Det tjänar nog ingenting till att förneka att jag klurar lite på det dimensionella lite mellan varven. Hur olika rytmer i sina respektive plan samverkar till de virvlar som är vår värld, dess ursprung, hemvist, orsak och syfte. Det krävs en del fantasi och fritt tänkande för att föreställa sig hur det ser ut när vår värld ses i ljuset av sig själv på högre plan. Hur tiden som åskådliggörare bankas ut i en oändlighet för att till exempel skåda den rena tanken och vidare upp den rena känslan. Men det låter sig i alla fall göras.
Svårare är det då att finna hur det ser ut neråt i matrisen. Om vi tar bort en dimension och bara har tre; den statiska materiella världen utan tid – vad har vi då? Om vi leker med den tanken i all otvungenhet så kan det till exempel vara så att man förflyttar sig i en värld som i övrigt inte förändras. Man får själv söka sin bästa möjliga position i förhållande till en oföränderlig omvärld och det enda som räknas är den enda nutid som finns, det vill säga det ögonblick där jag befinner mig på en viss fix plats. Känns det inte igen från misskötta företag, genuint giriga människor eller rigida läror?
Så plockar vi bort en till och befinner oss i en tvådimensionell verklighet. Yta är tvådimensionell. Människan har de senaste årtusendena slagits mycket om yta och territoriala strider är inte alls ovanligt bland våra fyrfota vänner. Att slåss om land är att kriga om de två dimensionernas rike. Att bibehålla sina erövringar. Äga landet. Och att hata varje inkräktare. Riktigt jävla moget om du frågar mig.
Ok. Till kärnan. Till den endimensionella världen där enbart en skala finns – blott en blank och oändlig X-axel. Vad kan man ägna sig åt i en endimensionell värld som vi också kan återfinna här på vår fyrdimensionella verklighet? Man kan räkna endimensionella saker som längd och – håll i er nu gott folk – pengar. Man kan räkna pengar. Man kan addera och subtrahera, man jämföra, räntebelägga och ha sig inom ramen för den oändliga X-axeln.
Ta det för vad det är. Spontana och sökande tankar.
tisdag 12 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kärnan kanske är 0 och den liksom mäter ingen ting kankse..M och Ockhom kanske hehe
SvaraRaderaNollan, ja. Som genom att omringa ingenting separerar det från ett omgivande ingenting och skapar två olika entiteter bestående av samma innehållslöshet trots att intentionen var att illustrera absolut ingenting...
SvaraRaderaMen hur som i vårt kosmos det vi kan se och inte se så menar jag med noll det som inte har motstånd i sig själv och därför uppfattar vi det bara som noll men det är något bortom vår uppfattning eller vår förmåga att kunna förstå och uppfatta än så länge eller så gör en del det redan i det tysta och på olika grunder i vår tids axel så kanske det bara är att kunna utnyttja det istället för att vara med det och det kanske enligt mig själv då är hela meningen från vår tids början och slut tills vi kan ta nästa steg i förståelse då vad är frihet. Också en mental funktion att plussa till proteinformen då. Så kanske går det att beräkna dem på annat sätt "utanför" tanke "väsendet" som jag ser som nätet in the space. Känslan är bara hur formen är ur tanken ur menas då utanför och formen är tanken alltså känslan är i noll eller runt i kring. Allsmäktig känsla är kanske då att vara fullständigt i noll, ungefär så uppfatta jag det när jag var på väg ur dessa olika axlar och bara i en känsla då så att säga och ett ljus som inte jag uppfatta som fotoner för det såg jag inte genom mina ögon det var bara känslan det fanns bara känsla och ingen tanke. Har man upplevt sånt så kan ´man babla sonm jag hur länge som helst för att försöka beskriva det och det blir till slut jobbigt för de som inte har upplevt det tror jag i alla fall upplever jag mig själv som jobbig för andra :-)
SvaraRadera