (SvD.se).
Åsikterna samlas en masse för att bemötas likaledes via massmedia. De svårare fallen av insikt, de som är bortom räddning för medias totalpåverkan lämnas helt enkelt där de är och beskjuts istället via korrigering av den generella opinionens åsikt om foliehatterier som konspirationsteorier, religiöst flum och förvillartekniker. Man är fri att ha vilken åsikt som helst. Men man får inte tro på vad som helst.
Tyck vad du vill - men stå bara för rätt åsikt. (SvD.se).
Det håller kanske en liten stund till, men kritisk massa ansamlar sig fort och det enda vår högt ärade skara kärlekslösa teaterregissörer har att ta till är olika nivåer av diversion av allmänhetens uppmärksamhet, samt idogt repriserande av de ansträngningar man gjort för att leda nämnda uppmärksamhet ur spår mot den kaotiskt kokande nyhetskittelns sinnesvridande gaser.
Koka soppa på en gammal, nu nästan sönderrostad spik. Det vi inte fick in på smällarna tar vi igen på repriserna. (SvD.se).
Det riktigt stora problemet med den lösningen är att människor trubbas av, tystnar inombords för den signalstarka masspåverkan som äter tid och uppmärksamhet och leds tids nog helt av egen vilja och övertygelse att upptäcka att vad som är verkligt är vad man själv helt och hållet utan undantag väljer att tro på.
Till en början finns mycket litet av den varan men det växer till sig och med tiden upptäcker man kanske den sensationella möjligheten att helt enkelt tro på varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar