fredag 30 december 2011

Foliehattifnatt

Jag tycker att det börjar bli dags för ett slags benämning på den roll man ikläder sig då man avfärdar eftertanke i strid med den politiskt korrekta idévärlden med omdömen som "foliehatt", "konspirationsknarkare", "klimatskeptiker", eller "skaffa ett jobb förihelvete". Ett slags motord. Några förslag:
  • skeptikterskeptiker
  • konspirationskonspirationskopspiratoriker
  • sanningsskeptiker
  • antimainstreamkritiker
  • alternativskeptiker
  • korttänkare
  • räddhågsen
  • lat i kolan
För handlar det inte om att bevara sin inre frid? Att slippa tänka efter och utmana den egna världsbilden utan i gammal god konsumtionsanda fortsätta att tillbakalutat insupa färdigtuggade sanningar med minimal ansträngning för att med jämna mellanrum bajsa ur sig plattityder och vid trängt läge likt en skunk skjuta ur sig en stinkande salva sarkasm?

Det finns en stark, obeveklig rörelse. Den sveper med sig tänkande människor i stor mängd och den gör att alltfler upptäcker hur bedrägligt det vi ser som sant faktiskt är. Sanningsrörelsen kallas den. Traditionellt media, vars uppdrag är att bibehålla rådande världsbild, försöker i gammal god stil stämpla om namnet sanningsrörelsen som en obskyr sak av antisemitisk eller annan politiskt livsfarlig art.

Om media, osanningens hemvist, så omsorgsfullt bemödar sig att söka omdefiniera nämnda rörelses agenda är det inget annat än reagens på att rörelsen är på rätt spår och att den faktiskt inte går att stoppa.

För där sanningen och dess upptäckare, drivna av inspiration och nyväckt entusiasm för en bättre mänsklig värld med blotta tanken förändrar densamma utan något som helst behov av samordning eller organisation kämpar lögnens försvarare i sina stinkande prestigeladdade katakomber av rädsla som den dödsdömda löngnens sista generations försvarare. Kan inte vara kul. Snart dags att släcka lampan och gå hem.

För innerst inne är alla människor.li

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar