Surr

Det surrar som vanligt om sommaren, ungefär. Man bör kanske betänka att tiden aldrig snurrat snabbare och därför är intrycksintensiteten i sedvanlig ordning betydligt högre än någonsin för oss under våra nuvarande härvaranden. De "händelser" som omnämns i det egentligen fullkomligt genomskådade kanalerna (kallat "media", inte sällan med ett välförtjänt hor-prefix) är nog den enda sanna skådeplatsen för de skeenden som beskrivs. Det är ju aldrig någonsin inte ens i närheten än som det beskrivs. Och jag är övertygad om att så gott som var och en som ens försökt sig på att tränga in brusets alla molekyler faktiskt kommit till den insikten.

Värre är det då med de som inte bemödar sig vilja begripa men som ändå anser sig vara tvungna att svälja åsiktsbetet helt och hållet, de så kallade nyttiga idioterna. Skränarna. De är inte så många längre och de flesta av dem börjar bli rejält hesa och trötta på sig själv. Det ger med sig. Allt har ett syfte och skränarna har det omistliga syftet att slutligen nöta död på vad som redan från början tanklöst repeterats utan ens skuggan av försök till intelligent bedömning. Sådant är ohyggligt tröttsamt – att för sig själv och för andra gå runt och bära fasaden av ett bedrägeri av så gigantiska proportioner att ingen riktigt kan genomskåda det. Att bära runt på det blir med tiden betydligt tyngre än att faktiskt vända motvinden ryggen och följa den sanning var och en till syvende och sist bär i sitt eget hjärta.

Smartast är som vad från min horisont ser ut att vara det stora flertalet. De som instinktivt valt bort flödena och lögnerna i enlighet med själens förståelse för dess relevans. De som skiter i det och uppriktigt ger blanka fan i hur vapenlagstiftningen i USA påverkas av så kallad ensam galning farit fram, vad diverse nytillträdda presidenter i t.ex. Egypten egentligen är förena filurer, samt – givetvis – vad som egentligen döljs bakom de duperande massorna information som sägs välla fram ur Syrien. Bah! Smartast av alla är de som inser irrelevansen hos precis allt detta innan informationen ens träffat det egna sinnet.

Det måste vara motigt att drivas av negativ energi dessa dagar. Att någon knappt ens märker hur bedrägeriet förlorar sin existens eftersom det stora flertalet på diverse grunder bara skiter i det. Visst, några skränare finns kvar men det är bara en tidsfråga innan de tystnar – av en eller annan anledning. Många av bedrägeriets huvudmän kanske börjar oroa sig. Finns ingen anledning, det kommer inte att bli något blodbad eller utkrävande av hämnd. Allt som kommer att hända är att de kommer att framstå i sitt egenproducerade löjes bländande skimmer. Obehagligt – ja, så synnerligen. Men säkerligen en väldigt utvecklande erfarenhet och det är ju vad det går ut på när allt kommer omkring.

Med de olympiska lekarna, de annalkande utomjordingarna och det sedvanligt överhängande ekonomiska sammanbrottet på den tapet bakom vilken den nya världsordningens tillika tredje världskrigets styrkor i privat uringentingfinansierad form sedan en tid redan erhållit sin slutliga form kan man tycka att man borde oroa sig. Gnistorna kan nog synas, vara sig det är via någon lämpligt placerad massförödelse av explosiv, biologisk, förmodat interstellär eller rent monetär form. Men finns där något att antända? Är gasblandningen verkligen giftig nog? Nej. Människan har kommit längre än så. Denna gång kommer explosionen att utebli. Kolven kommer att stanna. Bedrägeriets hjul stannar och vi inser att vad som såg ut som framdrift var ett fossil i ljuset av vad vi är kapabla till.