Blomning

I bågar från den egna kärnan utforskar jag min värld. När bågen är som vidast är jag som längst bort från min egen kärna, tvingas att inse det och återvänder därför till kärnan igen. Båge efter båge ut från kärnan i upptäcksfärd efter upptäcksfärd genom upplevelsen i världen. Blomblad efter blomblad att växa ut. Blad av erfarenhet som definierar blomman till något mycket mer än den fruktbärande pistillen. Som gör den synlig, tangerbar och exponerad för andra upptäcktsresande botanister.

Bladen har olika skepnad, antal och ordning för alla som växer här. Det kan handla om otillräcklighet, offermentalitet, tilltro till tekniska lösningar, tålamod, frosseri, flykt, motmentalitet, hopplöshetsberoende, missmodighet eller animositet visavi andra uppväxande. Flera blad definieras samtidigt och vissa faller efter sluten cirkel helt av för att aldrig vända åter, under det att vissa blir kvar och får färg. En målning vi gör, alla vi som lever, genom en värld formad av dimensioner där saker gestaltas som tankar och känslor över tid.


Hårdrock.