Former av kreativitet

Kreativitet som skapande – absolut och förbehållslöst skapande. Benägenheten att inte bara kunna utan också vilja börja från ett helt blankt, vitt, nytt papper. Att skiljas från ändrandet av befintligt. Att måsta finna referenser, stödpunkter och att kräva att de saker man vill skapa kan skapas av sådant som redan finns.

Det kanske inte är för att hämma som vi har den akademiska metoden och kravet på att styrka de infall våra genier ger oss; det kanske är eftersom de som skapat (eller kanske snarare transmuterat) dessa institutioner inte vet vad skapande egentligen är utan på grund av sin egen natur byggt in sina egna begränsningar i det de stadfäst...

Har inte sett det som väsensskilt förut – dessa bägge former av skapande, eller kanske snarare – detta skapande respektive transmuterande. Den ena grenen är superb på att skapa – helt ur tomma intet om så krävs. Den andra kan inte skapa men är oslagbar på transmutation. Alltså sätter den sistnämnda varianten den förra i arbete för att få råmaterial att transmutera till det man vill ha.

Värden förklarar sig undan för undan. Och jag begriper därigenom mig själv. Utmärkt.