Rytmik

Att tiden är en relativ rackare råder det ju knappast något tvivel om. Kanske är det så att vår puls, vår egen organiska rytm, i själva verket är var och ens universella tidskonstant. Att den puls vi känner och kan mäta talar om för oss hur fort vi färdas genom tiden och att vi allesammans gör det i vår egen takt.

Och varför skulle det då inte kunna vara detsamma med andningen. Att vi var och en för sig genom andningen, andetag för andetag tar tag i vår andlighet. Att de andliga strömmar vi tillåter vår respektive ande att andas genom vår fysikalitet och dess anda håller sin egen rytm även den.

Kanske är det där vi har vårt kraftfält; i dessa svängningar och pulser. Vad vi är och upplever här illustreras för oss med tidens hjälp men är ju samma sak hela tiden ändå – förändringen inkluderat. Frekvenser för olika fenomen genom tiden är och uppfattas olika men är ju ändock just vibrationer. Från ljusets, ner via ljudets, hjärtats, jordens, andningens, årets, planeternas och hela vägen ner till de verkligt lågfrekventa pulserna som den repetitiva historien, till exempel.

Vi kan se skeendena framträda som materia över tid här. Praktiskt eftersom man annars inte skulle kunna jämföra vad en viss händelse orsakar med mindre än att ha ett oändligt antal parallella världar sida vid sida för jämförelse. Nu kan det nog vara så ändå, ett oändligt antal parallella världar ur var och ens respektive tidpunkter; ständigt länkade med varandra och i ömsesidigt föränderlig självsvängning.


Slika mönster, över tiden, i ett högre antal dimensioner. Vår värld, månne? Från http://indigineous.tumblr.com/