Om beslut

Beslutsfattande är en fascinerande process. En klok man vid namn Torkel skrev om det stundtals olämpliga att uttrycka sig i termer som ”Här fattas kloka beslut”. Intill dess beslutet fattas så fattas det. Och den vägen kan för beslutsfattaren vara ofattbart plågsam. Givetvis även för berörda intressenter. Att fatta beslut involverar överväganden och sådana kan ju se ut lite hur som helst, men jag beslutar mig för att förenkla det hela följande tre faktorer:

Tanken bistår beslutsfattaren med alla de argument, faktoider, cost-befefit-analyser, TCO-överväganden, plus-och-minuslistor och så vidare som behövs för att komma till ett rationellt beslut. Rationella beslut krävs ofta av den som ska hållas ansvarig inför andra. Rationella beslut lyder sällan ”den var röd” utan snarare ”beslutet överensstämmer med den från samtliga intressenter sammanvägda kravspecifikationen”.

Känslan är den omedelbara känsla beslutsfattaren får i maggropen vid beaktandet av de olika alternativen. Det kan ibland vara svårt att uttyda känslan genom de fjärilar som på grund av själva anspänningen för själva beslutsprocessen som inte sällan belägrar just magområdet. Fjärilarna kan vara relaterade till såväl habegär som rädsla att fatta fel beslut. Det finns också fjärilar av ekonomisk art samt fjärilar som bekymrar sig för hur intressenter kommer att ta beslutet. Känslomässiga beslut lyder ofta ”den var skapad för mig”, ”kemin stämde”, eller ”den är ju röd”.

Impulsen är den kanske starkaste kraften i varje beslut. Det alltid impulsen som avgör. Impulsen är en lurig rackare och man måste ge nogsam akt på varifrån den hämtar sin energi. När tankemässiga och emotionella överväganden börjar nå en jämvikt, då själva den yrande beslutsmässiga karusellen håller på att avstanna, då hämtar impulsen sin kraft. Kraften kommer ur känslan, men ur vilken känsla styrs av den inte vid det laget ganska yra tanken.

Tankar kring ”jag har lagt en förmögenhet på en förstudie, hur ska jag kunna erkänna att det inte blir något” eller känslor som ”säljaren kommer att bli jätteledsen” kan mycket väl bli så starka att de om man inte ser upp riskerar att kidnappa impulsen. Man måste säkerställa att impulsen verkligen kommer inifrån magområdets absoluta centrum. Att beslutet är ens eget och rensat från det stim av tankar och fjärilar som kan skymma sikten.

När rätt beslut fattas slutar något att fattas och då inte enbart själva beslutet. När rätt beslut fattas försvinner en tomhet. Något hamnar på sin rätta plats. Verklighetens kontext blir starkare och jaget färdas starkare mot den egna signalen, det egna syftet. När fel beslut fattas blir vägen längre, omständigheterna mer svårhanterligare och lektionerna flera.

Så egentligen kanske det inte finns något rätt eller fel när det gäller beslut. Det är bara en fråga av vägval. Att fatta ett felaktigt beslut kan leda till precis de upplevelser man behöver för att växa. Vilket ju per definition gör fel beslut till rätt beslut. Att fatta fel beslut innebär en automatiskt utbildning till att lära sig fatta rätt beslut. Livet är bra finurligt, inte sant?