Energifrågan

(Varning ett. Solen skiner, batteriet håller på att ta slut och jag har inte energi att korrläsa texten.)

Skamlösa människor känner ingen skam. De erkänner inte skuld, syndfullhet och tar inte hänsyn till andra om den hänsynen inte implicerar hänsynstagande för de egna känslorna. De håller inte igen på sig själva och de känner ingen heder. Vi är alla skamlösa människor och en efter en kommer vi till insikt och bestämmer oss att leva som de vi är.

Vad är energi?

Är det den klassiska fysikens begrepp om rörelseenergi och potentiell energi?

Knappast enbart.

Är det näringslärans kaloribegrepp, ellärans ackumulerade potentiella effekt, eller virkeslärans värmevärdesberäknade beståndsenergiinnehåll?

Knappast enbart det heller.

Energi är kännbart. Jag har ett sinne för energi, vilket är ganska logiskt eftersom jag är kapabel att alstra den. Är energi mina känslor, tankar, intryck, drömmar, avsikter och syftet med hela upplevelsen här – trefasspisen inkluderad? Är energi allt?

Jawohl!

Det är tiden som lurar oss att tro att det finns olika former av energi – eller jo, det gör det ju – i tiden. Men utanför tiden är det samma sak alltihop. Ta en stråle vitt ljus och belys ett prismaglas och du ser ljusets spektrum, alla de stolta färgerna i regnbågen.

Samma sak med energi – ta universums energi och upplev den genom tiden och du får uppleva alla de inneboende kvaliteterna hos de energier som skapat universum. Just därför, givetvis.

Här – inne i upplevelsen av tiden – behöver vi vissa former av energi, precis som man kan känna sig dragen till en viss färg i spektrat. För att laga den mat vi lyckats lägga vantarna på behöver vi t.ex. elektrisk energi att driva spisen. Ganska mycket, faktiskt. Vi kan behöva vansinnigt med elektrisk energi för att svetsa ihop en traktor, till exempel.

(Varning två – krångligt stycke. Läs bara om du verkligen, verkligen vill. Risken för att tråden tappas är överhängande: Jag leker med tanken på energis ursprung och dess avsättning. I fallet med traktorn – till exempel – eftersom energin är allt – den ostyrbara traktorn inkluderat – så finns det ju per definition oändligt många vägar från ursprung till syftesuppfyllnad. Oändligt kan här dessutom definieras som sig själv genom enkel klassisk metod enligt [antalet lösningar vi kan komma på] delat med [antalet verkliga lösningar] där det senare är noll eftersom upplevelsen inte i egentlig mening är verklig eftersom den inte handlar om energin utan om dess fysiska manifestationer vilket leder till X/0 = oändligt många varianter här inne i tiden, i energins spektralformade helhetsbild som är oändligt lik den energi den är menad att åskådliggöra som del av sin egen önskan vilket också leder till att noll är den korrekta dividenden för ekvationen.)

Varför vill jag svetsa ihop traktorns styrleder egentligen? Vad är det jag ska använda traktorn till och varför? Vad är det för energitransaktioner avsättningen för min önskan att använda den elektriska energi härbärgerar? Det vet jag ju inte, jag har inte upplevt de saker som blir möjliga om jag åter får fart på traktorns styrning, men om jag hade kunnat det kanske det hade varit så att jag lyckats utvinna energin därifrån istället. Kanske den vägen hade inneburit en ny styrled istället för att fortsätta svetsa på den gamla.

Vad jag försöker säga är att man kanske kan utvinna energin ur själva händelserna istället för att fokusera på de former av energi vi dagligdags fokuserar på. Att behöva energi för att driva en spis med syftet att tillaga maten kanske kan få bäring på matens beskaffenhet i sådan omfattning att den inte längre behöver tillagas på en spis. Blir inte helheten ohyggligt mycket trevligare den tillagas över öppen eld, till exempel? Och vidare – eftersom få människor har tid att laga sin mat över öppen eld – hur skulle samhället och dessa människors liv se ut om de istället tog sig den tiden. Inte så illa, inte sant?

Sekvenser av konsekvenser som för alla närmare sig själva, sitt eget okränkbara nolläge. Nollpunkten. Nollpunktsenergi att nyttjas till alla former av behov. Mental energi. Spänning. Sex. Alla de former av energi vi upplever med våra sinnen och kroppar. Med våra energiorgan, så att säga.

Den energi som färdas i elnätet är egentligen inte så stark när man jämför. Det är därför så få av oss kan känna den (de så kallat elöverkänsliga; människor som sannolikt har en eleverad perceptivitet generellt). Samma sak med mobilnätens signaler – visst påverkas vi av fälten men inte i så stor grad. Däremot påverkas vi av varandra. Och vi kan låta oss påverka varandra precis hur mycket vi vill och därigenom lösa energiproblematiken inom oss och utom oss genom att helt enkelt visa den energi vi själva valt att manifestera genom tiden här i verkligheten – den aspekt av universum vi kom hit för att lära känna.

Isses – ibland går jag verkligen till extremer. Det finns ingen anledning att inte lösa försörjningsfrågorna kring de energiformer vi känner att vi behöver. Men mest sannolikt som steg i etablerandet av vår egen förbehållslösa närvaro här. Eftersom det är ohyggligt kul och spännande, alltså.


Det är vi som är prismorna. Och de ytor i oss som är stängda styr vilken färg vi släpper ifrån oss. Det styr också vilka färger vi kan se. Energin är obegränsad. Vi är den. Den är vårt ursprung och hela vår upplevelse här i livet syftar till att vi ska lära känna den. Oss, alltså. Skamlösa, färgglada människor. Energi.