Överstyrbeskyddande

De mesta av de jobbiga saker som hänt mig genom livet hade kunnat förhindras. Någon hade kunnat tala om för mig vad som skulle ske - och kanske hade jag lyssnat. Jag hade kunna levt bepansrad med skydd och försiktighet i avhållsamhet från de saker som riskerar att skada. Men vilket fruktansvärt tråkigt liv det hade varit. Så inskränkt och per definition meningslöst.

Vad blir meningen med livet utan möjlighet att fritt få lära sig saker? Att själv få experimentera med de tankar och idéer man har och få uppleva dess verkan? Jo, resultatet av att hållas från att leva livet fullt ut i en överbeskyddad liten bubbla det blir upptäckten hos farligheten i överbeskyddet. Överbeskyddet tar inte bara själva njutningen ur livet utan plundrar det på sin faktiska mening.

Men det sker inte utan en anledning. Det sker eftersom vi som får/fått uppleva det – vare sig själva eller genom iakttagelse av andra – får en enastående möjlighet att lära oss att livet är till för att lära. Och att ingripa för att förhindra småblessyrer eller för att bevara någons komfort inte är något annat än att vrida ett lärotillfälle ur händerna på en vandrare på livets stig.

Visst – gränsdragningsfrågan är allt annat än enkel, men alla vi mentalt snedvridna västerlänningar som vuxit upp i det egenmäktiga överbeskyddandets inkubatorzon kommer att bli de som får lära oss allra mest om livets egentliga syfte och beskaffning. Vi kommer som inga före oss att få känna livets känsla inom oss och vi kommer att komma till så hänförande insikter kring dess natur att vi blir i besittning av full frihet att skapa. Enastående!