Dofter

Luften. Varm men inte het. Fuktig men inte tung. Kittlande. Doftande. Full av liv och allt vad liv ger ifrån sig. Den här tiden – i ansatsen till sommaren, den fösta dagen då det inte ens är det minsta lilla kallt på morgonen fast det har regnat under natten – det är grejor det. Nu börjar det, så att säga. Försöker visualisera hur det såg ut för ett par månader sedan. Det isaktiga snötäcket som bet sig fast i gräsmattan. Hur jag parkerade bilen på vad jag trodde var några centimeter is och blev stående eftersom snötäcket fortfarande var trettio centimeter.

Känns avlägset nu. Förstås. Eftersom allt har förändrats. Ändå var det alldeles, alldeles nyss.

Det var knappt fem år sedan jag kom hit. Det är också väldigt kort tid egentligen. Ändå känns det som om jag bott här precis hela mitt liv. Inte bara här i den väldoftande spenaten utan här - i den här lilla staden med alla de människor jag aldrig hade kunnat vara utan. Fast jag ju bevisligen har varit det. Men inte. Eftersom jag inte var jag då jag inte bodde här. Och ändå var det ju precis det.

De förändringar som inte märks är de som går allra fortast.

Apropå det hägrar högskolevärlden om någon timme. De ville förändras, förstod jag. Ska bli ytterst intressant.